Upp MOT 50 km

Började dagen tidigt, med väckning vid halv 5, frukost, kaffe, påklädning innan Linda & co. plockade upp oss straxt efter 5. Destination Uppsala.

Väl framme hade jag nog inte vaknat till liv fullständigt, eller huvudet var kanske vaket och till viss del benen också, men kroppen sov fortfarande. Träffade på en del kända ansikten, bl.a. glada Zebban, söta Lisse, lugna Micke och GAX Staffan och många som jag träffade i Trollhättan och Månkarbo. Starten gick, och det var bara att starta upp maskineriet och börja springa. Loppet gick på en 2.5 km slinga runt Studenternas IP, och den som är snabb i huvudet, har räknat ut att jag som sprang 50 km skulle springa 20 varv. Enformigt kan tyckas, men om sanningen ska fram blev jag aldrig trött på den bana vi sprang i Trollhättan, och där snurrade jag ju 80 varv.

Start

Första 20 km, som ju borde vara den lättaste delen, var lite jobbig för mig. Jag som brukar ha en mage av stål, hade lite problem, och fick göra några toa-stopp, och var faktiskt lite nervös att jag inte skulle kunna genomföra loppet om det inte blev bättre. Efter 20 km var problemen ur världen, och jag fick äntligen börja njuta på riktigt. Här började jag också stannat till vid varvningen för energipåfyllning, och det blev främst banan-bitar och energy-bars, som jag såg till att få något av vartannat varv. Km 20-30 flöt på riktigt bra, och vid ca. 30 bestämde jag att slå av lite på farten, då jag visste att jag hade en betryggande ledning och för att inte slita ut mig, utan spara på krafterna och göra återhämtningen lättare och snabbare.

Triss i Linnéa löpare. Torkel var för snabb för att vara med.

Vid 32 fick jag informationen om att Fuglesang minsann landat på jorden, fick lite hälsningar och hejarop på distans förmedlat (tack J&M!), och blev utlovad hångel nästa gång jag skulle springa förbi mitt Troll. Vid varvningen såg jag till att av hänsynsskäl skölja munnen med vatten för att vara redo.

Soligt och fint löparväder.

För det mesta sprang jag på ensam, men ibland tog jag rygg på, eller höll jämna steg med någon medtävlare. Från ca. 35 km och ända fram till mål höll jag ganska jämna steg med Peter från SCT som sprang 100 km, och vi snackade det ena och andra, eller det var väl mest jag som babblade på, och kom med frågeställningar av typen "hur skulle du reagera om de vid varvningen nu skulle meddela att banan är ändrad, och den nya banan som vi ska springa resten av loppet inkluderar en backe i stil med Hammarbybacken som ska passeras upp och ner vid varje 2.5 km".

Fyndiga skyltar längs banan

Jag fasade lite för att komma till 35 km:s gränsen, då jag vet att det är en kritisk punkt för mina ben; låren tenderar att börjar kännas som klumpar vid den distansen. Det kändes dock förvånansvärt bra, och jag kunde fortsätta köra ett jämt tempo. Km 20-45 var verkligen höjdpunkten på loppet, jag kunde njuta av löpningen, medlöparna och funktionärernas glada påhejningar. Sista 5 kändes det att jag hade sprungit ett tag, och det skulle ha varit väldigt skönt att gå, men med bara två varv kvar var det lika bra att ösa på. Inne på sista varvet fixade jag till min hästsvans, fixade luggen lite; jag ville ju vara lite uppsnoffsad vid målgången. Andra delen av sista varvet kunde jag kosta på mig en spurt, och jag låg bitvis nere på 4.40 tempo; helt ok med 50 km i benen.

Sluttiden blev alltså 5.02.59, och det är jag nöjd med. 50 km var en riktigt behaglig distans, känner mig inte speciellt sliten idag, men det beror ju till stor del på att jag kunde köra ganska lugnt och avslappnat.

Minst lika glad som jag var över mitt eget lopp, var jag över snygga Lindas prestation. Hon verkade ha varit väldigt stark och stabil hela loppet, och kom in på andra plats. Grattis! IF Linnéa klubbkompisen Torkel kammade hem riksmästerskapet i herrarnas 100 km; det lyfter jag på hatten för!

Prisutdelning: Tävlingsledaren Staffan Åkerblom, jag, Linda och trean Ulla Lembke