måndag 28 februari 2011

Från Sibirien till Mars

Jag snackade om Sibirien och sen stack jag. Frånvarande från bloggen och faktiskt också frånvarande från träningen. Avslutade februariträningen redan i fredags, och begav mig iväg nordöstut och har senaste två dagarna kollat så mycket tv-sport som jag inte sett på hela vintern - det räknas väl också? Tillbaka sydvästut för ett sömnstopp, byta väska stopp, jobbstopp, och vidare sydvästut. Löparkläder uppackade och Jogging-mapen upplockad. Trist bara att det ska vara så tusans mörkt de tider jag kan springa; förhoppningsvis kommer jag att lyckas naffsa åt mig lite dagsljus någon dag under veckan. 
Jag har varit medveten om att januari-februari har gett mig bra träningstillfällen, medan mars kommer att bli knepigare, i och med en del resande. Har alltså medvetet tränat på de senaste veckorna, trots att jag börjat känna mig lite småsliten och i behov av vila.
Trots att jag springer och tränar för att det är kul, kan jag köra på rätt strukturerat och planerat. Då är det strunt samma om det är farinsocker snö, -20, eller tidig morgon. Ska man träna ska man. Jag har väldigt svårt att urskilja riktiga orsaker för att hoppa över träningen från ursäkter eller undanflykter. Undanflykter vill inte jag syssla med. Det är för mesar. Det som inte är för mesar är dock att hoppa över träningen för att förebygga skador, mota förkylningar; alltså riktiga orsaker som kan medföra träningsuppehåll ifall man ignorerar dem. Att hålla sig borta från mörka, okända gator, och därför inte springa är inte heller ett mestecken. 
Nu behöver jag dock inte använda mig av några ursäkter; jag vilar ändå; för jag har i min delvis strukturerade plan planerat så. Januari - tuff, tuff. Februari - tuff. Mars - vila (ja alltså inte helt vila, men inga 30-40 mil lär det bli).
Undrar hur länge dendär "jag vilar; har ju planerat att vila" mentaliteten håller i sig. Ungefär lika länge som man tänker "aldrig - jag ska aldrig i mitt liv springa ett marathon igen"?  
Av förklarliga själ brist på träningsfoton. Piffar till det hela med min favvo-dänga just nu. För att välkomna Mars liksom.
 

onsdag 23 februari 2011

Tips från Sibirien

Eller från ett underbart vackert, vintergnistrande Stockholm. Det är hur man tar det, och hur man är utrustad.
Idag tyckte de flesta tydligen att det var omänskligt kallt. Efter att jag hört så många säga det var jag nästan tvungen att också säga att det var freeezing för att inte verka fullständigt allierad med Hulken. Tyckte inte att jag varit varken skogstokig eller stentuff för att jag sprungit till jobbet i morse. I stället hade jag faktiskt njutit av det vackra. Sällan är väl Stockholm så vackert som i soluppgång, en klar, krispig dag. Att dessutom få uppleva det springandes förstärker det hela.
Tänkte dela med mig mina knep för att inte frysa ihjäl på löppasset: På morgonen när jag vaknar är jag alltid genomvarm, och dricker ofta en kopp kaffe vilket gör att jag blir ännu varmare. Kläderna som jag drar på är varma vilket gör att man är mjuk i hela kroppen när man ger sig ut.
Ett tips är att hänga understället på elementet eller handdukstorken så att de verkligen är varma. Förutom underställ hade jag idag tights + ett par vindtäta byxor, dubbla sockor, en lager två tröja, halsduk, stor buff med fleece på insidan, en vanlig springjacka + en tunn jacka. Första gången i år som jag har dubbla jackor; idag när det var -17 var det perfekt. Tjocka, vindtäta handskar på och jag var ready to rock. (I så sträng kyla som det är nu springer jag dock väldigt lugnt för att inte stressa luftrören.)
Största problemet var att det fastnade så mycket frost i ögonfransarna att jag hade svårt att se ut.
Köldhanteringen när jag springer känner jag att jag behärskar någorlunda. Det betyder ju inte att jag inte hade svinkallt när jag tog mig hem genom att åka t-bana eftersom jag hade lite ärenden på vägen. Burr... undrar fortfarande hur man gör för att klä sig varmt i normala kläder.

