torsdag 30 december 2010

Året var 2010

Ett år med väldigt många motgångar, besvikelser och oro, men också väldigt många fina möten, minnesvärda löparupplevelser och några framgångar. Jag vill komma ihåg det positiva och samtidigt lära mig av motgångarna. En årskrönika för mitt löparår 2010. (Vissa klickbara länkar.)
Januari
Rivstartade året big time. Sprang långpass med ett underbart och tufft gäng redan andra dagen på året. Jag kände mig stolt då jag av er läsare hörde att många hade gett nyårtlöften om att börja transportlöpa. Kutade i -20 med 20 klädesplagg och 20 km, och funderade över intressanta träningsalternativ. I mitten av månaden packade jag flyttlådan och började blogga på RW. Social som aldrig förr var jag också. Sprang med Andréa, Staffan, nätverkade med ett gäng härliga tjejer, firade löpningens dag. Dessutom stukade jag tån och muttrade över snömodden. Noterade all time high med 500,5 km löpning.


Foto: SvD. Sociala bloggjoggare; jag själv tredje från vänster.
Februari

Gjorde laktattest på SSC med resultatet att kapaciteten jag hade var att springa marathon på 3.30. Jag funderade över varför jag gillar ultra och hade en anti-ostbåge utmaning. Jag levde i löparsko-porrens värld och frotterade mig i OS. Sprang med Milla, hade ett skokrig med Staffan och gav pilatesbollen namnet Rysken.

Mars

Mars var ingen rolig månad. Jag fick känningar i ljumsken som blev värre och värre. Kohandlade med mig själv och avbröt pass. Besökte naprapat både en och två gånger och fick en liten rätsida på vad som kunde vara fel. Jag drömde om att få springa, att få springa lopp, men fick nöja mig med att göra utfallssteg i brittiska hotellkorridorer. Tog beslutet att mars skulle exkluderas som träningsmånad. Fick diagnosen anemi efter att ha mätt 87 i hb. Remiss till akut utredning. Restriktioner på löpning och frustration. En ordentlig törn på "jag-känner-min-kropp självförtroendet". 150 km och all time low.

April 

En månad med mycket smärta. Tankarna gick mest i banor att få upp järnvärdet och få bukt med lårmuskeln som blivit felbelastad på grund av en vridning i höften. Jag började tappa hoppet om att springa lopp under våren/ sommaren men hade blivit expert på att bryta pass. Publicerade artikel i RW, designade en Snorkkis-sko, läste om Primal och plötsligt befann jag mig ute unstoppable.

Maj

Säg den lycka som varar. Hälsenorna nästa. Tiger och jag blev super tighta. Jag skrev att jag ogillade halvmaror; mest för att jag så gärna skulle ha varit med på Kungsholmen runt. Jag sprang i Marathonstaden med stort M - Boston, och i Central Park. NY passet var ett av de mest smärtsamma jag varit med om. Hälsenorna var inte nådiga utan varje steg gjorde ont. Jag ville bara så gärna springa i parken. Torterades med stötvågsbehandling vilket var rena mirakelmetoden. Jag dividerade kring bloggares blottande av den egna träningen och kunde igen springa smärtfritt.


Foto: Privat: Central Park. Pinade hälsenor.
Juni

Avskrev tankarna på att springa Stockholm marathon men beslutade ändå att göra en rövare och ställa mig på startlinjen. Sprang loppet med ett leende på läpparna och i mål på 3.55. Årets höjdpunkt alla kategorier. Jag klev in i en försenad marathon-bubbla där jag stannade för att slicka mina sår. Överbelastning i knä och hälsenorna kaputt igen. Stötvågen fram. Började springa snabbt igen och noterade farthinder (glass-skyltar) längs vägen. Värmde mig i ett 37 grader varmt Warszawa.


