onsdag 29 april 2009

Viktigt att notera


Det står SL på denna dag i kalendern. I papperskalendern på jobbet finns nästan inget noterat. Allt finns elektroniskt. Bara det ytterst viktiga finns noterat på papper alltså. Att det står SL betyder att jag borde köpa nytt SL kort. Eftersom jag inte haft något kort sedan januari, betyder det tillåtelse att shoppa nya träningsgrejer.


Resultatet. Kanske det framkommer senare vad som finns i påsen. Nu är jag både för trött, mätt och har druckit gott för att gå in på det. Vore det inte aktuellt för en höjning av 30-dagars kort snart? Det skulle jag se som ganska positivt.

tisdag 28 april 2009

En av dem - en av oss!

Kunde med nöd och näppe slita mig iväg från jobbet för att hinna till dagens IF Linneá träning. Om jag förra gången (första gången) kom hem med tanken "oj vad snabba alla är", kom jag idag hem med tanken "oj vad glada alla är". Eftersom jag sprungit redan på morgonen och sprang från jobbet till Söder innan träningen, beslöt jag att bara vara med på uppvärmningen och också lite av teknikträningen av nerförslöpning. Backintervallerna hoppade jag över, och sprang istället hemåt, och spurtade i några backar på egen hand. Men, varken backarna eller själva löpningen var det viktigaste idag. Nej, idag var det känslan av att vara en av dem - en av oss. En bland Söders hjältar!

måndag 27 april 2009

Gangster Snorkkis 128 km

Resultatet av förra veckans löpning. Jag är inte så mycket till gangster annars, så nu kan jag väl få vara lite?

Att jag hade en väldigt lugn vecka träningsmässigt gjorde att jag hade ett sådant löpsug när det blev måndag. Jag kunde transportlöpa varje vardag *2 + att jag pimpade oftast hemvägen med en extra sväng, puss-rute stopp, intervaller + en massa njutning av det vackra vårvädret. På lördagen kortade jag ner det traditionella långpasset och söndagen som brukar vara fri från löpning, fick sig en trevlig löptur.

Konstigt nog känner jag mig inte sliten i kroppen och benen efter denna för mig mängd vecka. Tvärtom... jag antar att jag gör klokt i att ta det lite lugnt i veckan, vilket inte blir svårt eftersom jag har en del kvällsaktiviteter inplanerade, annars ser jag framför mig en svacka farligt nog att knacka på.

Är det dethär som kallas att mötas av väggen? I detta fall var det bara ett vårtecken då en segelbåt skulle förbi. Det betydde ett extra varv på bron för mig på hemvägen idag.

söndag 26 april 2009

Blogg-spring-date

När jag började blogga för ca. ett halvt år sedan, var Anna en av de första, vars inlägg jag började kommentera, och som började kommentera mina inlägg. Jag har följt Annas blog så gott som dagligen, och fastän vi aldrig träffats, har jag kännt att vi liksom klickat.

Idag var det dags att träffas på riktigt för en morgon-löptur. Mötte upp Anna vid t-banan och vi sprang en av mina favoritrundor runt Årstaviken. Soligt, härligt och verkligt trevligt. Vi hann prata om det ena och det andra, träning, mål och livet. Att träffa likasinnade ger faktiskt en ordentlig kick, och jag hoppas att vi får till en ny spring-date igen snart när Anna är i Stockholm på nytt!

Idag känns det som att jag fått lite extra utdelning på mitt bloggande!

lördag 25 april 2009

Sol, energi och distans (och sparläge)

Härmed lägger jag in en beställning på +15- +19 grader, lätt vind till Stockholm Marathon. Idag var det idealiskt väder!

Det verkar som om minilångpassen börjar vara standard för mig. Idag blev det inte heller något riktigt 25+ km långpass, eftersom jag sprungit mycket under veckan och ville spara på benen till resten av dagen, och för i morgon. Det blev ett distanspass på ca. 16 km i sol, med bra musik i öronen, benen pigga, huvudet piggt, energinivån på topp.

Det är verkligen stor skillnad när man hinner vakna ordentligt, äta frukost, dricka kaffe och riktigt komma igång, jämfört med när man sticker ut inom 10 min från det man vaknar. Segheten är liksom borta, medan man måste springa bort den annars. Men det är ju inte helg varje dag, så det är bara att gilla läget.

Dessa fick nöja sig med kortare pass än vanligt för att vara lördag. Men de har tjänat mig troget under veckan, och förhoppningsvis är de med imorgon också!

Imorgon blir det springdate med Anna, något jag ser väldigt mycket fram emot - ja, det är nästan lite spännande. Därför sparade jag lite på benen idag, hon verkar snabb så jag måste samla lite extra krafter :) .

fredag 24 april 2009

Logistik #2 - en commuters dilemma

Skrev tidigare om logistikproblemet att skjortorna blev skrynkliga under transporten. Jag fick en del goda råd av er, och det känns nu som ett mindre problem. Ett nytt har dock uppkommit.

I morse när jag gav mig iväg innan kl 7 var det 2 grader varmt ute (= vintertights). När jag sprang iväg hem efter jobbet lite efter kl 5, var det 18 grader varmt. Är det någon annan som sprungit i vintertights då det är +18 grader? Gör det inte! Jag kan berätta att det är ganska varmt!