Foto: Privat. Något gör att detta känns lite avlägset. Men hur kul är det egentligen om det är så torrt att gräset kolar vippen?

tisdag 22 februari 2011

What you want?

Ser att Jojje har frågat sina läsare vad de vill se på bloggen. Jag gör nu det samma. Vad vill ni läsa om här? I'm listening... så ös på!
Tycker det känns onödigt att klaga över att det var så isande kallt att ögonlocken sved när jag sprang hem, och att tummarna blev till oanvändbara isklumpar och att rumpan led av träningsvärk från gympasset. Det är liksom i-landsproblem. Istället tänkte jag ge ett tips:

Problem med skramlande nycklar i fickan när du springer? Dra ihop nycklarna med en hårsnodd och du slipper låta som en maraccas!


Foto: Privat. Tipset kommer från maken. Lovade kommentera att det var hans kloka idé (dock min hårsnodd).

söndag 20 februari 2011

Mål 2011

Dethär inlägget, eller i alla fall delar av det har varit liggande som utkast ett tag. Jag har inte riktigt haft lust att publicera det. Det är nämligen inte riktigt jag till fullo. Trots att jag (och nu får alla målfokuserade läsare hicka) inte tränar prestationsinriktat mot mål, finns det en del mål jag har sikte på när det kommer till löpning. Har tidigare skrivit att jag i runda slängar till 80% är lustlöpare och till 20% tänker prestation/ mål. För det mesta drivs jag av 80% lustlöparkänslan som har stort fokus på att hållas skadefri, men ibland kan jag tagga till och faktiskt tänka prestation, känna ett tävlingssug. Nu tänkte jag ändå ta upp de där 20%:en.
Mina prestationsmål för 2011 är ganska enkla. Jag har tre målpunkter varav jag ska försöka plocka två:
1. Marathon sub 3.45. Vilket marathon jag tänker satsa på är ännu oklart, men det kommer inte att bli Stockholm marathon (som jag dock planerar att springa).
2. 100 km. Jag har sprungit 83 km på nattultra. Jag tror att jag har kapaciteten att ta mig två mil till. Är dock osäker på om jag vill riskera att många veckors träning slås ut till följd (för en del är 10 mil inte någon big deal - det är det för mig).
3. Halvmarathon sub 1.43. Innebär en förbättring med 2 minuter. Idag har jag inte kapaciteten att springa så fort, men med mera snabbhetsträning under våren/ sommaren känns det görbart. Barriären för detta mål sitter långt i skallen. 
Punkt 1 ska jag nog på allvar försöka mig på. Gällande de andra två kommer jag att välja en som jag kör på. Resonerar att det för mig inte riktigt funkar att både satsa på en bra halvmara tid och att genomföra ultran.
Såja, nu återgår jag till mina 80% igen och tänker i termer av lallande igen. Känner jag att de 20%s målen känns roligare någon dag ska jag tänka på dem.

lördag 19 februari 2011

Bortpeppad lathet

Jag kände mig seg och olustig idag på förmiddagen då jag skulle ge mig ut. Tyckte lite synd om mig själv för att det var så kallt. Mattheten som jag kände igår var som tur borta, och inte något som hade blivit någon förkylning. Gårdagens vila var alltså enbart lathet :) ; nej skämt å sido så har jag tränat på mycket under hela januari och februari, vilket har varit min plan, och mars kommer att betyda mer vila, också enligt plan.
Hade stämt träff med Karin för en springtur idag, och jag hade liksom strategin klar redan från början. Jag skulle ta mig till vår träffpunkt springandes, sedan skulle Karin få dra mig resten (dethär berättade jag såklart inte för Karin). Efter att vi båda hade beklagat oss lite för varann lättade det ändå på något sätt och vi luffsade en skön och peppande runda. Så peppande att jag kunde fortsätta en bit till och skramlade ihop ett pass på 22 km. En knepig kyla var det idag. I skuggan riktigt kallt, och i solen rätt skönt. Märks att solen börjar värma nu!
Mer tänker jag inte berätta om min lördag. Tjingeling springeling!


