Året som gick

Det hör väl till att man skall skriva en liten årskrönika över det gångna året. Jag vet egentligen inte om jag ser årsskiftet som någon brytpunkt, har inga speciella nyårslöften uppmålade, och känner inte att jag behöver någon nystart på det nya året. (Och länkarna som är ljusare kan man alltså klicka på.)

2009 var ändå året som spann vidare på det faktum att jag på riktigt öppnade ögonen för löpningen 2008. 2009 sprang jag mitt första, och även mitt tredje marathon, mitt första och andra ultralopp.

Uppsala monster tour finns inte med på min lista, så det får bli ett foto från det i stället.

Största prestationen under året var nog min debut-mara i mars. Utan större förväntningar på tid, och utan att veta vad som väntade, kom jag i mål på tiden 4.06; en tid som skulle visa sig vara en ganska svår tid att slå i kommande lopp.

Största upplevelsen under året var tveklöst 12h ultran i Trollhättan. Hela grejen; resan, uppladdningen, peppningen, ultra-vännerna, soluppgången, den totala urladdningen, smärtan i varje steg, svindeln efteråt - oslagbar upplevelse.

Största besvikelsen under året var Kungsholmen runt, min enda halv-mara under året. Jag hade höga förväntningar inför loppet, och alla förutsättningar att komma under min måltid på 1.45. Loppet var tungt, jag kände aldrig glädje i löpningen, missade mitt mål med flera minuter, och bestämde mig för att det är långt jag ska springa. I ren ilska sprang jag 8 km hem från loppet.

Största glädjen ur träningssynvinkel är alla de löppass jag tuggat av under året. Pass som jag kommer ihåg lite extra är Olgorna, ökenlöpningen i Arizona och passet som "marathon runner" i Miami, första ordentliga passet utan smärtor, evighetsintervallerna sista dagen på semestern, och de många fina morgonpassen, och även de som utförts nästan i sömnen. Det är träningen som ger en otrolig kick, det är den som ger välmående och välbefinnande - att jag i medeltal sprungit 14.8 km/ dag under året är inte resultatet av galna ultralopp eller halv-marathon. Nej, det är den vardagliga träningen. Det är den jag värdesätter högst.

Löpning bland kaktusar i Arizona

Efter några miles löpning; framme vid stranden i Boca, Florida