Med jacka fungerar det smidigare. Den kan man lätt knyta runt midjan och springa bara i tröja, men det är liksom inte lika smidigt att dra av sig tightsen. Så hur gör man?

Dagens träning:

På morgonen slog jag på stort och körde långa intervaller - eller kanske tempoökningar är mer korrekt benämning. Sprang vanlig, lugn fart i några minuter, ökade sedan farten och höll bättre tempo i 10 min, promenerade och joggade lugnt mellan, och körde ytterligare två upprepningar. Alltså 3 * 10 min, då pulsen låg ordentligt över 160. Joggade lugn fart sista biten till jobbet. Totalt 7.5 km och 43 min. (Med lämplig temperatur.)

Några kolleger försökte locka med mig på afterwork, men jag kände jag mig riktigt sugen på att ta det bästa av det bästa - det är ju ändå fredag. Vad är då bättre än att njuta av vädret, i lugnt jogging-tempo. Det blev ca. 14 km på 87 min. Alltså väldigt lugnt, men ack så njutbart. Egentligen var benen ganska trötta, egentligen skallen också, men fredagskänslan och vårkänslan vägde upp det hela. (Och otroligt varmt om benen hade jag!)

onsdag 22 april 2009

Ja, och du med din förbränning

Pratade idag med en kollega om hur man tacklar jet-lag, vad som är problem när man är på jobbresor osv. Jag konstaterade att jag oftast klarade jet-laggen ganska bra genom att inte sova speciellt mycket när jag är ute och reser, utan så långt det går håller mig i "svensk" tid, dvs. går och lägger mig så tidigt jag kan (vilket inte alltid är möjligt), och stiger upp vid 3-4 tiden på natten och börjar jobba. (Dethär gäller alltså till östkusten i USA).

Det som jag här tycker är lite konstigt är att trots att jag ätit en stor middag sent på kvällen, säg kl 20 lokal tid, alltså typ 2 på natten svensk tid, och ändå vaknar av att jag är hungrig vid kl. 3 lokal tid, alltså 9 på morgonen svensk tid. Min kropp är van vid att få en ordentlig frukost, och bara måste få energi. Eller jag vet inte om det är kroppen, det är mest magen som skriker, och vill ha mat. Jag uttryckte i alla fall detta problem för kollegan, och sa att jag för det mesta var tvungen att tömma mini-baren på ätbart; oliver, nötter, energy-bars etc. Hon förstod mitt problem och sa "Ja men Gud-ja - Du med din förbränning - Det måste ju vara jätte besvärligt".

Jag kunde inte göra annat än gap-skratta till hennes kommentar. Hon visade fullständigt medlidande, men det lät ändå väldigt komiskt, och svart på vitt: Ja, jag är duktig på att äta (eller menade hon kanske - du äter som en häst). Och jag förstår att de flesta inte riktigt ser ett likamed tecken mellan mina lunch portioner och storleken på mig. Nu förstår jag också en annan kollegas kommentar en dag när vi stod i personalmatsalen och tog mat, och hon funderade över om hon skulle välja potatis eller ris. Hon kollade inspekterande på min tallrik och sa "Jaha, ja, du kör potatis du", och såg på mina tre stora potatisar. Kanske de inte räknar med att jag löptränar så gott som dagligen, och förbränner i snitt kanske 1000 kcal på det. Jag måste ha energi! Och mat är ju gott!

Lunchen tycker jag att är speciellt viktig, och skulle aldrig kunna hoppa över den. Måste ju ha den både för att kunna jobba och tänka, och för att återhämta mig, och dessutom ladda upp för nästa drabbning. Som tur är, är mina närmaste kolleger som är killar också ganska duktiga på att äta, och det är ju dem jag oftast käkar lunchen med, så jag känner mig i gott sällskap. Sen att jag gärna hoppar över fikan för att jag inte är något sötsaksmonster har inte direkt något med träningen att göra, men katastrof den kvällen det inte finns glass i kylen!

Går energi ut, ska energi in också. Vilken tur att man tycker om mat!


Så till lite mer väsentligt: Träning

Morgonlöpning, via pussrutan, till jobbet. 7.5 km och 43 min, medelpuls 144.
Kvällslöpning, via pussrutan, hem + extra svängar; 10 km och 60 min + 5 min promenad + löpstyrka på slutet. Idag lyckades det lite bättre med utfallsstegen så jag körde dem i slutet av passet, då låren inte ville igår.

Har sprungit ensam nu hela senaste vecka, och denna vecka tills idag. Njör av att ha Troll-sällskap igen!
Inköp på Östermalms torg på vägen hem. Snart är det första maj - i maj är det Stockholm marathon :) .

tisdag 21 april 2009

Ospännande träning

Så kan dagens träning beskrivas. Men grejen är den att jag gillar ospännande träning. En riktig tråkmåns.

Lite mera spännande kanske? Imorgon är det jag som bestämmer spring-vägen. Trollet - Är du med?