Foto: Privat. Skulle ju visa min nyklippta frisyr men efter över två timmar ute med huvudbonad och springandes fanns det inte så mycket till frisyr kvar...

fredag 18 februari 2011

Näe - vilar (+hälsobars)

I morse när jag vaknade kände jag ett infall: "näe, idag tänker jag inte springa till jobbet". Packade istället springkläderna i väskan för att kunna springa hem, och tog t-banan på morgonen. Ända fram till eftermiddagen var jag fast besluten att jag skulle springa hem, men sen kom "näe" tanken flygande igen. Funderade ett tag att jag skulle ta ett gympass, men hade inte heller lust med det.
Kroppen känns lite matt och jag är rädd att det kan vara någon förkylning på gång. Eller så är jag lite sliten efter veckan som varit och som innehållit mycket träning. Idag fick det alltså bli proaktiv vila.
Likadan som när man känner att man har en sådan fysisk kapacitet, att man efter en tung dag kan springa en mil utan att behöva anstränga sig desto mer, tycker jag att det känns bra att tillåta sig en vilodag trots att man inte tänkt sig det från början. Att ta t-banan hem visade sig dessutom vara ett lyckat drag eftersom jag där fick en trevlig pratstund med Madde som är i stan. T.o.m. så trevligt att jag funderar på att börja åka t-bana oftare.

Kan inte låta bli att vara lite sarkastisk såhär på fredag, och dieter och kost väcker ju alltid intresse. Såg på Dessis blog en blänkare för nyhetsinslag med rubriken "Mycket socker i hälsobars"No shit Sherlock. Håller med Dessi i det hon skriver. När jag inför något lopp skulle köpa energibars att ha med jämförde jag innehållet i en vanlig "snabb-energi" bar med en "diet" bar. Innehållet var väldigt lika kalorimässigt och i andel kolhydrat/ protein/ fett (ok, typ av kolhydrater var säkert inte samma men ändå). Undrar om de som går på en lågkalori diet med t.ex. bars vet att jag som löpare har med mig en likadan bar för att få snabb energi på ett marathon.


Foto: Privat. Och nu blev jag hungrig... en bild från förra fredagens kvällsmat när jag befann mig på spa

torsdag 17 februari 2011

Tack och morr

Efter att ha läst alla kommentarer om tajtsen känner jag att det kommer att bli en intressant vår. Framför allt kommer jag att vara glad om jag kommer hem med tajtsen på med tanke på vilket ha-begär de verkar sprida.
Idag var jag glad att jag hade känsel kvar i ansiktet när jag kom hem. Västerbron i motvind gjorde så att halva ansiktet typ stelnade bort. Inte sådär jätte hejsan. Fick stå 10 minuter extra i en varm dusch när jag kom hem så att inte själen skulle förfrysa.
Om det är den kalla själen eller vintern som gör det vet jag inte, men jag börjar få nog av vissa (notera vissa; finns många ansvarsfulla också) hundägare som verkar gå med öronproppar och skygglappar. Ser inget, hör inget, bakom sina vintervadderade huvor och hundarna rusar iväg så långt kopplet räcker och skrämmer livet ur löpare som mig.
Kan ju inte sluta inlägget morrande så jag passar här på att tacka er alla som läser och kommenterar här. Ni inspirerar stort! Tack!

onsdag 16 februari 2011

Gula faran

Ibland tror jag nästan att någon där uppe läser min blog. Tidigare i veckan fick jag ett litet paket från Adidas. De innehöll dessa klargula tights med rätt hög coolhetsfaktor. Kunde inte låta bli att dra dem på i morse; då ovanpå svarta tights. För att springa med enbart tightsen får det nog bli varmare. De har ju fullt med hål på.