Foto: Privat. Stockholm marathon
Juli

Skaffade ortopediska fotbäddar, sprang med Karin, Sirpa och Åsa, fikade med Jonna, skulle springa Hornstull-Järna med bl.a. Madde och Andréa men fick avbryta tidigare än jag tänkt då ett skavsår under foten gjorde väldigt ont. Skavsåret blev infekterat och foten svällde upp big time och jag gjorde en Dexter. Antibiotikakur och konstaterande om att jag tappat flytet men inte modet. Jag imponerades av att ha hela 10 naglar på fötterna, drömde om sodastreamad oboy och lallade runt med barbieben. Maxade semesteroutfiten med en löparkjol.




Foto: Privat. Sommarens måste. 

Augusti

Sprang Månkarbo marathon på 3.51. De sista 35 kilometrarna fullständigt solo. Semestrade, sprang midnattsrunda och blev med racer. Levde proffsliv, käkade Colting våfflor och funderade kring hur läskigt det var att befinna sig på kanten. Gjorde burpees och sprang tempopass bara för att.

September

Tränade årets enda gruppträningspass och kände mig o-pepp för allt vad lopp innebar. Sprang Stockholm halvmarathon så snabbt så att jag skämdes, och cashade in årets tredje pers. Inflammerad slemsäck vid knä, haltade omkring i Monaco, sprang i trappor i Milano. Stötvågen gjorde underverk igen. Fick känna på hur det känns att oroa sig över andra så att det gör ont. Gav min Bianchi namnet Silvio. Sprang längs The Mall.



Foto: Privat. Silvio
Oktober

Var förkyld, drömde om Swiss Alpine när jag sprang i Zurich och sprang en halvmaradistans i Nice. Önskade mig häftiga tights, och fick ett skosmycke. Sprang årets regnigaste runda tillsammans med Karin, läste om prestationsprincessor och käkade macaroons i London. Blev tagen på bar gärning gällande mitt slarv med styrketräning.

November

Tränade löpteknik i Berlin, gjorde prognosen att jag springer maran på 2.10 år 2018och konstaterade att immunförsvaret kajkat totalt. Sprang bland bönor och turister i Chicago och anmälde mig till Stockholm marathon 2011 och gick ut med målsättningen 3.45. Tränade rörlighet och konstaterade att löpning inte alltid är så hälsosam och att det var dags att börja klä sig i vinterkläder.


Foto: Privat. Får vara min egen "årets bloggbild".
December

Önskade mig ett immunförsvar i julklapp, testade på ett träningsfritt liv som visade sig vara komplicerat. Övade upp sprinterförmågan i jakten på taxi och sprang långpass för hjärtforskning. Fick igen känna på oron och den hjälplöshet man känner när ens nära inte är helt 100. Kom igång med styrketräning på riktigt igen och tränade stötvist. Efter en lång anemiutredning var äntligen alla järndepåer fyllda. Välkomnade det nya året skadefri.

onsdag 29 december 2010

Löpningens svar på kaffeflicka

Ursäkta mig. Det var inte alls meningen att snöa in på detdär med kaffeflicka, men eftersom det nu är ett ord kan jag använda det. Mig veterligen finns inte någon benämning för springande sällskapsdam. Eller springande taxiservice? Springflicka? Det ägnade jag mig i alla fall åt denna onsdagsmorgon. Jag själv är ledig medan maken jobbar. Som sällskapsdam (eller kaffeflicka; definitionen lyder ju något i stil med "något sött till kaffet", och här var det "något sött till träningspasset"; springflicka har ju en annan betydelse och blir lite fel) sprang jag med honom till jobbet, vinkade hejdå och sprang hemåt. En extra sväng på hemvägen och jag kunde checka av ett morgonpass på 1 timme 40 minuter.
Det är ganska tungt att springa nu. Lagom såsigt, ungefär som att springa i farinsocker, hur ofta man nu gjort det. Men lagom temperatur och små små snöflingor i ögonen. För mig är det omöjligt att springa något annat tempo än det jag springer i denna modd. Känns som om man har en löparteknik a´la-älg om man ökar tempot.
Nu ska springflickan/ sällskapsdamen passande nog dricka kaffe. Känner hon sig sugen på mera sällskapande (läs springande) fram mot kvällen kanske hon möter upp maken på hemvägen. Kaffe var det...