Morgonlöpning till jobbet, vanliga 7.5 km på 42 minuter, medelpuls 145. Gårdagens intervaller gav sig något till känna i låren och underbenen i form av träningsvärk.

Kvällslöpning hem, med en extra runda, 12 km och 65 min, medelpuls 149. Avslutade med lite löpstyrka i form av några serier med sparkar i baken och höga knä skutt. Utfalls-steg försökte jag mig också på, men det tyckte lår-musklerna att var lite att ta i såhär dagen efter intervallerna. Totalt idag således 19.5 km ospännande, njutbar löpning.

Uppför man sig inte blir det tvål i munnen. Och det är inte min vanliga tandborste; inte heller någon annans från hushållet. En speciell skrubba-pulsbandet-borste :) .

Pulsklockan krånglar nu som då, och senaste gångerna jag har sprungit har den haft lite svårt att hänga med i början av passen, trots att jag har bandet under vatten innan jag lägger på det. Irriterande, och förhoppningsvis skall det uppföra sig bättre nu.

måndag 20 april 2009

Korta intervaller och mini-långpass

Det där med långpass säger jag med mycket god vilja bakom...

Bjuder på lite bilder från en joggingtur förra veckan.

Efter en lugn vecka träningsmässigt kände jag mig idag sugen på både lite distans och tempo. Hur gör man då? Jo, blandar det hela.

Började med uppvärmning/ standardlöpning på 30 min. Bestämde under uppvärmningen att det nog skulle få bli intervaller av typen kort idag. Eftersom jag allt för ofta när jag sprungit intervaller har vilat för lite mellan själva intervallerna, bestämde jag idag att jag skulle gå mellan intervallerna, så att pulsen skulle gå ner ordentligt, och springa korta intervaller på 1 minut så att jag faktiskt skulle hålla ett spurt-tempo.

Gjorde första 7 intervaller på raken, med 1 min spurt då pulsen gick upp till 175-179 och promenerade mellan intervallerna 1-1.5 minut då pulsen gick ner till ca. 130. Efter 7 intervaller joggade jag vanligt i ca. 10 minuter innan jag körde de tre sista intervallerna enligt samma system. Som jag alltid kan konstatera när det gäller intervaller. De är inte alls roliga att göra, men att ha dom avklarade kompenserar fullständigt.

För att få lite distans i passet sprang jag på ca. 40 minuter till. Totalt 1 h 35 min och 16 km, medelpuls 151. Med de 16 kilometrarna till morgonens 7.5 km, 43 min, får jag då ihop 23.5 km idag, och här kommer den goda viljan in alltså - och vi får ett mini-långpass (blev ju inget riktigt långpass förra veckan).

Undrar om det ligger aligatorer där? I alla fall ser det ut att vara ett helt ok ställe att bo på.

Det är ganska underligt hur mycket en god nattsömn kan göra. Igår var jag så himla trött. Tog en joggingtur innan lunch, och höll bokstavligen på att somna när jag sprang. 5 km kändes som en evighet, och allt jag kunde tänka på var "Men hur klarade Lisse att springa i 28 timmar på TEC utan att somna, hur klarar alla ultra-löpare sig utan att stänga ögonen och bara sväva iväg." Jag tänkte inte på att de skulle bli trötta i kroppen, trötta i benen etc. utan det var bara tanken på att somna som fanns i huvudet, och hur jag någonsin skulle kunna sova så effektivt att jag faktiskt skulle bli pigg!

Vilken tur att sömnen är så effektiv!

lördag 18 april 2009

Mot bottennapp

Under året hittills har jag som minst under en vecka tränat omkring 8 timmar. Det har hänt tre veckor, samtliga då jag varit på arbetsresor, inte så konstigt alltså. Jag har haft turen att inte drabbas av några förkylningar, peppar peppar. Tidigare bottennoteringen kom veckan då jag sprang marathon. Då var jag även på tjänsteresa under veckan, och vilan satt bra inför loppet. Hittills denna vecka har jag tränat ca. 5 timmar, 42 km löpning. Idag blir det inget långpass, i alla fall inte springandes. Imorgon kanske lätt löpning, eventuellt. Jag vet att Trollet precis gett sig ut på lång-cykeltur med sin klubb. Jag är avundsjuk. Inte på att cykla, men på långturen. Hemma i vanliga rutiner skulle jag just nu ha avverkat dryga timmen av veckans långpass.

Bottennapp i sikte alltså. Bottennapp behövs ibland? Vila och lugnare veckor behövs i alla fall ibland.

Gissa om jag är laddad för att få träna på allvar igen nästa vecka?!

torsdag 16 april 2009

I´m a marathon runner

På korta arbetsresor har jag för vana att inte ta med mig löparutrustning, men är jag borta längre, är det bra att kunna hålla igång lite för att vara på allerten. Eftersom jag sällan har tid för/ planerar in sightseeing på resorna, tycker jag att det är ganska bra sätt att i alla fall se sig omkring lite genom ett löp-pass. Jag har kommit underfund med att de i USA är ganska bra på dethär med "jogging maps". De hotell jag varit på, och frågat efter en passande löprunda, har alltid haft förslag, eller då kartor.