Foto: Privat. Adidas Stella McCartney tights. Chict så det förslår.

tisdag 15 februari 2011

Duktigt eller inte

Det var en ny dag idag. Igen en kall sådan men även en dag med mindre kola i blodomloppet; dock fortfarande lika stort sug efter löparskor, men hellre det än kola all over.
Dagens löpning kan beskrivas som trippande med bakhalt. Så gott som omöjligt att springa på med tempo, men det bekymrar mig mindre. Körde ett bra pass på gymmet idag också
På något sätt har jag en viss, för att inte säga en total, aversion mot att kallas/ kalla mig duktig när det kommer till löpning. Jag är inte duktig för att jag springer i ur och skur, jag är inte duktig för att jag springer 8 mil i veckan eller för att jag springer intervaller. Det handlar inte om att vara duktig. Det handlar om att jag gör det jag vill. Det jag njuter av och det som är mitt intresse. Är någon annans stora intresse att se på film säger man väl inte till den personen att han/hon är duktig för att han/hon ser så många filmer.
Ironiskt nog känner jag mig just duktig när jag tränar styrka. Duktig för att det håller mina office-sittande axlar, armar och rygg i schack, för att styrketräningen förebygger löparrelaterade skador och för att jag vill ta hand om min kropp så att jag kan bo i den länge, och förstås för att jag tycker att muskler inte ser helt fel ut. Och detta ser jag som duktigt. Som sagt. Ironiskt. Man kan inte alltid vara konsekvent.

Foto: Privat. Duktig eller inte. En av de bästa stunderna på dagen är när jag kravlöst sätter mig ner i soffan med en kopp varm choklad.

måndag 14 februari 2011

Löparsko-sug

Jag sitter med ett ständigt sug. Suget blir värre och värre ju närmare våren vi kommer och håller i sig trots att löpningen ibland, som idag, känns som kola. Nya modeller av skor är på väg in till butikerna, på nätet kommer nya modeller och uppdaterade versioner upp, och jag går på allt. Vill ha allt. Jag är helt enkelt lite kär i springskor. I år är jag speciellt sugen på lättviktsskor, barfotalöpnings-inspirerade pjucks. Och som om det räckte med det. DS-Trainers har en vårmodell i turkos. Typiskt. Min favoritfärg. Vad som är ännu mer typiskt är att jag har ett par så gott som oanvända DS i garderoben som jag köpte i juli när jag fick semester (en tradition jag instiftat - när jag får sommarsemester köper jag nya springskor). De har också turkosblåa detaljer, men är inte turkosa i tyget.
Förra sommaren och nu under vintern har jag även sprungit en del i Adidas Adizero skor, och har blivit väldigt förtjust i dem. En positiv överraskning för mig som trodde att jag inte kunde ha annat än Asics.
I lördags var vi en sväng till Löplabbets racingbutik. Som att strö salt i sötsuget. Fick betjäning av en kille som var superduktig på att förklara dethär med lättviktsmodeller. (Farliga butiker dedär Runners store och Löplabbet). Kollade förutom på de två nya Asicsmodellerna jag vill ha; bl.a. DS-Racer även på Adidas Adizero och på Nike Free. Free:n får dock vänta - tänker inte bli kär i flera märken nu och mina plattfötter mår nog bättre med lite support.
Har tagit till åtgärder och börjat nöta på de oanvända semesterskorna nu. Fluffiga och sköna som nya DS-Trainers tenderar att vara.
Någon som vet hur många mil man måste springa i ett par skor innan de får bytas ut? Inte lätt att gå omkring med ett sådant sug.
Hurudana skor känner ni er sugna på just nu?



Foto: Privat. Känns ju onekligen som om ett par fattas.

Seg som kola

Gosh alltså. Aldrig slutar man förvånas över löparkroppen. Det var länge sedan jag kände mig så seg som kola som jag gjorde idag när jag sprang. Kallt var det också. Men mest kola. Och inte hann jag med gymmet heller som jag hade tänkt. Som vi alla vet kan det komma tvära kast. Löpningen ett bra typexempel här. Ena dagen kan man ha fjäderlätta ben, för att nästa dag känna sig som en elefant. Imorgon är en annan dag.

