Fingervantar + vindtäta handskar (utnämnde handskarna till Kungsholmens fulaste förra veckan; det står Nagano på dem, och det var väl OS där 1998. Tror vi köpte dem samma år på en skidorienteringstävling i Storkyro där temperaturen var -17 efter att arrangörerna stått och andats kraftigt på mätaren en stund. Men handskarna fungerar!), pannband, två lager av tunna strumpor eller ett par tjockare och jag känner mig rustad.
Har man en gång blivit ultra, är det svårt att låta bli. Löpning ger mig en massa energi, frisk luft och en livskvalite som i kombination med livets övriga komponenter bara måste bli bra.
tisdag 30 november 2010
Vintrig löpning
Fingervantar + vindtäta handskar (utnämnde handskarna till Kungsholmens fulaste förra veckan; det står Nagano på dem, och det var väl OS där 1998. Tror vi köpte dem samma år på en skidorienteringstävling i Storkyro där temperaturen var -17 efter att arrangörerna stått och andats kraftigt på mätaren en stund. Men handskarna fungerar!), pannband, två lager av tunna strumpor eller ett par tjockare och jag känner mig rustad.
måndag 29 november 2010
Hälsosam?
Tänker inte slänga mig in i diskussionen (som är mycket välkommen, och framplockad av Sara, som plockar fram så mycket klokheter på löpande band) desto mera, utan tänker helt slänga ut i luften var jag tycker mig stå.
söndag 28 november 2010
Bra där
Hellner & Olsson
fredag 26 november 2010
Snösteg
Snölöpning denna fredag - check.
Snösteg
Samtidigt som snön började falla, fick jag plötsligt en hel massa nya muskler som jag hade glömt att jag hade. Benen används på ett helt annat sätt när man springer i några cm snö. Halkan tycker jag att har tagits hand om mycket bra på de vägar jag springer, men snö och modd finns på marken.
Plötsligt blev man som asfaltballerina på något sätt transformerad till en terränglöpare; för ja, det känns lite så då man springer i snö. Tempot är inte något att bry sig om just nu, inte för mig i alla fall. I stället får man se det positiva i att bygga de muskler som ni läggs i större användning, och kanske öva lite mera på att korta ner steget, vilket jag borde göra då jag tenderar att ta långa kliv.
För någon vecka sedan fick jag mitt steg analyserat (på Berlins gator av alla ställen) av en rutinerad löpare och triathlet. Korta ner steget och försök att inte dra så mycket med baklåren var tipset. Har försökt ha detta i tankarna, men hur tusan gör man egentligen för att använda baklåren mindre utan att benen helt börja släpa efter? Jag ser det som potential för förbättring och får fortsätta tänka på steget, och om nu vintern håller i sig i den form den visar sig nu får jag även bonus i form av bättre benträning.
Snölöpning denna fredag - check.
Snöleoparder är bra på att springa i snö va? Är de framfotslöpare måntro? En stilstudie kanske skulle vara nåt.
torsdag 25 november 2010
Från par till full hand
onsdag 24 november 2010
Rörlighet och vardagsbrunch
måndag 22 november 2010
Skapligt oberörd
söndag 21 november 2010
27 maj 2011
Mmm, vad gott det ska bli med uppladdningsglass...
27 maj 2011
Tänker jag ladda med glass och jordgubbssyllt. Sedan tänker jag springa Stockholm marathon på 3.45 den 28:nde. (Detta "mål" kommer jag att ta tillbaka ganska många gånger är jag säker på, för jag tycker inte att det är så viktigt med starka tidsmål, de ger mig mer press; men bara för att jag idag känner att jag vill, och om jag kan träna bra under vintern också kan fixa den tiden, kläcker jag ur mig det nu.)
I början av denna vecka kikade jag in på på Stockholm Marathons hemsida och blev lite förvånad över att det bara fanns 800 platser kvar. Hastigt fiskade jag fram betalkortet och betalade mina 970 kronor. Samtidigt som jag fick anmälningsbekräftelsen dök också någon slags motivation upp. Den som jag saknat ett par månader.
