Ja, och du med din förbränning

Pratade idag med en kollega om hur man tacklar jet-lag, vad som är problem när man är på jobbresor osv. Jag konstaterade att jag oftast klarade jet-laggen ganska bra genom att inte sova speciellt mycket när jag är ute och reser, utan så långt det går håller mig i "svensk" tid, dvs. går och lägger mig så tidigt jag kan (vilket inte alltid är möjligt), och stiger upp vid 3-4 tiden på natten och börjar jobba. (Dethär gäller alltså till östkusten i USA).

Det som jag här tycker är lite konstigt är att trots att jag ätit en stor middag sent på kvällen, säg kl 20 lokal tid, alltså typ 2 på natten svensk tid, och ändå vaknar av att jag är hungrig vid kl. 3 lokal tid, alltså 9 på morgonen svensk tid. Min kropp är van vid att få en ordentlig frukost, och bara måste få energi. Eller jag vet inte om det är kroppen, det är mest magen som skriker, och vill ha mat. Jag uttryckte i alla fall detta problem för kollegan, och sa att jag för det mesta var tvungen att tömma mini-baren på ätbart; oliver, nötter, energy-bars etc. Hon förstod mitt problem och sa "Ja men Gud-ja - Du med din förbränning - Det måste ju vara jätte besvärligt".

Jag kunde inte göra annat än gap-skratta till hennes kommentar. Hon visade fullständigt medlidande, men det lät ändå väldigt komiskt, och svart på vitt: Ja, jag är duktig på att äta (eller menade hon kanske - du äter som en häst). Och jag förstår att de flesta inte riktigt ser ett likamed tecken mellan mina lunch portioner och storleken på mig. Nu förstår jag också en annan kollegas kommentar en dag när vi stod i personalmatsalen och tog mat, och hon funderade över om hon skulle välja potatis eller ris. Hon kollade inspekterande på min tallrik och sa "Jaha, ja, du kör potatis du", och såg på mina tre stora potatisar. Kanske de inte räknar med att jag löptränar så gott som dagligen, och förbränner i snitt kanske 1000 kcal på det. Jag måste ha energi! Och mat är ju gott!

Lunchen tycker jag att är speciellt viktig, och skulle aldrig kunna hoppa över den. Måste ju ha den både för att kunna jobba och tänka, och för att återhämta mig, och dessutom ladda upp för nästa drabbning. Som tur är, är mina närmaste kolleger som är killar också ganska duktiga på att äta, och det är ju dem jag oftast käkar lunchen med, så jag känner mig i gott sällskap. Sen att jag gärna hoppar över fikan för att jag inte är något sötsaksmonster har inte direkt något med träningen att göra, men katastrof den kvällen det inte finns glass i kylen!

Går energi ut, ska energi in också. Vilken tur att man tycker om mat!


Så till lite mer väsentligt: Träning

Morgonlöpning, via pussrutan, till jobbet. 7.5 km och 43 min, medelpuls 144.
Kvällslöpning, via pussrutan, hem + extra svängar; 10 km och 60 min + 5 min promenad + löpstyrka på slutet. Idag lyckades det lite bättre med utfallsstegen så jag körde dem i slutet av passet, då låren inte ville igår.

Har sprungit ensam nu hela senaste vecka, och denna vecka tills idag. Njör av att ha Troll-sällskap igen!

Inköp på Östermalms torg på vägen hem. Snart är det första maj - i maj är det Stockholm marathon :) .