måndag 30 november 2009

Konstateranden

- Att springa i sand är enormt bra träning för vaderna.
- Värme drar ner prestationsmöjligheter signifikant.
- Löpning + snorkling + hotellfrukost på det är ganska bra start på dagen.
- Teoretiskt skulle man ha mycket tid att träna när man har semester.
- Teori och verklighet stämmer inte alltid överens.
- Löpning är en mycket praktisk sport; bara att ta med sig vart man än åker.
- Massage ett par gånger i veckan skulle vara ganska najs.
- Phuket marathon är inget jag drömmer om.
- Löpare är löpare är löpare överallt.
- Att resa med bästa träningskompisen är inte fel; även om kompisen övergav mig på morgonrundorna efter några dagar.


Off topic kan jag konstatera att jag är väldigt tacksam att jag så sällan är sjuk, för det är verkligen inte kul. Nu börjar jag ändå känna ett träningssug, tom. det har varit borta ett par dagar, men snart!

lördag 28 november 2009

Awesome och 10 saker

Till min förtjusning såg jag att jag fått awarden "I think you are an awesome girl" av Anna och Bureborn. Tack!

http://piggelina.se/blogg/bilder/10sakerommig_7AE5/awardbloggnov09_61814642.jpg

Awarden innehåller också en liten utmaning; att skriva 10 saker om mig själv + att skicka den vidare. Jag har ju hur många awesome blogg-kompisar som helst, även boys, men det verkar som om utmaningen redan snurrat ett tag. Jag skickar den ändå vidare till Jenny - en awesome girl.

10 saker om mig:

1. Jag tillbringar allt för mycket tid med datorn i knät. Ibland bara koncentrerar jag mig på datorn, ibland ser jag på tv samtidigt, ibland äter jag t.o.m med datorn i knäet.

2. Jag är doktor, dock inte en som hjälper människor, utan i ett helt annat ämne.

3. Jag är dålig på finska. Jag växte upp i Finland, har läst finska i skolan 14 år, men är långt ifrån tvåspråkig. Det var mycket roligare att se på Storstad och Rederiet på tv än de finska motsvarigheterna. Idag känner jag mig dock lite extra finsk efter att ha sett världscups tävling i Nordisk kombination.

4. Jag är egentligen en ganska social person, men har ändå av någon orsak alltid levt ganska asocialt.

5. Ibland har jag undrat om jag är född i fel generation. Jag gillar nämligen att plocka bär, sticka och virka. Problemet är dock att jag inte vet vad jag ska med virkade grejer till; inredningsmässigt är jag något mer modern.

6. Jag har bott ett år i USA; Connecticut och New York. Detta år gjorde att jag växte mycket som person, och från att ha varit väldigt medgörlig började jag stå på mig (kanske inte uppskattas av alla, men för mig har det varit viktigt).

7. Jag vill gärna tro väl om alla människor, men har en människa en gång fått mig att förlora förtroendet för honom/henne skall det mycket till för att jag ska återfå förtroende för personen igen. Det har nog aldrig hänt faktiskt.

8. När jag var liten envisades jag med att ha upp julprydnaderna i mitt rum fram till påsk; tyckte det var så mysigt med julbelysningen. Kanske något jag borde börja envisas med igen?

9. Jag måste se effektivitet i det jag gör. Har man koll, kan man göra saker effektivt. Tiden det tar att hålla ordning på saker o ting vinner man igen flera gånger om genom att man kan vara effektiv.

10. Jag har inte ätit godis på 17 år. Inget konstigt med det, godis ingår liksom inte i sortimentet för vad man kan äta i min värld. Ungefär som spik. Hur ofta är man sugen på spik?

fredag 27 november 2009

Snorklat - Vad annars?

Jag total-loggade ut från nätet, bytte klackarna mot Fivefingers, transportlöpningen mot strandlöpning, jobb mot snorkling och sänkte promenadfarten från de vanliga 120 till max 50. Tack för alla omtänksamma kommentarer om var jag hållit hus - nu får jag bara erkänna att jag gjorde en fräckis och åkte på semester till Thailand (vilket iofs. var bokat redan i februari).


Lite träningsupdatering och konstaterande från semestern kommer senare. Nu har jag tyvärr total däckats av något slags virus; så går det när man stoltserar med att man undviker förkylningar som transportlöpare.

onsdag 11 november 2009

Snorkkis tackar ödmjukast

Ett stort tack till er alla, både nya och "stammisar", som gett er till känna och skrivit kommentarer på min förfrågan till er om vem ni är. Det har varit väldigt intressant att läsa alla kommentarer, och jag hoppas att ni fortsätter läsa och kommentera och ge mig inspiration. Jag tror nämligen att vi alla har nåt att lära av varandra.