Foto: Privat. Min nya buff som jag fick av tomten. Har fleece på insidan och allt :)

tisdag 28 december 2010

Inte i år heller

Kom ordet snorkka med på nyordslistan. Finns kaffeflicka med borde snorkka också vara det. Får jobba på ordetableringen till nästa år.
Tillbaka igen efter några dagars julledighet - och tack för alla fina julhälsningar! Fem dagars träningsvila minsann. En lagom dos med sömnunderskott och en något större dos med energiöverskott.
Igår mjukstartade jag med gymmande och ett kort löppass. Trots att det bara handlade om ca. 8km kände jag idag att snömodden hade irriterat mitt steg och ljumskarna kändes slitna när jag i morse snorkkade iväg. Benen mjukade upp sig efter ett tag, och transporterade mig också hem på kvällen. Kalla mig tråkig, men jag tycker att det är skönt med lite vardag emellan alla helgdagar. Träningen tenderar nämligen att falla på plats utan att ens planera in det eller anstränga sig då.


Foto: Privat. Behöver språkrådet en bild kan de få låna av mig...

fredag 24 december 2010

God jul - var är Santa?

-25 och jag tycker faktiskt att det känns i svalaste laget att springa. Tomten får klara sig på egen hand detta år; han är inte så känslig för kyla har jag hört. Önskar er allesamman en God och Fridfull Jul, och om inte tomten dyker upp i tid kan trailern nedan ge förklaringen. Eller så har tomten helt enkelt fått sämre kondis alternativt tagit en omväg för att få till ett redigt långpass.
Rare exports

måndag 20 december 2010

Man borde vila oftare...

I alla fall om man får en sådan springlust som jag hade idag efter att ha tagit det rätt piano i två dagar. Eller så var det faktumet att det var perfekt springväder idag. -8 och vindstilla. En sväng ut på Djurgården där det var tyssst. Jag tassade med i tystheten. En omväg upp på Söders höjder för att se ut över en glimmande stad. Jag försökte glimma med. Inte bara en omväg utan tre, fyra, fem. Till och med en omväg för att få springa den mest sugande backen. Eller så var det den chokladiga kakan på eftermiddagen som gjorde det.


Foto: Privat. Går lika bra med lussebullar?

söndag 19 december 2010

Helgvila

Oftast när jag tränat känner jag mig riktigt boostad med energi. Springer jag på morgonen är jag taggad att ta tag i dagens uppgifter och när jag springer hem på kvällen bearbetas mycket av dagens göromål och jag börjar liksom på ny, fräsh kula när jag kommer hem. I fredags var eftermiddagslöpningen tung. Både i benen och huvudet. Främst i det senare. Inte ens 14 km after-work springande i snömodd hade den välgörande effekt jag hade hoppats på. Kände mig fortfarande dränerad på energi i huvudet. Jag hade världens träningsvecka på gång, med flera pass styrka, transportpass som även inkluderat tempopass och tänkte att jag skulle få den första 10-mila veckan på evigheter. Igår kände jag inget behov av att träna. Knappt så att jag tyckte att det var nödvändigt att sticka näsan utanför dörren. Consequently vila.
Idag kände jag mig lite sugen på att springa. Tänkte att det ändå skulle kunna vara mysigt att tossa omkring i snön. Det var det ju verkligen... NOT. Inte roligt och mysigt nånstans faktiskt. Hade tänkt mig en rutt på ca. 8km men kortade av rundan till omkring 5. Och jag kände mig nöjd med att jag inte tvingade mig att springa mer, och kom hem med kommentaren "tur att man inte är en såndär elitlöpare så att man måste träna i dethär vädret, eller ännu värre - springa inomhus".  Den dagen det inte känns roligt och lustfyllt att springa längre lägger jag av helt enkelt. Men i morgon tror jag att det kommer att kännas skoj igen, och förhoppningsvis går det att locka fram efter-träning-känslan och energin som är oslagbar. Till dess vilar jag så in i kaklet (eller parketten).