För att få någon slags rytm i kroppen trots en jet-lag, skulle jag idag ta en morgontur. Så fort det hade blivit tillräckligt ljust för att springa ute, gick jag till reception och frågade efter en joggers-map. Nja, någon specifik tur hade de inte, men killen i reception ritade en 5 (ca. 7.5-8 km) miles rutt som han tyckte var bra. Jag sa att jag nog hade tänkt mig att springa till stranden en bit längre bort, och visade den tänkta vägen på kartan, och frågade om det var ok väg att springa på. Yes, but that's very far away, it's like 5 miles one way. Yeah, sa jag - but I'm a marathon runner, I should be ok with that.

När jag sen stod vid ett trafikljus, kom en motorcyklist körande, som också var tvungen att stanna vid rödljuset. Han hojtade glatt "So, you are a jogger?" Yes - I'm a marathon runner, ropade jag tillbaka, när jag ändå var i farten att göra mig känd som marathon löpare. Oh, good for you! Keep up the good work!

Så, under morgonens löprunda kände jag mig som en marathon löpare.

Startnummer K8XX 30 maj

Nu finns startlistorna för Stockholms maran upplagda. Det betyder att det närmar sig, wiihoo!

Någon som har koll på hur det fungerar med startled, seeding från andra lopp osv? Vet att jag meddelade tiden på Stockholm halvmarathon 2008 när jag anmälde mig, vet inte om det tas med när man placeras i leden. Vilka lopp fungerar som seeding?

tisdag 14 april 2009

Vader och "vardag"

Tillbaka till vardagen, dock tillfälligt. I träningsväg har jag fått njuta av transportlöpning i alldeles extremt bra förhållanden. Lite kyligare på morgonen, vilket passade bra då jag ändå hade lust att dra upp tempot, och varmt väder, lätt blåst på hemvägen då jag tog en extra sväng. Totalt ca. 19 km löpning.

Mirakelkur för vader, anyone?

Jag har dock känt av något i vaderna/ bakom knä senaste veckan, lite extra stel liksom. Jag tror det beror på en kombination av mycket cyklande, mycket löpning, och en del promenerande (men vem kan sitta inomhus i sånt här väder?). Har försökt att stretcha vaderna, och det verkar hjälpa en del. Jag får se till att vila lite kommande veckan, men är det någon som har lite extra tips på rehab-övningar, andra knep, för att hjälpa vaderna att återhämta sig?

Och så en liten påsksammanfattning:

Godis har jag faktiskt inte ätit de 16 senaste åren av mitt 27 åriga liv, så chokladägg blev det inte under påsken, däremot en massa riktiga ägg, och annat gott. Gjorde ett väldigt gott olivbröd med rosmarin, mmm...

Precis när man fått in vanan att vara ledig, träna dagstid, sova längre, ta en tupplur efter lunchen, mys-promenera i det vackra vädret, små snaska på allt man kommer över. Ja, då är det plötsligt vardag igen. Men det gör inget. Jag gillar vardagen. Fast den kommande veckan blir inte riktigt vanlig vardag, men i alla fall.

Påskveckan började lite lågt gällande träningen. Kände mig lite sliten, och inte riktigt på topp. Senare delen av veckan kom jag dock igen, och gjorde ett bra slut, vilket känns bra då annat kommer emellan kommande vecka.

måndag 13 april 2009

Vanebildande löpning

Känner mig sådär "välmående-deluxe" efter att ha varit på en härlig och maffig hotellfrukost, något som vi brukar lyxa till det med ibland. Det är ganska sällan som Trollet och jag bor på hotell tillsammans, bara på semesterresor då, medan vi båda bor på hotell på diverse jobb-resor. Men inte lika mysigt med hotellfrukosten då man är ensam.

Då jag nu sitter och väntar på att frukosten/ brunchen skall lägga sig, och jag ska ge mig ut på dagens träning, började jag fundera på dethär med vägval och löprundor. Anna skrev ett inlägg om detta härom dan, och hur hon piffat till sin standard-runda genom att springa på andra sidan vägen än den sida hon brukar, korsa vägen på andra ställen osv.

Jag är också lagd så att jag gillar mina standard-rundor. Jag springer ju oftast till och från jobbet, och har vid dethär laget hittat en väg som jag verkligen tycker om, och som jag nästan alltid tar. Ska jag springa lite längre eller intervaller på hemvägen, krävs i allmänhet en lite större ansträngning.

När jag har både start och mål hemma, har jag en annan favoritrunda på 10 km, som jag tycker väldigt mycket om. Den är relativt otrafikerad, går både på asfalt och skogsstig, och sträckan med skogsstig är ganska kuperad, så lite backträning kommer som bonus. Denna 10 km:s runda kan lätt utökas till att bli 17 km, den rundan som jag sprang igår, och den gillar jag också. När jag var ute på långpass på lördagen, tog jag denna 17 km:s runda, + ett extra varv på 10 km:s rundan. Hur tråkigt låter inte det att man snurrar runt på samma runda, samma riktning? Men, jag gillar "min" runda. Jag känner mig hemma på den, och tiden och kilometrarna swishar förbi när jag springer där.