Ifall det är någon ytterligare som vill berätta vem ni är; skriv gärna en kommentar till detta inlägg.

Tack!

Och när jag ändå är farten att hänvisa till gamla inlägg, vill jag tipsa om den mini-serie som jag skrev om transportlöpning. Del 1, Del 2, Del 3, Del 4 .

tisdag 10 november 2009

Mjölksyra - oh yeah!

Jag springer oftast i ett sådant tempo att jag aldrig drar på mig mjölksyra. Ur utvecklings- och prestations - synvinkel har jag förstått att detta inte är optimalt. Genom att dra på sig mjölksyra förbättras musklernas kapacitet, kommer inte ihåg exakt hur det låg till nu, men jag har för mig att marathonlöpare på elitnivå ofta drar typ koordinationslopp innan starten på ett marathon för att få någon slags syra funktion igång; under loppet undviks dock mjölksyran.

Att jag inte pressar på så bra att jag får mjölksyra är ju förstås bra i sammanhanget ultra eller marathon, då man gärna inte drar på sig stumma, mjölksyriga muskler, men under träning eller typ ett millopp (vilket jag iofs inte springer) skulle lite syra få sippra fram.

I morse kände jag dock av mjölksyra i benen på något konstigt sätt. Jag kom iväg lite senare än jag tänkt mig, varvid jag fick dra upp tempot lite. Redan vid första trafikljuset jag stannade vid, efter ca. 2.5 km, kände jag att det fanns nåt i benen som var väldigt likt mjölksyra. Vid nästa stop, ca. 1 km senare hade jag samma känsla igen. Benen tog inte slut eller så, men det kändes som om de skulle ha blivit stumma om jag fortsatt springa i ett högt tempo. Skumt.

Jag tyckte att mjölksyre upplevelsen var lite intressant, och min forskarbakgrund gjorde att jag ville veta mer. Inte om hur mjölksyra fungerar generellt, utan hur mjölksyran i mina ben kom fram idag, och om det var tillfälligt eller var resultat av farten. Forskarhjärnan sa alltså inte att jag borde testa detta vetenskapligt, utan helt och hållet ett biased sample med mig själv som testperson.

Jag såg till att få ett ordentligt mellanmål på eftermiddagen för att inte vara låg på energi när jag slutade jobba, och skulle springa hem. Uppvärmning - vad är det? Jag hade hjärnan programmerad att längta efter mjölksyra, och drog upp farten. Första kilometrarna flöt det på ganska bra, fick in ett ok löpsteg trots att jag ökade farten, klämde på lite extra i uppförsbackar, men det var ändå mest att jag flåsade ordentligt och märkte att pulsen gick upp ordentligt. Ingen mjölksyra ännu. Tänkte backar. Det måste springas i backar. Lade det stora hoppet på Västerbron. Där om inte tidigare skulle jag få känna på mjölksyran.

När jag sprang upp för trapporna från Rålis till bron fick jag de första känningarna. Sprang på bra över bron, men tappade koncentrationen något då det var blåsigt som tusan på bron. Lite plan löpning på det, och så tog jag en extra omväg för att få springa uppför äckelbackens systerbacke. Inte ofta som man blir sur när man kommer till toppen på en backe och ska börja springa nerför, och inte alltid som jag tar omvägar för att få springa backe. Men jag fick min lilla dos mjölksyra.

Lite skum kanske man är om man drar ut på löptur med inställningen "ge mig mjölksyra"; vill inte de flesta springa så fort som möjligt UTAN att dra på sig syra. Någon ska ju vara tvärtom, och vill jag en gång få mjölksyra, får jag väl göra det som krävs - springa fort, springa uppför. Något som jag ju gör allt för sällan. Men - idag hade jag lust.