torsdag 16 december 2010

Chöttig lunch och så lite Nike

Läste igår om Jannes beskrivning av lunchen. Jag tog idag tag i nackskinnet och puffade iväg mig själv till gymmet för att få en bit kött till lunch. Gymmet besöktes faktiskt igår också, men då var största dragningskraften bastun efteråt.
På menyn idag fanns allt från utfallssteg med hantlar, bensparkar, core, tåhävningar, och diverse axel och ryggövningar (finns väl namn för övningarna också men till dessa namn har jag inte allokerat något utrymme i hjärnan; gäller ju att prioritera, annars blir det för fullt).
Förutom den chöttiga lunchen, som så klart hade en uppföljning i form av en ätbar lunch, blev det 15 snöyrande chillometrar. Och f-n ta den som fått med sig min ena strumpa från omklädningsrummet (kan inte anklaga någon för stöld eftersom jag inte tror att någon skulle sno en strumpa med avsikt; trots att den var nästan ny). Som tur var hade jag Västerbron i motvind att avreagera mig på; sedan tyckte jag mest att det var en väldig lyx att ha upplogade vägar att springa på - vaddå snökaos? Fortsätter attchilla denna torsdag.

Förresten fick jag idag syn på denna Nikereklam:


Heja Nike! Fast detdär nästsista skulle jag nog avråda alla som inte vill ha en blåtira av mig lagom till jul...

tisdag 14 december 2010

Läser på

Hade tänkt skriva ett ordentligt inlägg där jag skulle beskriva gårdagens andra pass, dagens pass som jag startade med väldigt sega och stela vader men som sedan eskalerade och blev ett schysst tempopass, och så skulle jag erkänna att jag slarvat med coren eftersom jag haft en sträckning i en magmuskel och därför inte levererat påövningarna som jag lovat. Men så kom jag hem och möttes av detta:


Foto: Privat.
Så sorry. Inget mer avancerat inlägg än såhär, och inga övningar. Istället läser jag på.

måndag 13 december 2010

Stötvis träning

Att träna i stötar verkar vara min nya melodi. Några dagar ordentlig kilometertugg, några dagar totalvila och igen en stöt med träning. Det har liksom bara blivit så. Senaste vecka t.ex: måndag morgon - onsdag morgon närmare 50 km löpning. Stenvila pga resande utan att ens ha med löparkläder fram till lördag förmiddag och 40 km nu under helgen. Jag vet inte hur det är ur "förbättringssynvinkel", men det känns i alla fall bra. Totalvila gör att man blir väldigt sugen på att springa, samtidigt som man får en bra återhämtning. Totalvilan känns också bra, och jag erkänner att jag knappt tänkte på konceptet springa de dagarna; eller okej, kanske lite...
Jag får väl ändå erkänna att jag är inne i ett lallande igen då det gäller kvaliteten. Det har inte blivit mycket av den varan. Mest mellanmjölkspass eller njutpass uppblandat med något långpass. Igår när vi var ute och fångade dagen gick första 5 km i rätt bra tempo och jag fick klämma i ordentligt. Ändå var det "bara" det ungefärliga marathon tempot (5.20-5.30) som vi sprang, och en km som vi var nere på 5.03 kändes snabb. Skyller på snöunderlaget och att jag idag inte dopat mig med pepparkaksdeg. Fångandet av dagen gick för övrigt riktigt fint. Justerade rutten så att vi hade sol på oss så mycket som möjligt. Sol på vänstra halvan på ditväg och sol på höger på hemväg; man vill ju få en jämn solbränna.
Semesterdag idag och vad kan vara bättre än att dra av ett pass på ca 1.5 timme innan 9-nyheterna. Nu ska jag läsa på svar-på-allt-forumet funbeat om det finns något som heter stötvis träning.

lördag 11 december 2010

Lördagslångpass - en hjärtesak

Precis hemkommen efter ett långpass på omkring två timmar tillsammans med bästa sällskapet. Perfekt väder med några minusgrader, perfekt uppladdning med tillräckligt många sovtimmar och en massa pepparkaksdeg i magen, perfekt träning för benen när man får kämpa extra i modden (går inte så fort dock), och perfekt träning för hjärtatsom också slår några extra slag då det är slirigt. Tack pumpen för det!