Hoppas att alla ni som ville ha startplats till maran också hann få det, för nu är ju loppet tyvärr fullt.
Mmm, vad gott det ska bli med uppladdningsglass...
Foto: Privat. Under årets Stockholm marathon.
lördag 20 november 2010
I use you...
Foto: Privat. Morgonlöpare, Lake Michigan och några höghus.
En lite rolig diskussion utspelade sig också under en taxifärd när jag satt i taxin småpratade jag med taxi-chaffisen. Jag berättade att jag precis suttit nio timmar på flyget från Stockholm. Yes yes - that's not in the US? No, it's Sweden - Scandinavia, svarade jag. Tycker det är lite charmigt med amerikanernas totala ovetande om övriga världen. Vidare berättade chaffisen att han pluggade till Fysiological Therapist, och då körde taxi på sidan om. That's good, sa jag. Very good indeed. I'm a runner - I use you a lot. Chauffören fick alltså lite poäng i alla fall - trots att han inte hade en aning om var Sverige ligger. Så nu har jag telefonnummer (på taxikvittot) till en fysioterapeft i Chicago om det skulle behövas när jag är där. Praktiskt.
Yeah We're Different
Kanske inte så konstigt...
I use you...
Jag varit i Chicago minst en gång om året senaste 3-4 åren har jag inte sprungit där förrän denna gång; främst för att förutsättningarna jag vaken + ledig tid + dagsljus inte klaffat samtidigt. Har dock några punkter jag gärna besöker när jag är i stan, och efter att ha besökt dem iförd löparkläder känner jag mig ännu mer hemma i den blåsiga staden.
Chicago är faktiskt en väldigt löparvänlig stad. Det är ordning och reda på gatorna; eller så är det för att den tid jag strövar omkring har de flesta inte vaknat ännu, och det finns en del parker att springa i. Jag sprang längs med Lake Michigan; perfekt för löpning. På tisdag morgon var det dessutom något slags motionslopp längs strandremsan och jag mötte ett 50-tal löpare med nummerlapp på magen, och senare såg jag också då en del kom gående med vita lopp-tishor. Kan tänka mig att det känns ganska bra att springa in en finisher tröja innan klockan 7 en tisdag.
Foto: Privat. Morgonlöpare, Lake Michigan och några höghus.
Foto: Privat. Här triathleter - vore väl en schysst adress?
En sväng blev det också till Millennium Park för att springa i snirkelkrokar och kolla på konstverken; eller det blev faktiskt flera svängar där eftersom jag stengillar denna plats. Löparklädd och småjoggandes också längs Magnificient Mile (den mest kända shopping gatan i Chicago) – funkade alldeles utmärkt för löpskolning i ottan.
En lite rolig diskussion utspelade sig också under en taxifärd när jag satt i taxin småpratade jag med taxi-chaffisen. Jag berättade att jag precis suttit nio timmar på flyget från Stockholm. Yes yes - that's not in the US? No, it's Sweden - Scandinavia, svarade jag. Tycker det är lite charmigt med amerikanernas totala ovetande om övriga världen. Vidare berättade chaffisen att han pluggade till Fysiological Therapist, och då körde taxi på sidan om. That's good, sa jag. Very good indeed. I'm a runner - I use you a lot. Chauffören fick alltså lite poäng i alla fall - trots att han inte hade en aning om var Sverige ligger. Så nu har jag telefonnummer (på taxikvittot) till en fysioterapeft i Chicago om det skulle behövas när jag är där. Praktiskt.
Yeah We're Different
Hos Anna hittade jag länk till Adidas' uppmärksammade kampanjbilder från 1999-2000. Jag fastnade speciellt för bilden nedan. Av någon orsak känner jag en väldig sympati för denna snubbe.
Kanske inte så konstigt...
Yeah We´re different
torsdag 18 november 2010
Sköna böna
Sedan till rubriken: The Cloud Gate, eller The Bean i Millennium Park; ja parken över huvudtaget är min absoluta favorit i Chicago. Nu som då ser man i bloggar hiss-bilder på "dagens outfit". Jag har hittills inte kommit underfund med hiss-fotograferandet, kanske åker jag för lite hiss, men jag drar mitt strå till stacken här. Molnporten/ bönan ett konstverk helt i min smak.