Det var nu musklerna skulle vara redo för en marathonstart? Eh, kanske nästa gång.

måndag 9 november 2009

Enkelt tänkande och lathet

Trots att jag skulle ha kunnat ta mitt sedvanliga långpass i lördags, valde jag istället att bara ta en 10 km:s runda för att sedan mysa hemma, och gå på stan med några kompisar. Ren lathet alltså. Igår hade jag också lite tankar på långpass, men valde att i stället ta två kortare pass; ett på förmiddagen då jag igen tog en 10 km:s runda, och sprang de första 5 i snabbare tempo, och i slutet av passet fick in några serier löpskolning. Jag hade riktigt mycket energi i kroppen, och man märker ju tydligt att det blir effektivare pass när man sovit ut ordentligt, ätit ordentlig frukost osv. Mot kvällen fick det bli ett andra pass på ca. 8 km, i lagom tempo, och med några set med hantelövningar och core-övningar efter det. För lat för långpass, men nöjd ändå.

Efter en svag öppning på förra veckan, med måndag-tisdag som var väldigt lugna träningsmässigt, känner jag att jag kom igen ganska starkt på slutet av veckan.

Tummen upp blev betyget på kvällens transportlöpning. (Och oj vad lång tumme jag ser ut att ha).

Denna vecka har inletts med vanlig transportlöpning. På hemvägen nyss kunde jag inte låta bli att ta en extra sväng för att få njuta av både att springa och av stan lite extra. Jag har för tillfället någon slags löjligt romantisk inställning till att springa i Stockholm. Jag förstår mig inte alls på två typer av människor just nu: 1) Såna som inte springer. 2) Såna som inte vill bo i Stockholm. Ja, så enkel är jag i mitt tänkande just nu.

söndag 8 november 2009

Hälsosamt - Eller?

Ingmarie skrev ett inlägg om träningsmängd, vad som är ok i andras ögon osv. Klockrent inlägg tycker jag, och det satte mina tankar i rullning. Vad är ok, och vem bestämmer vad som är ok?

Mängdmässigt tränar jag väldigt mycket. Oftast ligger jag på en träningsmängd som överstiger 10 timmar i veckan, och de som följer min blog vet att det handlar mest om löpning, men också lite cykling och styrka nu som då. Många skulle nog tycka att detta är allt för mycket; kanske inte träningstokar som bloggar/ läser bloggar, men övriga. 10 timmar i veckan kan väl inte vara hälsosamt? Eller?

Att sitta 8-9 timmar på jobbet varje dag, att sitta i bilen 2 timmar om dagen och efter det ännu sitta 3 timmar framför tv/ dator/ i fotöljen och läsa på kvällen - det däremot är ok. Hälsosamt? Eller?

Att träna 10 timmar i veckan tycker inte jag är mycket. Och jo - jag tycker att det är hälsosamt för mig, och jag tänker fortsätta stå på mig med att jag tycker att det är för roligt för att låta bli.

fredag 6 november 2009

Vem är Du?

Jag får massor med inspiration från er läsare som kommenterar inläggen, och även av att se statistiken som säger att det dagliga besökarantalet på bloggen är ganska stort. Det är dock bara någon % som lämnar spår efter sig i form av kommentarer. Nu är jag lite nyfiken - Vem är ni som besöker min blog? Lämna gärna en liten kommentar till detta inlägg - både du som brukar kommentera, och du som oftast kommer hit som läsare: Vem är du? T.ex. ålder, kön, ort, vad/ om du tränar. Har du lust, så skriv också gärna varför du läser min blog och vad du skulle vilja läsa mer om.

Här vänder jag ryggen till under en promenad på Bahamas 2006. Vänd er om och visa lite mer än ryggen - jag är ju nyfiken på er!

I väntan på kommentarer från mina fina läsare, myser jag ner i soffan en stund, nyduschad, nysprungen och för första gången på länge riktigt avslappnad. Det är helg, och jag ska snart ställa mig och göra pannkakor.

torsdag 5 november 2009

Höst-/ vår- tights

Jag håller som bäst på att testa lite löparkläder i samarbete med Supplystation. Jag har under några löppass senaste veckan testat ett par RaceReady LD (Long Distance) tights. De är anpassade för långdistanslöpare eftersom de har en massa fickor inbyggda där man kan förvara t.ex. energy bars, gels, liten vattenflaska osv. Tightsen är av lite tjockare material än vanliga sommartights, men är inte lika tjocka som vintertightsen. Ett mellanting helt enkelt.


Vad jag tyckte om tightsen:

Jag har tidigare klagat på att mina tights alltid är för korta för mina långa ben. Dessa är faktiskt tillräckligt långa i benen, och har en bra resår nere vid vristen som gör att de inte åker upp. Byxorna har väldigt hög midja, något jag tycker är bra på tights som man ska använda under de kallare månaderna. Att ha mellanskarv är inte alls roligt när det är kyligt, men dessa får mer än godkänt på den punkten. De har inte heller några sömmar som eventuellt kunde irritera under lägre pass.