Igår när vi skulle ta en promenad var egentligen målet att gå en annan väg. Jag lade mig dock på tvären, för denhär andra rutten verkade inte alls trevlig. Det slutade med att vi promenerade 10 km:s rundan, hur mysigt som helst.

Kanske borde jag göra som Anna, och piffa till rundorna, kanske börja springa dem andra vägen, så att jag inte skruvar in mig? Det måste ju vara det att man känner en viss trygghet i den runda man är van vid. Men varför bryta ett vinnande koncept?

söndag 12 april 2009

Distanspass med diverse harar

Gav mig ut med tankarna inställda på en 10 km:s runda, men benen kändes riktigt lätta, trots gårdagens långpass. Ganska snabbt bestämde jag mig för att förlänga rundan, och gjorde en del ordentliga tempoökningar där jag kände för det. Gott om harar var det också ute; använde mig av: tre andra löpare, två cyklister och två hundar, varav jag jagade den ena, och den andra jagade mig.

Totalt 17 km på 1h 35 min, medelpuls 153.

Jag gjorde dock misstaget att inte ta med vätska då jag tänkt mig en kortare tur, så jag började känna mig ordentligt i behov av vätska i slutet. Jag har under senaste veckan haft en lite konstig känsla på baksidan av knät/ övre vaden. Det drar på något sätt bakom knäna, så idag stannade jag hastigt till vid en stolpe och stretchade vaderna. Jag tror att det hela kommer från att jag cyklat, och att jag inte har sadeln justerad på korrekt höjd.

Trots två löpfria dagar under veckan,och en väldigt seg första del av veckan, kommer jag upp i 104 km löpning och totalt 11.5 timmar träning senaste vecka. Det känner jag mig nöjd med.

lördag 11 april 2009

Om någon undrar varför inte sportbutiker drabbas av finanskrisen

Så har jag svaret. Jag har förflyttat en del av det jag spenderar från SL till sportaffärer. Förra månaden, efter att ha skippat att köpa SL 30-dagarskort fick jag ersättning i form av ett par nya skor. Nu har mer än en månad till gått, och jag har levt utan SL kort. Dock har jag åkt på remsa betydligt fler gånger, under helger, och till Vällingby marathon kunde jag ju inte precis springa heller. Det fick alltså bli ett litet avdrag för min kompensation denhär gången.

Det jag "sparat" skulle alltså spenderas, och var gör man det bättre än på sportbutiker? Och jag var väl inte sen med att lägga till lite extra när jag ändå var på gång. Jag tror att Lyxfällan Charlie skulle få spunk om han såg andelen transaktioner på mitt kontoutdrag som hör till sport-relaterat. Men det är det värt - alltså inte att Charlie skall få hjärtattack, utan det att det spenderas på sport. Det är ju mitt stora intresse. Tilläggas bör att jag är en riktig usel shoppare vad det gäller andra saker. Har svårt att hitta grejer jag gillar helt enkelt, och gillar jag löpartights och löparskor, får jag väl hålla mig till shopping av sådana då.

Det blev en kanske lite tråkig dräkt från SOC, men den satt bra, och tights-benen var t.o.m. tillräckligt långa för mina långa ben. Riktiga springsockor också, men efter dagens pass konstaterade jag att springsockor med cooling effekt är nästa "måste".

Minskade intäkter för SL men ökade intäkter för sportbutiker. Och den lokala Ican går inte heller back på mitt/ vårt löptränande, det gör inte heller den 7/11 där jag oftast handlar min frukostmacka när jag springer till jobbet. Jag har redan börjat fundera på vad som finns på "vill ha" listan när nästa 30 dagar gått (och egentligen är jag lite sen med detta inlägg, så det är faktiskt bara drygt 20 dagar kvar), och där finns ett och annat - som även det kommer att hjälpa sportbutiker.

Ahh... långpass

Idag gör jag som Andreá ibland brukar göra - Tackar kroppen! 26,5 km avverkade på drygt 2,5 timme i så underbart vårväder. Inget som störde, inga push mail, bara min rosa ipod, DS trainers och jag, min kropp som var med mig igen.

fredag 10 april 2009

Vägen till en löpares hjärta

Trollet var i USA förra veckan, och kom hem med denna:

Pyjamas och Runners - Life´s not that bad after all

Fullständig koll på hur man får Snorkkisen runt sitt finger :) . Har jag tur kan jag lägga vantarna på amerikanska april numret (detta var maj) när jag själv åker till USA i veckan.

torsdag 9 april 2009

Påskledigt

Tack för alla kloka kommentarer och peppande ord på gårdagens inlägg. Jag måste verkligen hålla med Cykelmygg-Katarina i hur peppande, hjälpsamma och omtänksamma alla blog-vänner är.

Idag kändes kroppen lite mera som en kompis igen. Jag tror att den ställer in sig på lite ledighet från jobbet, ägg, vin, och pyjamasklädsel. Gällande vila från träningen känner jag mig lite tu-delad. Egentligen hade jag tänkt träna ganska bra under påsken, och vila under kommande vecka då jag ska iväg på en arbetsresa, och automatiskt kommer att sitta under två * 17 timmars flygresor, och inte annars kommer åt att träna speciellt bra. Men om kroppen inte vill träna nu under de lediga dagarna, får den vila lite extra. Morgonlöpningen (eller joggingen) idag kändes ganska bra, hade förberett mig på att det skulle kännas tyngre och var beredd på att jogga/ promenera om vartannat, men såg ingen anledning till det.