Foto: Privat. En (eller två) böna/ (-or) och en löpar-outfit på köpet.
Sköna böna
Tack till alla som kommit med intressanta kommentarer till föregående inlägg! Olika aspekter, olika funderingar och olika upplevelser. Det är ni som gör bloggen!
Sedan till rubriken: The Cloud Gate, eller The Bean i Millennium Park; ja parken över huvudtaget är min absoluta favorit i Chicago. Nu som då ser man i bloggar hiss-bilder på "dagens outfit". Jag har hittills inte kommit underfund med hiss-fotograferandet, kanske åker jag för lite hiss, men jag drar mitt strå till stacken här. Molnporten/ bönan ett konstverk helt i min smak.
Foto: Privat. En (eller två) böna/ (-or) och en löpar-outfit på köpet.
Foto: Privat. Och ett gäng med turister på köpet. Men vänta nu... kunde man ta sig dit på annat sätt än springandes också?
tisdag 16 november 2010
Ett gäng med slackers?
När det uppstår en sådan typ av jämförelse, tenderar jag att bli väldigt avtrubbad samtidigt som jag beundrar de som har drivet. Jag tog kostnaden för att lägga mig lågt när jag tyckte att det blev för mycket förra vintern med resultatet att jag antagligen lockat färre läsare, gjort mindre galenskapspass och knappt lockat till mig några prylar.
För att lägga fram det viktigaste: hysterin kring träningen som jag tycker känns betydligt lugnare bland löparbloggarna idag jämfört med ett år sedan, som jag upplever det. Vid samma tid förra året var det många som lade fram mål för nästa säsong, många mål för maraton och tider på den distansen, ultra-satsningar osv. Idag tycker jag mig se ganska lite av sådana uttalade mål. Själv vet jag bara att jag tänkte springa Stockholm maraton om jag är hel, och att jag ska lägga in något halv-marathon, men där slutar alla tankar kring tävlingar och prestationer. Tider och träningsupplägg känns totalt avlägset. Inte heller många som stressar över långpass på helgerna – så tillvida det inte bara är jag.
Har vi måntro blivit ett gäng slackers? Eller ligger vi bara lite lågt ett tag? Eller är denna lite mer relaxade stämningen det nya svarta?
Må så vara att jag blivit en slacker, men söndagen fick en guldkant i form av löpning. Nu ska jag ut och sätta guldkant på Chicago.
söndag 14 november 2010
En lördag utan träning...
Idag kan det bara bli bättre. En söndag med träning kan bli en söndag med mening.
torsdag 11 november 2010
Skadad - hur gör du?
"Jag har haft problem med löparknä", sa läkaren. Naprapaten säger att jag ska stretcha, men jag brukar käka Voltaren och så kör jag vidare. Sen kommer problemen igen, och då kör jag en till kur med Voltaren. Jag borde faktiskt stretcha.
Oj, sa jag lite häpet, men det låter inte så snällt för magen (trodde ju att en magläkare alltid var snäll mot sin mage).
Ja men vet du, sa läkaren; jag kör Vasaloppet också. Då slänger jag in en Voltaren i Mångsbodarna. Sen överlever jag till Mora. Det får nog följa med några piller på maran nästa vecka också.
På något sätt tror jag inte att de är helt ovanligt att löpare slänger i sig anti-inflammatoriskt, noterar att smärtan försvinner (för det gör den ju tillfälligt med anti-inflammatoriskt, smärtlindrande), och kör vidare.
onsdag 10 november 2010
Snorkkarrygga
tisdag 9 november 2010
Pannbensbygge
måndag 8 november 2010
Tips från coachen
söndag 7 november 2010
Kajkad
fredag 5 november 2010
2.10 på maran 2018
Sedan görs en prognos över ett antal år framöver med samma trend:
onsdag 3 november 2010
Tvång och etikett
Foto: Privat. Brandenburger Tur en tidig morgon.