Materialet är alltså lite tjockare än vanliga tights och tunnare än vintertights. Jag tror att det är många som tycker att det är lite svårt att veta hur man ska klä sig under hösten, och dessa tights är ett bra alternativ när det blivit lite kyligare. Jag skulle gissa att de kommer att vara behagliga ner till ca. +2 grader. Blir det under 2-3 grader, tror jag att lite tjockare vintertights kan vara skönare.

Finessen med tightsen är de många fickorna som finns inbyggda utanpå bakdelen. Dessutom finns det en liten nyckelficka på insidan. Fickorna på bakdelen passar väldigt bra för energybars, och småsaker man behöver ha med. De saker som jag vill få med mig när jag transportlöper och inte har ryggsäck, dvs. mobil och plånbok passar även in i fickorna. Dock är fickorna helt öppna, och jag känner ibland att det finns en risk att mobilen ska hoppa ut.


Jag hade tightsen när jag turistjoggade i Prag i veckan, och för ett sådant ändamål var tightsen verkligen bra. Jag kunde ha plånbok och mobil i fickorna och hade dessutom en karta behändigt att dra fram när jag behövde den. Skulle jag haft digikamera med, skulle den också ha passat i en av fickorna.

Tightsen är kanske inte de absolut snyggaste jag sett. Mina är blåa, och ett par svarta kunde kanske kännas lite mer neutrala. Fickorna som alltså sitter på utsidan är inte super snygga, men de uppfyller sin funktion, och det är huvudsaken. Iofs. skulle jag ha önskat att någon av fickorna skulle ha gått att stänga helt med t.ex. dragkedja, men jag tänkte eventuellt sy in ett tarra-fäste som gör att jag kan "låsa" in saker i en ficka.

Överlag får tightsen gott betyg. Jag kommer absolut att använda dem under höst och vår, både vid transportlöpning och långpass. Jag tycker också att det skulle vara lite spännande att testa dem vid längdåkning, men då kanske med ett par kallingar under. Tummen upp för god funktion, men ett litet minus för fashion aspekten.

onsdag 4 november 2009

Skosnöre

Idag när jag kom hem hittade jag dessa högar med nytvättade träningskläder bl.a. Mycket lyxigare kan det inte bli. Eller jo, om den som fixat tvätten också vore här, men det är bara en tidsfråga. Jag passade på att gotta mig lite i de nytvättade träningskläderna och tog en lite längre springtur; ca. 13 km i regn, snö och hagel.



I morse blev det också en sightseeingtur joggandes. Sprang lite, stannade och fotade lite, kollade lite skyltfönster, vilket man med fördel gör samtidigt som man springer.


Träffade bl.a. på detta. Det verkar nästan som om jag var ute och letade något att förvirra hjärnan med, men så var ju inte fallet (skor hängda på det sättet brukar väl vara tecken på att det finns sådana ämnen i närheten). Det jag kunde dra som slutsats av dessa skor, var att det i alla fall inte var triathleter som varit i farten. De har ju sådana smarta gummibands-skosnören och att slänga upp skorna på detta sätt skulle vara lite knepigt.

tisdag 3 november 2009

Skrattretande

Loggar in på funbeat och ser senaste sju dagarnas träningsdos. 328 minuter. Skrattretande lite. Skratta eller gråta - skit samma. I better like mitt jobb - för annars skulle jag nog vara ordentlig ilsken just nu över att inte ha kunnat träna ordentligt senaste vecka.


I morse fick jag i alla fall in en 30 minuters joggingtur i ett ruggigt Prag, från att det blev tillräckligt ljust och innan jag var tvungen att hoppa i duschen och fixa mig i ordning och iväg till dagens program. Alltid nåt. Och så tycker jag ju ändå att jag har mitt drömjobb.

måndag 2 november 2009

Fortsätter reka #5

Prag och H:fors

Om jag igår var back on är jag idag back off. Benen är aningen stela från igår, och jag har idag haft en något framåtlutad gångstil. Fasiken att man ska vara tvungen att gå så mycket på flygplatser - och dessutom i klackskor (fast det är ju mitt eget fel).