Foto: Privat. Alla hjärtans dagen till ära körde jag idag rött.

söndag 13 februari 2011

Jag och snöbubblan

Har precis varit ut på ett långpass på omkring två timmar; behagliga -6, tidvis sol, bästa sällskapet. Men det var inte det som jag tänkte skriva om.
Går tillbaka i tiden till fredag morgon. Snö, snö, blåsigt. Perfekt löparväder; gäller oavsett väder. "Sofie - jag har alltid tänkt att du är en intelligent tjej med alla möjligheter i livet öppna; men man börjar ju fundera" var kommentaren jag fick av en kollega när jag rödkindad av blåsten påstod att vädret var väldigt "friskt" och att det absolut mest pålitliga just denna dag var att transportera sig springandes.
Fredag morgon bjöd verkligen på väder som skulle få vem som helst att vilja dra täcket över öronen och somna om. Jag hade väl inte riktigt helkoll på hur stormigt och snöigt det faktiskt var; förutom att jag på nyheterna såg att busstrafiken stod stilla och att det var allmänt kaos.
Väl ute var det inte någon återvändo, och jag gick in i en vinter-väder-löparbubbla. Tänkte efter och fiskade fram tänket att jag faktiskt springer för upplevelsens skull, och med det snurrandes i huvudet kom jag snabbt fram till att den morgonen faktiskt var en stark upplevelse. Första 3 kilometrarna var det konstant minst 30 cm snö. Jag plumsade, och skuttade lite barnsligt omkring. Fick snö i nacken när det råkade komma en extra stark virvelvind precis när jag sprang under ett träd. Mysfaktorn hög.Tänkte på ett pass som jag sprang ute på Djurgården innan jul då det var ca. -15, det var knäpp tyst och allt jag hörde var mina egna tassande steg. Samma känsla infann sig nu.
Det var jag och snöstormen. I bubblan.



Foto: Privat. Också här i en bubbla. En lite annorlunda en bara.

torsdag 10 februari 2011

Påpasslig

Nu gäller det att ta vara på de tillfällen som erbjuds om man vill springa intervaller/ tempo, och som mig inte kan tänka mig att byta utomhuslöpningen mot löpbandet. I morse var det isbana, knöggligt, och allmänt jäkligt underlag; nu på kvällen mest jäkligt i luften. Men jag ska då inte gnälla på vädret - det är ju faktiskt februari, och i februari är det vinter och snö acceptabelt.
Ett par veckor, och fram till slutet på förra veckan kunde jag för det mesta springa på bar mark. Medvetet eller omedvetet tog jag de tillfällena i akt och sprang tempopass, fartökningar, fartlek osv. Det är jag glad att jag gjorde då. Nu kan man inte göra annat än luffsa utomhus.
Idag passade på att följa naprapat-Stefans råd om benträning. Ett gympass med bensparkar, benpress, utfallssteg. Luffsandet hem efter det kändes alldeles lagom. Det som var bra med dagens snöoväder var att jag kämpade mot vädret istället för att koncentrera mig på att jag var galet hungrig.
Lovade ju återkomma med bild på dagens färgförhäxelse. Så - let it snow (eller show eller nåt).


Foto: Privat.
Men det som ändå var häftigast var att jag plumsade hem i snön med en trevlig glipa mellan tightsen och strumporna. Kände mig stentuff. När jag sedan stod i kön på närbutiken hade jag funderingar på att säga åt de bakom att den mat jag handlade egentligen var till resten av familjen - själv äter jag taggtråd till frukost.
Foto: Privat.

onsdag 9 februari 2011

Gimme färg!