Ingen tuff träning, men 1,5 timme äkta kvalitetstid tillsammans med mitt eget troll till och från jobbet blev det idag. Det är så härligt med lite varmare väder, så att man njuta av att bara promenera också!

onsdag 8 april 2009

Intervaller med Linneá och "The Svacka" är här

Oj så duktiga löpare. Motiverade till 100%, och redo att ge järnet och pusha varandra till max.

Igår var jag och tränade med Linneá. Linda hade lovat att ställa upp som björnmamma till mig, och introducera mig till omklädningsrummen etc. Löpare efter löpare i läckra Linneá dräkter och västar strömmade in. Fick syn på, och bytte några ord med Ingrid som jag träffade på långpassdöden, och kände mig genast tryggare :) .

Långa intervaller stod på schemat. Vi sprang iväg till Rålambshovsparken, där vi skulle intervalla över gräsplanen för att öva upp styrka och stabilitet på ojämnt underlag. Det skulle bli 6 intervaller med 45 sek ståvila emellan. Jag bestämde genast att köra kortaste alternativet på 900 m. Otroligt seg kände jag mig redan under uppvärmingen, och också de 4 km jag promenerade/ joggade till Zinkensdamm. Dessutom hade jag joggat till jobbet på morgonen, med en väldigt seg känsla i kroppen. Jag bestämde mig för att ta det ganska lugnt, och inte pressa mig allt för mycket. Och oj som alla sprang! Varifrån fick alla den farten under fötterna? Osynliga hjul som jag inte har? Heja ropen i slutet av intervallerna lättade lite, och gav motivation att inte ge upp.

Jag körde de tre första intervallerna som man skulle, och två intervaller då jag promenerade "svängen" på banan. Var inte så noggrann med tider, utan gjorde mer vad jag kände att jag orkade, men ärligt talat tror jag inte att jag sprang intervallerna mycket fortare än den medelfart jag höll på marathon 1,5 vecka sedan. Jag hade varken lust eller ork.

Efter femte intervallen beslutade jag att jogga hemåt, då trollet kommit hem från sin arbetsresa, och jag inte kände för att stanna längre på ett blåsigt Kungsholmen. Stel i benen, både av att jag var trött, och att jag var is-kall kutade jag hem, skam den som ger sig.

Som om segheten från igår skulle vara borta. Don´t think so. Med tanken "Bättre en seg löpar-transport till jobbet, än en hel-seg jobbdag" (känner mig seg på jobbet om jag inte får frisk luft på morgonen), joggade jag tillsammans med bästaste sällskapet de 7.5 kilometrarna. Efter kanske 5 minuters joggande konstaterade jag: Det är ju för tusingen t.o.m tungt i armarna idag. Då är det tungt. Trollet lade fram teorier om att det kanske var dimman som gjorde att det kändes tungt i armarna (han hade samma känsla). Lättare och lättare blev det km efter km.

Tror att jag är i behov av påskledigt. Har inte precis suttit och kliat mig på magen på jobbet senaste veckan, utan varit ganska speedad.

Jag känner en liten svacka. Förhoppningsvis ingen djup; det återstår att se.

söndag 5 april 2009

Långpassdöden 2

Idag var det alltså dags för Långpassdöden, och en test av andra varvet på Stockholm marathon banan. Hade sett fram emot passet då jag inte körde något långpass igår, och blev verkligen inte besviken.

Vi samlades vid Saga Motion på Söder, där Fia-Lotta hade ordnat med ombyte, dusch och bastu. Tack för det! Vädergudarna från igår hade antagligen ersatts av prao-elever, så det var lite trist väder, men bra springväder. Jag hade ju inte träffat någon av de övriga tidigare, liksom också var fallet för de flesta. Olika åldrar, löpstilar, bakgrund, mål, men alla med samma passion för löpning.

Ett gäng taggade löpare.

Fia-Lotta söker kontakt.

Banan startade alltså från Söder, och fortsatte över Västerbron till Kungsholmen, längs Kungsholmen in mot city, mot Östermalm ut på Djurgården, längs Strandvägen, Gamla stan, till Slussen, och "hem" till Saga Motion vid Mariatorget.

Snabbpaus vid centralen.

I synnerhet första delen av banan kändes det väldigt lätt för mig. Farten vi höll låg omkring 5.45-6 min/km, ganska optimal fart. Djurgårdsslingan tog lite mer på krafterna. Där är det ju lite backar, och jag kortar alltid ner stegen, sänker farten i uppförsbackar, något som de andra inte verkade göra. I stället är jag ganska bra på att "rulla" nerför, och kunde komma i kapp det jag tappat uppför. Sista kilometrarna kändes lite tunga, och benen kändes lite stumma. Det är kanske inte så konstigt efter marathonet förra veckan, och över 10 mil löpning under veckan.

