torsdag 31 mars 2011

Syrad solkatt

Livet för solkatter har varit rätt behagligt senaste dagar. Det trots att man tryckt inomhus hela dagarna och bara varit ute tidig morgon och på kvällen. Jag tycker att man genast märker att energinivån stiger nu när det är ljusare på kvällarna, och att få springa hem i dagsljus, och en strimma av sol är väldigt skönt.

Men man kan ju inte bara lufsa runt och njuta av solen. Det vore nästan kriminellt att inte träningsmässigt dra nytta av den extra kick ljuset ger.
Tre stycken tusenmeters trösklar + två femhundringar. Joggvila emellan. Tusingarna gick rätt bra, hade ett bra tryck i benen, förutom en bit under andra tröskeln då jag fick sendrag bakom knä, men det försvann lika snabbt. Andningen satt som den skulle, inte allt för ansträngande. Efter dessa tog jag en liten gåpaus och det var då jag kände syran komma. Benen lite spagettiaktiga.
De två femhundringarna sprang jag mest med bävan för hur jag efter dem skulle orka ta mig sista biten hem. En ganska gemytlig känsla ändå att det inte är precis i ögonblicket man springer som det är värst, utan när man saktar ner. Hem kom jag i alla fall. Som syrad solkatt.

En sådan torsdag borde alla ha - inklusive sendraget!


Foto: Privat. Ben att syra. Blir det +17 grader i helgen lovar jag att springa i kjol!

tisdag 29 mars 2011

Köttat

Från förra veckans "ta det piano", via gårdagens mjukstart med ett millångt morgonpass, till dagens köttande. Två transportpass på en mil vardera; morgonpasset med en fartökning sista tre kilometrarna, och kvällspasset med vinden i ryggen, och bara blöta pölar kvar av den snö som jag tänkte tysta svordomar om tidigare idag.

För intresseklubben kan jag idag dessutom göra några avslöjanden:

1) När jag var på väg hem springandes i mina snajsiga, nya Craft kompressionstights kom en snubbe i jeans omspringande. Det bevisar ungefär vilket tempo jag köttar omkring i. Eller så bevisar det att jeans är snabbare än kompressionstights.

2) Jag har inte varit på gymmet på två veckor, och det skäms jag för. Hantlarna hemma har fått jobba lite, men det räknas nästan inte.

Jag har dessutom ett tredje, stort avslöjande som jag snart kommer att ta upp. Det jag kan säga är att det handlar om skor. Ja, ni ser ju - serious stuff!


Foto: Privat. Visserligen jeansfärgade, men tydligen inte lika snabba. Eller så var det damen i dem som inte var särledes snabb.

måndag 28 mars 2011

Lurartankar

När jag har lugnare träningsveckor som förra veckan var, får jag lätt en olustig känsla. Att jag får den känslan av slöhet och olustighet är en egenskap hos mig själv som jag inte alls gillar. Jag tycker inte att man ska få små-ångest eller abstinens av att vara träningsfri; ja, eller jag vill i alla fall inte få det. I stället vill jag kunna njuta av de träningsfria dagarna trots att det inte är hundraelva andra saker som är inplanerade.
Lyckades igår ändå lura bort endorfinlängtan genom ett beprövat trick: Logga in på funbeat och konstatera att veckan, trots tre(!) vilodagar ändå resulterat i en fin träningsmängd.
Men det var förra veckan. Idag öppnades endorfinpåfyllnadskontot igen, och dendär vilan gör ju att benen blir extra springiga. Morgonsnorkkning - yeah!