Idag har Janne dragit ihop ett pass "löpning, en hjärtefråga". Janne drabbades av en stroke orsakat av ett hjärtfel för ett år sedan och vill därför uppmana oss löpare att springa för hjärtat idag. Jag deltog lite på avstånd, och tänker ge mig själv en julklapp och köpa forskartid för forskning om hjärtinfarktOch tackar hjärtat än en gång för ett bra pass.



Foto: Privat. Och så en spurt.

fredag 10 december 2010

Borde bli sprinter

Alltså, man borde verkligen bli sprinter. Det skulle man ha nytta av i vardagssituationer. Hur ofta är det inte som man akut behöver förflytta sig 10-50 meter. Swooosh - pappret från skrivaren, swooosh - så han man med hissen/ bussen, swooosh - så var man först i kön, swoosh - så har du hämtat kaffe i köket. Igår önskade jag att jag varit betydligt snabbare.

Igår kväll var det demonstrationer och kravaller i London. Jag var också där; alltså inte för att demonstrera, men jag råkade hamna i händelsernas centrum ändå. På jakt efter en taxi på kvällskvisten, som så många andra. Ni som varit i London vet hur taxibeståndet är. Det finns tillgängliga taxibilar överallt. Inte i går. En taxi kom körande, stannade och släppte av passagerare. Swooosh - trettio pers sprintade mot den taxin för att få hoppa in i den. Nästa taxi femtio meter bort - swooosh - alla dit. Och så fortsatte det ett tag. Testade ett antal gator, med mer eller mindre blå-blinkande sirener, men samma visa där. Snabbast vinner. Attans tänkte jag. Borde nischa mig och bli snabb som en vessla i högklackat och vitskjorta.

Höll ut ett tag tills jag råkade vara närmast när en taxi stannade. Är man inte snabb får man vara seg och uthållig. Men lite explosivitet skulle inte vara helt fel.

Kan inte komma på något som passar bättre än detta nu:

Årets bästa jullåt. Kommer nog att lyssna på den fram till påsk.

tisdag 7 december 2010

Less is less

Vissa säger less is more. Det stämmer kanske i många situationer, och man kan alltid vrida och vända på saker så att det blir så. Less is förmodligen more också i mitt fall, men jag tänker ändå säga Less is less. Fakta är alltid fakta.
2009 loggade jag, för mig rätt häftigt antal kilometrar på funbeat. Väldigt mycket. 2008 gissar jag att jag låg på omkring 60% av 2009-nivån; jag sprang oftast snabbare och kortare då.
I år (med ca. 3 veckor kvar på året) ligger jag på omkring 70% av 2009 års nivå. Det är inte heller fråga om något ströpass nu som då. Faktiskt är jag förvånad att det skiljer så lite med tanke på att jag varit så mycket skadad, förkyld, och haft en och annan åkomma, och dessutom rest mycket. Men jag är fortfarande över 1000 km efter.
Annan typ av träning har jag dock varit bättre (eller varit tvungen) att få in under 2010. Där vill jag bli bättre 2011.
Det är 24 dagar kvar på detta år. Springer jag ett marathon per dag kommer jag nästan upp i 2009 års nivå. Inget jag tänker göra. En dos jag inte ens är sugen på att göra en dag av de 24 dygn som finns kvar på året.
Idag två pass, ca. 2 mils löpning i snömodd. Borde iofs. räknas nästan som 3 mil (en faktor på 1.5 kunde väl vara rimlig). Men det hjälper inte heller. Less is fortfarande less.
Det här var bara ett konstaterande av fakta. Less is less.

måndag 6 december 2010

Adventslöpning

Adventstiden är en av de tider på året jag gillar allra mest. Det finns ingen tid som är så mysig att uppleva springandes som denna tid. Ja, och så är ju tiden ganska mysig också då man får krypa upp i soffan och se på Vinterstudion eller ännu bättre, som nu ikväll - Självständighetsbalen på tv.