Av FIa-Lotta lärde jag mig ett annat sätt att se på marathon. Rena rama intervall-loppet. Hon körde tydligen med en strategi att se allt mellan vätskekontrollerna som intervaller. Mycket krut finns i denna tjejs ben!

Jag träffade också Lisse, vars blog jag läst tidigare, och varit/ är så imponerad av. Hon deltog för två veckor i TEC, och sprang 100 miles, alltså 16 mil. Jag säger det på ren svenska - 160 km! Otroligt härlig och inspirerande tjej!

En av killarna i gänget övertygade mig också om att jag faktiskt behöver en ny pulsklocka med GPS funktion. Han hävdade att det som inte registreras på den, aldrig genomförts. Träffade också Linnea-löparen Ingrid, som tränar för sitt första marathon, som hon har som mål att avklara innan hon fyller 50. Det kommer nog inte att bli några problem med den saken.

Totalt blev passet 22 km, och 2 h, 11 min. Medelpuls 153. Tempot var precis under 6 min/ km, alltså ca. 10 sek. långsammare än marathonfarten jag höll förra veckan.

En liten försmak för närfighter fick man även under passet. Bra att öva upp armbågarna, och att andra springer en i fötterna :) . Jag hakar säkert på Långpassdöden-gruppen igen! Var redan vissa spekulationer om ett 30 k pass i maj.

Core-update

Jag startade en liten utmaning för mig själv för nästan en månad sedan. Utmaningen innebar att få in en rutin på att träna core, och varje dag köra lite bålövningar, som är ack så viktiga för löpare. Här kan ni läsa om utmaningen.

Målsättningen var 200 övningar varje dag. Att göra core övningar varje dag har jag hållit, med undantag för förra lördagen då jag gav mig själv ett ok på att hoppa över coren då jag sprungit marathon. Att göra 200 övningar har jag dock varit lite mera, för att säga det snällt - "flexibel" med. Ibland kanske det har blivit 120 och vissa dagar 300, men det känns ändå ok för mig. Det är ju inte antalet jag är ute efter, utan kvaliten i övningarna. De flesta dagar skulle jag verkligen inte ha gjort coren om jag inte haft det som utmaning, och det tar verkligen inte många minuter bara man tar fram ett underlag och slänger sig ner på golvet.

Core är viktigt: Men kunde man inte ha haft lite variation i upplägget? Så tro inte att du följer något som Kallur "uppfunnit". Men övningarna är bra!




Ja, jag tror jag fattar. Core är viktigt för löpare. Men måste säga att jag blev ganska sur när jag öppnade senaste Runners och såg att artikeln "Träna core som Kallur" hade identiskt upplägg med den den artikel som fanns i den amerikanska versionen som jag köpte när jag var i USA i februari. När jag för två veckor sedan var i London, och skulle köpa den brittiska Runners fick jag nog. Igen samma upplägg, EXAKT samma positioner på bilderna osv. Två identiska core artiklar fick vara nog, jag vägrade lägga 7 sterlings på en tidning med igen samma artikel.

Har jag då sett någon effekt? Ja det tror jag, eller det är ju svårt att säga. Jag känner mig mycket smidigare i bålen, och med de core övningar jag gör får jag ryggen ordentligt utsträckt också, något som är bra när man sitter hela dagarna. Och jag tror också att jag tänker på hållningen bättre när jag springer, och det ville jag ju åt.

Jag tänker således fortsätta med core-utmaningen, någon mer som hänger på nu? Andrej hoppade på senaste gång, jag vet dock inte hur det gått för honom.

lördag 4 april 2009

Vem kunde låta bli?

Inte jag, och av löpar-tätheten att döma var det inte bara jag. Vilan får vänta till måndagen. Och oj så härligt vårväder det var idag! Lite cykling i motionsfart, och en lätt löprunda på 10k, 55 min, och lite prickar kommer framkrypande på nosen. Hoppas på samma förhållanden på morgondagens långpass!

Kan inte sitta still

Såhär säger foreca.se:

11:00
Klart och uppehållsväder +12°
2 m/s
Klart och uppehållsväder
Sannolikhet för nederbörd: 5%
Fuktighet: 62%
14:00
Klart och uppehållsväder +14°
3 m/s
Klart och uppehållsväder
Sannolikhet för nederbörd: 5%
Fuktighet: 55%
17:00
Klart och uppehållsväder +14°
3 m/s
Klart och uppehållsväder
Sannolikhet för nederbörd: 5%
Fuktighet: 56%

fredag 3 april 2009

Ungkarlsliv för Snorkkis

Vilket vackert väder det varit idag. Springer man inte nu - när ska man då springa? Måste bara hålla med Orka mera-Anna.

Jag startade dagen med fartlek/ tempo löpning till jobbet. Jag hade inte planerat att springa fort, men då jag blev lite sen, och hade ett möte att passa på jobbet, fick jag spurta lite extra. Det blev alltså en kompott av fartökning där jag tyckte att det passade. 7.5 km och 39 min, medelpuls 155.

