Intervaller med Linneá och "The Svacka" är här

Oj så duktiga löpare. Motiverade till 100%, och redo att ge järnet och pusha varandra till max.

Igår var jag och tränade med Linneá. Linda hade lovat att ställa upp som björnmamma till mig, och introducera mig till omklädningsrummen etc. Löpare efter löpare i läckra Linneá dräkter och västar strömmade in. Fick syn på, och bytte några ord med Ingrid som jag träffade på långpassdöden, och kände mig genast tryggare :) .

Långa intervaller stod på schemat. Vi sprang iväg till Rålambshovsparken, där vi skulle intervalla över gräsplanen för att öva upp styrka och stabilitet på ojämnt underlag. Det skulle bli 6 intervaller med 45 sek ståvila emellan. Jag bestämde genast att köra kortaste alternativet på 900 m. Otroligt seg kände jag mig redan under uppvärmingen, och också de 4 km jag promenerade/ joggade till Zinkensdamm. Dessutom hade jag joggat till jobbet på morgonen, med en väldigt seg känsla i kroppen. Jag bestämde mig för att ta det ganska lugnt, och inte pressa mig allt för mycket. Och oj som alla sprang! Varifrån fick alla den farten under fötterna? Osynliga hjul som jag inte har? Heja ropen i slutet av intervallerna lättade lite, och gav motivation att inte ge upp.

Jag körde de tre första intervallerna som man skulle, och två intervaller då jag promenerade "svängen" på banan. Var inte så noggrann med tider, utan gjorde mer vad jag kände att jag orkade, men ärligt talat tror jag inte att jag sprang intervallerna mycket fortare än den medelfart jag höll på marathon 1,5 vecka sedan. Jag hade varken lust eller ork.

Efter femte intervallen beslutade jag att jogga hemåt, då trollet kommit hem från sin arbetsresa, och jag inte kände för att stanna längre på ett blåsigt Kungsholmen. Stel i benen, både av att jag var trött, och att jag var is-kall kutade jag hem, skam den som ger sig.

Som om segheten från igår skulle vara borta. Don´t think so. Med tanken "Bättre en seg löpar-transport till jobbet, än en hel-seg jobbdag" (känner mig seg på jobbet om jag inte får frisk luft på morgonen), joggade jag tillsammans med bästaste sällskapet de 7.5 kilometrarna. Efter kanske 5 minuters joggande konstaterade jag: Det är ju för tusingen t.o.m tungt i armarna idag. Då är det tungt. Trollet lade fram teorier om att det kanske var dimman som gjorde att det kändes tungt i armarna (han hade samma känsla). Lättare och lättare blev det km efter km.

Tror att jag är i behov av påskledigt. Har inte precis suttit och kliat mig på magen på jobbet senaste veckan, utan varit ganska speedad.

Jag känner en liten svacka. Förhoppningsvis ingen djup; det återstår att se.