Dethär håller inte

Jag känner mig som en ungefär som en sengångare som festat tre senaste dygnen. Runt hjärnan finns det några cm bommull, i benen känns det som sengångaren skulle ha gått omkring i högklackat de festliga tre dygnen, och kroppen ungefär likadant. Hjärnan med den sega bommullen i sig har ändå ett otroligt sug. Sug efter att få springa. Sengångar-kroppen tillsammans med bommullshjärnan har ändå accepterat en viktig sak. Det är inte riktigt läge för att tävla. Startbeviset för morgondagens Lidingölopp finns i tryggt förvar hemma, och det kommer även att konverteras till ett startnummer. Men där slutar det som har med tävling att göra.

Jag har inte varit "over there" för att shoppa och reka marathonbanor. Nej, jag har tokjobbat, suttit i diverse möten från morgon till kväll, varit representativ, kommit till hotellet vid 9 på kvällen lokal tid, sovit 3-4 timmar tills kroppen trott att det varit morgon, stigit upp och suttit och jobbat tills nästa mötesomgång. Slitigt, ja, men också otroligt roligt och givande, och helt och hållet själv valt. Löparutrustningen var inte ens med, av den orsaken att jag var medveten om att det skulle vara ett späckat program från den tidpunkt jag åkte iväg, tills det att jag satte mig på flyget hem igen, och ville inte känna mig tvingad att på det få in lite löpning (som isåfall skulle ha skett på hotellets gym - inte säkert att ge sig ut på gatorna tidigt på morgonen.)

Rädda det som räddas kan - laddar psyket med crunch...

Hur som helst inte bästa uppladdningen (om man bortser från energi-intags laddningen; den fungerar ganska bra när man inte sover så många timmar, och hinner käka både frukost och lunch innan det liksom är dags för riktiga frukosten). Varken kroppen eller knoppen är riktigt med, och jag är ganska säker på att jag gör mig själv en björntjänst genom att inte tävla. Sömnbristen och diverse långflygningar gör att immunförsvaret antagligen är ganska utslaget, och det vore antagligen ganska dumt att anstränga sig till max. Vad jag skulle kunna prestera om jag gjorde en max-ansträngning med de förutsättningar jag har nu vågar jag inte spekulera i, men jag är ganska säker på att det är under den nivån som jag skulle känna mig nöjd med.

Min plan är alltså att åka till Lidingö för ett långpass. Jag kommer inte att bry mig det minsta om tiden, kommer knappast att skriva något om den här. Jag tänkte helt enkelt ta ett långpass, heja på dom som tävlar, njuta av hösten (alternativt springa omkring som zombie).