Efter jobbet hade jag tänkt promenera hem. Bytte ändå om till springkläder och traskade iväg. Efter en minut gående blev det lite för tråkigt och jag joggade lite istället. Väldigt lugn löpning blandat med gång uppför backarna, och framför allt: njuta av det fina vädret! Lyckades få 8 km att ta 56 min med en medelpuls på 135.

Det är inte ofta som jag är ensam hemma på en fredagkväll. Denna fredag är ett undantag. Inget troll, inget Let's Dance. Jag får helt enkelt ta saken i egna händer, och leva ungkarlsliv, gå omkring i långkallingar, dricka sån dryck som skummar, och käka gott. Och surfa omkring och läsa inspirerande bloggar.

Apotekarens påskmust. Gott i lagom mängd.

Fläskfile' i olika tappningar. Man får experimentera när man är ungkarl. Två skivor kryddad med rosmarin, en med peppar och en med traditionell grillkrydda. Favoriten var peppar. Till detta blev det lite zuccini och klyftpotatis.

På lördagar brukar det ju vara långpass på menyn, men eftersom det är Långpassdöden som gäller på söndagen, skall springbenen få vila i morgon. Beroende på väder och vind, får vi se vad ungkarlen (Snorkfröken) hittar på för aktivitet under lördagen.

They´re here

Flugorna, småkrypen. Fick en i ögat på vägen hem nyss. Men det kan man väl stå ut med.

En liten suddig stackare.

torsdag 2 april 2009

Långpassdöden

På söndagen ska jag delta i Långpassdöden 2. Ett långpass tillsammans med likasinnade, och runt andra varvet på Stockholm Marathon banan. Det utlovade tempot är 6 min/km fart. Jag har inte träffat någon av de andra ännu, men är lite spänd och förväntansfull för vad som komma skall. Mest ser jag fram emot att få byta lite tankar med de andra, jag kör ju annars mina långpass ensam, men nu blir det med sällskap (och så förstås den utlovade bastun och skitsnacket efteråt).

Är det någon annan som tänkte hänga med på detta?

Det tar sig

Eller DEN tar sig kanske man skall säga.

Västerbron - älskad, hatad, fruktad, prisad

Visst ser den lite trevligare ut med härligt solsken och blå himmel i bakgrunden. Här var den lite gråare. Någon annan som njuter av det börjar bli vår?

onsdag 1 april 2009

Positive spinn

Jag känner det som om jag för tillfället befinner mig i en positiv cirkel vad det gäller träningen. Kroppen verkar svara bra på den träningsmängd jag kör, och den klagar inte fast den inte får många vilodagar, utan är med på vad mitt huvud hittar på. Jag är väldigt tacksam för att det känns så bra just nu, men får inte glömma att det inte är en självklarhet. Långt ifrån.

Måste avbryta detta allvar med en bild från avslutet på dagens andra löppass, verkar som om jag fortsätter med glass-temat från igår.

I början av november förra året fick jag under ett intervallpass plötsligt känningar i mitt baklår. Jag trodde att det skulle gå över med lite stretch, och försökte mig på att jogga till jobbet dagen på. Halvvägs fick jag halta mig ner i tunnelbanan, och åka med den till jobbet. Då visste jag inte att skadan skulle förfölja mig minst tre månader framåt. Skulle jag ha varit medveten om det faktum, skulle det ha känts ganska tungt.

Efter några veckors haltande besökte jag en ortoped, som inte kunde hitta något annat fel än att det var någon inflammation i någon muskel. Efter två veckor med anti-inflammatorisk kur, hade det inte alls blivit bättre, och jag försökte springa, med det resultatet att det faktiskt inte gick att hålla tårarna tillbaka. Inte för att jag var ledsen, det var jag i och för sig också, men för att det gjorde så jäkla ont. Nytt ortopedbesök, ny anti-inflamations kur, och remiss till naprapat.

Hela november och december var träningen ganska motig. Det som fick mig att hålla motivationen lite uppe var att jag började blogga, och att jag köpte en ordentlig cykel som jag kunde träna på. I januari började det hela kännas bättre, jag jobbade på med rehab-övningar, besökte naprapaten nästan varannan vecka, och det började fungera att jogga och till och med sträcka på stegen också. Glädjen i löpningen var tillbaka, och jag har lärt mig en läxa - att lyssna extra noga på kroppen.

Jag skriver det här bara för att poängtera att allt inte bara går lätt för mig. Jag kommer speciellt ihåg en kväll i december då Trollet var på simträning och jag låg hemma med en kudde över huvudet och grinade. När han kom hem fick han höra en skräckhistoria om hur jag möglade bort under vintern då jag inte skulle kunna springa och träna, om hur mitt psyke skulle brytas ner, och hur värdelöst mitt liv faktiskt var.

Nu känner jag mig fullständigt back in business, men ser ändå till att vara försiktig och faktiskt känna efter att kroppen känns bra. Man vet ju inte när något slår till, då jag vet hur plötsligt mitt problem i baklåret kom fram.

Träningen idag har bestått av 1 h 45 min fullständig kvalitetstid. 44 min och 7,5 km på morgonen, och en mil på en timme på kvällen. Med bästaste sällskap och fokus på glass :) . Det är väl det som kallas fokuserad träning?