Men springa var det. Idag var jag åter i springskorna efter fem dagars vila. Jag började med det viktigaste. Att springa över Söder och förbi granen vid Gamla Stan; förra gången jag sprang där förbi var lamporna ännu släckta, och förbi de fint dekorerade husen däromkring. Torget där ska också inspekteras någon dag, men det ska jag ta någon morgon jag är extra pigg och har lust med en längre tur, för kvällstid är det lite väl packat där.

Nu vill jag gärna ha tips av er: Var finns de finaste juldekorationerna man kan se på springandes i Stockholm? Kan vara en radie av 10 km från city (bias söderut), och kan vara de större gatorna eller villaområden. Jag vill adventsmyssnömoddsjogga och se så mycket julbelysning som det bara går!

Så - nu ska jag fortsätta se på balen och vara stolt.


Foto: Privat.

söndag 5 december 2010

Life swap

Senaste vecka har jag gjort någon slags (förhoppningsvis) temporär livsstilsförändring. Eller egentligen bara onsdag-fredag, men det känns som en evighet. Förkylningen har gjort att jag inte kunnat snorkka, och jag blir alltid lite ställd när jag inte är inne i mina vanliga rutiner. Jag får liksom tänka efter lite extra, och får lägga band på mig själv för att inte stressa upp mig över att saker som vanligtvis inte tar någon tid plötsligt tar tid.
En del saker har orsakat problem:
- Tid. Tiden det tar att ta sig till och från jobb är märkbar. Jag har suttit och kollar bostäder med promenadavstånd till jobbet. Maken säger att det handlar om inställning, och att det faktiskt kan vara avslappnande att sitta på t-banan, kolla på folk, läsa en tidning, kolla en serie på luren. Jag är inte riktigt där.
- Blött hår och -15. Hur gör man när man tvättat håret på morgonen och det är svinkallt när man ska gå ut? Var nästan tvungen att plocka fram hårfönen som aldrig använts.
- Långkallingar. När det är minusgrader vill man ju ha långkallingar under långbyxorna. Sen kommer man in och sitter inomhus hela dagen och tror man ska få överkokta ben. Dessutom blir långbyxorna väldigt tighta när man har ett lager under (när de sen blev så exakt i storleken har jag ingen aning om).
- Shopping. Jag är rätt dålig på att shoppa i vanliga fall; förutom löparrelaterade grejer då. Senaste vecka har jag shoppat som om det låg på mitt ansvar att konsumera både Irland och Spanien ur krisen. Det är hur enkelt som helst att göra en avstickare på hemvägen.
- Fritid. Punkten ovan kan väl vara en bidragande orsak här, och också det faktum att förkylningen gjort att jag varit rätt trött när jag kommit hem, men jag har plötsligt haft mycket mindre hemma-tid. Kommer senare till jobbet för att jag inte kommer mig iväg i tid, är kvar där längre, och när jag kommer hem är det bara liksom att fixa middag och så är dagen slut. Plötsligt blev livet mer "jobba-äta-sova" än "fritid-jobba-äta-sova". Konstigt att ens inställning till saker kan ha så stor påverkan.

Imorgon hoppas jag kunna swoppa tillbaka till mitt vanliga leverne igen; och ifall jag inte kan det är jag i alla fall lyckligt ovetande än så länge.

fredag 3 december 2010

Tomten - om du läser detta -

så önskar jag mig ett immunförsvar i julklapp. Det verkar som om 70% av befolkningen är förkylda nu. Jag har också åkt på något igen. Trodde till en början att det var luftrören som inte riktigt gillade kylan, men det kan också vara den hederliga förkylningen. Första veckan sedan början av september som jag inte är utomlands, och visst hade jag önskat få in en fin träningsvecka. Nu får fokus vara på att vila och friskna till. Fina träningsveckor kommer det att finnas möjlighet till framöver. Läste du det Tomten?
"Men du verkar ju inte ha några problem med aptiten" fick jag höra av maken i morse när jag käkade frukost. Tar det som ett tecken på att jag snart kan träna igen.

(Och man ska ju inte be om ursäkt för att man är dålig på att uppdatera bloggen, kommentera, svara på kommentarer osv., men om så var fallet, skulle jag göra det nu.)