Foto: Privat. På mitt sällskaps fötter idag - Nike Free. Behöver jag säga att jag känner ett starkt "need" begär? (Man ska alltså skilja mellan want och need)

söndag 27 mars 2011

6(30) Mål med träningen

Fortsätter med 30 punktslistan. Som ni märker kommer punkterna fram sporadiskt; det var ju det som var min mening också och därför döpte jag om listan från en 30 dagars utmaning till en 30 punkts lista.
Mål med träningen. Intressant ämne, och ett ämne som ger mig huvudbry nu som då. Primära målet är att ha kul och utöva det som är mitt stora intresse. Njuta av löpningen, hålla mig skadefri, vara pigg, uppleva nya omgivningar från löpardojorna och må bra.
Ibland kommer ändå en annan sida av Snorkkisen fram. Sikte också på prestation, i tider och i distanser. För de mål jag har inför detta år, hänvisar jag till detta inlägg (klicka).

Ja, och så vill man ju se bra ut naken också.


Foto: Privat. Fast löpning är nog inte det bästa för nakenformen; om man inte är Colting då. Men äh, det får man ta.

lördag 26 mars 2011

Tillrättalagd

Efter en vecka med inga rutiner, sena kvällar, underliga mattider, klacksko trippande, stilla-sittande, bagage släpande, vaknade jag idag i egen säng. Himmelskt skönt. Ännu lite smått ur gängorna tyckte jag att det kändes jobbigt att göra sig klar för ett längre löppass. Jobbigheten försvann rätt snabbt när vi kom utanför dörren och sprang iväg. Ca. 17 km i bra tempo, bra temperatur, sol, kanske inte fjäderlätt i kroppen, men ändå inte jobbigt någonstans.

Bästa med att starta dagen och helgen med ett långpass (ja, eller jag vet egentligen inte om 17 är ett långpass; min gräns går vid ca. 20, men 17 får duga idag) är att man får in den perfekta helgstämningen. Avslappnad, nöjd, en skön trötthet som man får i kroppen efter en och en halv timmes löpning. Helt enkelt tillrättalagd.


Foto: Privat. Hämtade ut en låda med vårnyheter som jag fått från Craft i morse. Nu har löpargarderoben lite mera färg. Fast jag fastnade mest för denna svarta kombination: Kompressionsstrumpor, korta tights (inte väder för det ännu dock), och en blänkande, tunn löparjacka (Featherlight jacket).

torsdag 24 mars 2011

Spring spring

Eller vår-running om man föredrar det. Under den hela veckan som jag hållit mig borta från London har det hänt grejer. Nu är det riktig vår här. Hyde Park pryds av gula påskliljor, blommande äppel- eller körsbärsträd, starkt gröna gräsmattor och blommande buskar och snorkkarna har shorts (många snorkkare här; de kanske inte vet att det är just det de gör, men transportlöpning känns helt inne här, nästan så att jag saknade min rygga). Ja, och några snubbar med kulsprutor i högsta hugg och hästpolispatruller hade också tinat upp, men det får man väl ta på köpet.
Morgonpass runt parken, och en avstickare in mot stadsdelen Kensington. En timme löpning och det satt fint med frukost; man står sig inte så länge på en smörkaka och en kopp kaffe. Däremot står man sig en hel dag på energin man får från ett löppass; välbehövligt.

tisdag 22 mars 2011

Back to back

Back to back pass är, om jag fårstår det rätt, pass som följer tätt på varandra. Alltså tätare än att man hinner återhämta sig fullständigt emellan. Många ultralöpare springer t.ex. flera långpass dagarna på varann. Jag tror på på denna typ av pass för att förbättra uthålligheten. Dock ska back to back pass så klart efterföljas av tillräckligt med vila för att ge resultat.
Jag vet inte om mina vardagliga två korta pass kan räknas som back to back pass, men en liten light variant är det, och uthålligheten har inte varit någon begränsning so far. Idag sprang jag dock mina två pass med bara några timmars mellanrum; till jobbet på morgonen, jobba några timmar, springa hem för att hinna iväg i tid till ett flyg. Det var mindre än fyra timmar mellan passen, och det märktes verkligen att jag inte alls var återhämtad från morgonpasset trots att det var ett rätt lugnt pass, och när jag försökte dra upp tempot (ja, det var ju egentligen för att jag försökte ha bråttom), så var det kämpigt. Det måste alltså ha varit bra pass; vare sig det passar in i kategorin back to back eller inte.  
Min kropp är säkert rätt så van vid de två passen som jag annars springer på vardagarna, och jag tycker, och förvånas många gånger över hur skickligt systemet återhämtar sig (det inte sagt att man inte ska ha totalvila ibland, men det är ju en annan diskussion). Tränar man mer kvalitativt är det ju också en annan femma.
Premiär för barhuvad löpning för mig idag, och också premiär för bara-t-skjorta-innanför-jacka; medveten om att man snart får köra back to underställ var det bäst att passa på att njuta!