I takt med att huden på armar och ben blir blekare och blekare skriker mitt sinne efter färg. Jag vill ha klara, färgade tights, färgsprakande jacka, mönstrad huvudbonad och spräckligt färgade handskar. Jag vill ha leg-sleeves som har ett ben grönt och ett rött precis som Katarina, och så vill jag ha bar mark så att jag inte behöver anpassa skovalet till underlaget.
Så öppnar jag garderoben med träningskläder och ser 90% svart. En neonfärgad reflexväst från Craft som visserligen piffar upp, men som ändå påminner om att det ännu är mörkt. Ett par Noosa som är neonfärgade pryder skogarderoben, men på nåt sätt känns det inte rätt att dra ett par slabbiga, svarta broddar ovanpå de glammiga Asicsen. Några par tights som så gott som uteslutande är svarta; med undantag för ett par som faktiskt har några vita ränder i sidorna, och faktiskt några lager två tröjor som är färgade, men som nästan alltid göms under en svart löparjacka.
I vår vill jag ha löparkläder i stark rosa/ cerise, stark turkos, klar gul och sprakande lime. I brist på allt det, tänker jag imorgon springa i min turkosa löparjacka, med neongul väst ovanpå, rosa buff, spräckliga handskar och beroende på temperaturen, kanske också en kjol ovanpå tightsen.
Bildbevis är möjligt...


Foto: Privat. Tillsvidare en svartklädd bild. Svart är ju alltid ok, men vore det inte kul med lite mer färg?!

tisdag 8 februari 2011

Inlindad i positivism

Ni som inte var ute i morse vid 7-tiden missade verkligen något. Snö som yrde sådär vasst i ögonen, slasket som klatschade när man sprang och som säkerställde att man var genomblöt om fötterna efter ett par hundra meter, och ishalka som omväxling.

"Sofie - men sprang du verkligen hit i dethär vädret", frågade en kollega. "Jo", svarade jag. "Jag hade grymmaste träningsvärken i baklåren, och jag tänkte inte en sekund på det när jag istället fick tänka på vädret." Det skadar inte att tänka positivt.
Om vi ska fortsätta på ämnet träningsvärk: Igår hade jag ett lite lustigt moment. Skulle förflytta mig några meter inomhus *aj vad baklåren gör ont av träningsvärk*, lyfter upp armarna för att fixa till min hästsvans *aj vad underarmarna påminner om träningen* samtidigt sträcker jag väl på mig *aj vad magmusklerna känner av träningsvärken*. Men vem tusan behöver gå mjukt, och kunna sträcka på sig normalt?
Inte fullt så positiv var jag ikväll när jag skulle dra på mig kläderna och springa hem och märkte att handskarna fortfarande var blöta. Trots att det är 0-gradigt blir fingrar rätt snabbt stela i sådana handskar. Dessutom fick jag till en vurpa. I lätt slowmotion och utan att jag på nåt sätt gjorde mig illa som tur var. Och om jag ska vara lite sådär äckligt positiv kan jag ju säga att jag inte kände av träningsvärken på hemvägen heller, för då koncentrerade jag mig mest på att hålla mig på fötter.

måndag 7 februari 2011

Friends...

Idag träffade jag en av mina stora inspirationskällor och samtidigt goda vän Milla. Det var mer än ett år sedan vi tränade tillsammans senast; kanske inte så konstigt med tanke på att Milla fick lilla Alvar i november. Hon är redan tillbaka i löparskorna och det med besked.
Det finns ändå ett problem med att träffa Milla - tiden går allt för snabbt i hennes sällskap; idag sa det bara poff och så hade vi sprungit bort tre kvart.
En annan bekantskap som jag fräschade upp kontakten med idag var naprapat-Stefan. Syftet med mitt besök var faktiskt att jag varit icke-skadad skrämmande länge och ville ha en genomgång av höfter, bäcken, och rygg efter allt slirande på hala vägar, i snö och i modd. Bad också Stefan checka min lårmuskel som jag ibland har känning i; inget ont, men ilningar. Några låsningar i ryggen löstes upp, och receptet för låret var (förutom en omgång med stötvågen som ju är en tight vän till mig) att bygga på mera muskler genom t.ex. utfallssteg och bensparkar.

Vad skulle man göra utan vänner?



