Gästinlägg: Från nybörjare till Lidingö

Jag frågade min brors fru om hon ville skriva ett inlägg till min blogg, och blev jätteglad då jag fick hennes text. Jag imponeras ofta av dem som har familj, heltidsjobb, hus, husdjur, ja, allt möjligt, och fortfarande har energi att lägga på träning. Att som nybörjare få ihop denna ekvation är en ännu större prestation!
________________________________________________

Hej! Jag blev ombedd att skriva ett gästinlägg och tänkte skriva lite om hur det är att vara nybörjare när det gäller löpning. Och då menar jag verklig nybörjare! Som barn deltog jag i de knattecupper som ordnades i hemknutarna - de var inte många! Sedan dess har idrott inte intresserat mig – varken egen eller andras. Däremot promenerade jag mycket: i skogen, med barnvagn, med hund, långa och korta sträckor. Då andra barnet föddes så slutade jag med promenaderna: två barnvagnar och en hund och nöjet var borta. Efter ett par år märktes resultatet, jag orkade inte hänga med i barnens lekar eller på agilitybanan med hunden.

Då fick jag en underbar present av min man – personliga tränare i ett år! De testade min kondition, gjorde upp träningsprogram och en gång i veckan var det gemensam träning med andra nybörjare. Mitt mål var att springa 10 km på en timme och gå ner fem kilo i vikt. Jag började mycket försiktigt, två till tre pass i veckan. Ett av mina första pass var 10 min promenad + 2*(30 s - 45 s – 60 s löpning och lika lång promenad emellan) + 10 min promenad. Jag kände hela tiden att jag klarade av träningarna och det var aldrig för jobbigt. Kärleken till promenaderna återuppväcktes snabbt. Det tog längre att lära sig att tycka om löpningen, många, många pass sneglade jag på klockan och räknade hur många sekunder det var kvar tills jag skulle få promenera! Det var alltid lika roligt att få ett nytt spännande träningsprogram och de gemensamma träningarna var varierande och jag sporrades att öka farten/orka lite till när jag hade jämnstarka att jämföra med.

Efter sex månader gjorde jag en kontrollträning där jag sprang 5 km på 28:36, några månader senare sprang jag 12 km på 1:17. Någon viktnedgång att tala om blev det aldrig, men mina tränare sa att jag borde ha använt måttband istället för våg – kilona hade nog omfördelats lite. Idag försöker jag träna på egen hand med varierande framgång. Oftast blir det bara ett pass i veckan och sällan helt på mina egna villkor, antingen har jag ett barn cyklandes bredvid eller två hundar med sina viljor och behov. Men jag har lärt mig att tycka om att springa och nu är hela familjen på väg till Lidingöloppet. Maken springer 30 km, jag 10 km och barnen 1,5 km.

-Annika-
_________________________________________________

Jag önskar hela familjen lycka till!