Idag är det Prag som gäller. För tillfället befinner jag mig ca. 300 meter från startplatsen i Prague Half Marathon. Dock inomhus, och springskorna fortfarande nerpackade i väskan; det är mörkt och spöregnar, alltså inte riktigt läge för en Snorkkis att springa utomhus i Prag.

Prag halvmarathon verkar vara betydligt populärare än hel-maran. Halvmaran går i mars, och i alla fall detta år var det flera klubbkompisar från Linnéa som sprang här. Jag tror även att ett gäng är up-signade för 2010, och även några träningsbloggare; bl.a. Miss Agda, Petra och Helena har planer på att springa här i mars. Jag har ändå lite större intresse av helmaran, som går i maj, men att åka hit för att springa ett halv anonymt marathon kanske är lite sådär.

Jag hoppas ändå att jag lyckas få in en liten runda under de dagar jag är här denna vecka, det blir det enda sättet att få lite sightseeing i stan; med undantag för det man ser från taxi fönstret till och från flygplatsen.

För att ge en liten sammanfattning av löpningen i Helsingfors i fredags: Helsingfors är en väldigt bra stad att springa i. På den morgontur vi tog, sprang vi från absoluta centrum, Kampen, ner mot Eira stranden, mot Salutorget, in mot Aleksandersgatan (på detta avsnitt fick vi ordentligt smakprov på kullerstenarna), och tillbaka till Kampen på 45 minuter. En runda som ringade in stadskärnan, och framförallt de avsnitt som jag sprungit så många gånger förr. Vackert.

Trots att jag nu sitter och ser en heltäckningsmatta i hotellrummet som lockar till utfallssteg, känns det som att jag kommer att satsa på att köra lite pilatesövningar. Träningsvärken på sidorna av benen känns lagom skön, och jag skulle väl ljuga om jag inte sa att jag hellst av allt skulle vilja vara hemma och fortsätta vara back on. Får jag bara lite sömn och löpning här, ska jag väl vara ordentligt taggad för en heldag med jobb.

söndag 1 november 2009

Back on

På flera sätt.

Efter några dagars svacka med annat, nästan lika roliga saker som att springa, var det idag dags för en träningsdejt med härliga Miss Agda, och ultra-Staffan. Hammarbybacken skulle attackeras, och när kombinationen backe + intervaller snurrar i mitt huvud är det inte precis så att jag hoppar av förväntan. Däremot - tänker jag i stället på det fina sällskapet kunde jag känna för att ta några skutt.

Jag joggade till vår träffpunkt eftersom jag kände för att också få in lite distans i passet. Sen startade vi med lite uppvärmning och resonerade fram att vi skulle springa tre intervaller i första delen av backen, och fem lite kortare, mera explosiva intervaller på den övre delen av backen. Jag kände mig lite skeptisk, men fick kommentaren "Inget mesande nu S" av Staffan, med en tillhörande blick att jag skulle bli genomskådad om jag mesade.

Första tre intervallerna var riktigt tuffa, men ändå så att pulsen hann gå ner under joggingen nedför och man överlevde. Lite längre vila, och så var det dags att dra på med de kortare intervallerna. Staffan tickade på som ett urverk, Miss Agda peppade, och pinnade på väldigt bra, jag själv gjorde allt för att inte mesa, och mådde riktigt illa varje gång jag avslutade en intervall. Det ska man tydligen göra när man springer intervaller.

Staffan och Miss Agda nöjda efter back-intervaller.

Efter dessa intervaller kände vi oss nöjda, och joggade med lite småskakiga ben ner. Bra pass som springmässigt inte var speciellt roligt när vi sprang intervallerna, men som gav en extra motivationskick av de två andra, och av att jag inte "mesade".

Några timmar senare kände jag att ett till löppass inte skulle vara helt fel, främst med tanke på att kommande vecka igen innebär resa, och inte speciellt mycket träning. Maken skulle iväg på simträning och jag hakade på som sällskap på vägen dit, och fortsatte vidare, och fick ihop ett 10 km:s pass. Första kilometrarna gick dessutom riktigt fort, men andra halvan gav sig förmiddagens backpass tillkänna.

Även om det bara var tillfälligt, kände jag mig back. Och back-träningen med Milla (som har dendär ge-allt inställningen jag också vill ha) och Staffan (som tydligen gillar löpning så mycket att han till och med ler när han attackerar Hammarbybacken) var såhär i efterhand en riktig njutning! (Ha! Jag har visst redan glömt att jag trodde jag skulle kräkas efter varje av de sista fyra intervallerna).