Foto: Milla.

söndag 6 februari 2011

Löpningens dag

Igår firades förutom Runebergsdagen även löpningens dag här och var. Såklart var jag också med och firade. All in. Hade tänkt springa med Ingmarie & co från Karlaplan, men stuvade om i programmet och sprang istället en runda, som för övrigt är en ny favoritrunda: 20 km fullständigt scenic, tillsammans med maken. Småhalkigt på vissa ställen men för det mesta riktigt bra underlag. Fortsatte "löpningens dag" firandet med hederligt Lindemans och huvudlösa mängder chips. Bra boost för återhämtningen.
Blev en hyffsad vecka träningsmässigt trots att jag var ute på resa halva veckan; 64 km på de tre dagar jag sprang. Gissningsvis kommer jag att känna av vissa benmuskler imorgon. Icke-nådig styrketräning har nämligen temat tidigare idag. Funderar faktiskt att jag ska flytta allt som jag eventuellt kommer att behöva imorgon till midjehöjd redan idag så att jag inte behöver böja mig ner imorgon. Så pass alltså.


Foto: Privat. Nöjd efter gårdagens firande (skönaste Craft-jackan på). Idag är det väl löpningens annandag då? Ingmarie - nästa år lägger vi till löpningens afton också!

fredag 4 februari 2011

Starkt vardagsavslut

Har varit på vift senaste dagarna och det var ju rena skämtet träningsmässigt. 30 minuter i Hyde Park på onsdag morgon och that's it. Men; jag fick ju i alla fall släpa omkring löparkläderna på en axel, bärbar dator på andra, och bli sådär mysigt stel i axlarna.
Fredagen vet att den lever. Kom hem vid midnatt igår, upp tidigare än tuppen (nästan) idag, och iväg snorkkande. Härliga känsla. Ett distanspass på kvällen på det, och vi har en fredag som summerar 25 km, och som får fungera som plåster på "ingen-träning-senaste-dagarna-såren".
På tal om strumpor och ögonfransböjare:
Kommer ni ihåg att jag blev av med en strumpa för en tid sedan? Nu har den kommit fram! Eftersom det gått flera månader sedan jag blev av med den undrar man ju hur stor tvättkorg personen som lånat strumpan har.
Och till ögonfransböjaren. Bara för att det skulle se flashigt ut på bild, köpte jag en manick i guld och med en fjädra på.


Foto: Privat. Snygg va? Och fatta vilken helg det kommer att bli. Både fransmojäng i guld och ett helt par löparstrumpor!

onsdag 2 februari 2011

Ögonfransböjare vs. strumpor

Man kan inte alltid vara vinnare. Igår åkte jag iväg på resa och glömde min necessär med smink hemma. Rätt olikt mig faktiskt. Brukar ha koll på mina grejer. Jag ljuger inte ens när jag skriver att jag verkligen inte gillar att shoppa nytt smink. Tänk - jag kunde ju ha köpa ett par nya träningssockar istället för ögonfransböjaren.
Och värre blev det. En tandborste hade jag packat ner; eltandborste används i vanliga fall, så jag tog en vanlig tandborste från badrumsskåpet. Problemet kom fram när jag började tänka att detta eventuellt var tandborsten som jag putsat mitt pulsband med. Urk. Började nästan må illa vid tanken på att det kunde vara den, och på tanken att jag faktiskt inte hade lagt den tandborsten på särskild plats. Gick och köpte en ny tandborste. Faktiskt kändes det som att jag i detta fall med glädje köpte en tandborste i stället för ett par nya löparsockar. 
Löparkläderna hade jag packat ner med allt som behövs. Nu saknas bara en ljus morgon också; tyvärr ser det inte så lovande ut. Tur att jag prioriterade sminket och tandborsten. Skulle kännas surt att sitta här med flera par strumpor och inte kunna sticka ut för att det är för mörkt. Svårt att borsta tänderna och måla ögonfransar med sportsockor.
Men allvarligt. Om ni fick välja. Visst skulle ni välja strumporna?!