måndag 21 mars 2011

Från 100 till mjuk

Bloggen har fått vila några dagar, till förmån för annat. Vilat från träningen har jag dock inte. Skrev tidigare att det var hårdkörning som gällde förra veckan. Det var länge sedan jag avverkat 100 km på en vecka; har legat betydligt lägre i distans än det, men förra veckan blev det 100 prick, och fick där in också kvalitetspass. I lördags hade jag trevligt springsällskap av ultra-Johanna som var på genomresande i Stockholm på väg till Portugal och två veckors löparresa.

Mjukstartar bloggveckan så. Träningsveckan blir också mjuk, fast mjukandet börjar först på onsdag.


Foto: Privat. Även våren mjukstartar. Lovely lovely...

fredag 18 mars 2011

5(30) Favoritmuskel

Punkt 5 på listan. Favoritmuskel. Inte så mycket snack om saken. Helt klart hjärtat. Större hjärta, större kapacitet. Bättre förmåga att transportera syre. En muskel som man ska vara väldigt rädd om; hjärtat är ju liksom ganska avgörande.

Big-no-no kombinationen hjärta, träning och fökylning kan ni läsa om här (klicka).

Och på tal om hjärtan: Fredagsmys på er i novembersnön!


Foto: Privat. Och eftersom det står i tidningen att jag bloggar om gula löpartights, får jag klämma in en bild på just dem. Tillsammans med mina ben. Plats 2 bland favoritmuskler måste ju vara någon av benmusklerna. Adidas är märket på tightsen.

torsdag 17 mars 2011

2 minutare

Jag förstår verkligen inte varför det ska kännas så jobbigt att springa intervaller. Idag hade jag på riktigt bestämt mig. Riktiga intervaller, och inte några halvhjärtade försök eller tempoökningar som det ofta brukar kunna bli.
Efter att jag i morse bestämt mig för intervallerna, har jag gått och små-gruvat mig hela halva dagen. När jag gick för att byta om tyckte jag till och med synd om mig själv. När jag var färdig ombytt och skulle börja springa ville jag hellre sätta mig ner och sura.
Ibland har jag inbillat mig själv att jag kan lära mig att tycka om intervaller. Skitsnack. Men idag bestämde jag ändå att jag skulle acceptera intervallerna. Ibland har jag också tyckt att det känts bra efter att intervallerna är genomförda. Skitsnack 2.0. Nu känner jag mest avsmak. Men jag genomförde. Två block med 5x2 minuter med en minut joggvila mellan intervallerna och 5 minuter jogg mellan blocken. O-mysigt hela vägen genom. Men vad kan man förvänta sig med inställningen jag hade?
Som extra salt i intervall-såren några set med hantelövningar när jag kom hem; för att täcka upp för min gymfrånvaro senaste veckorna. Imorgon är det jag som mysjoggar.

onsdag 16 mars 2011

Smörkkare

Snorkkis-smörgåsar som dessutom är bra både för stela muskler och för midjan.
Jag gillar att experimentera i köket. Senaste intresse har varit att laborera fram Primalrecept. Så lite processat som möjligt, och ingredienser som är ingredienser, och inte har en massa ingredienser. Eftersom vi i vårt hushåll till viss del vill undvika bröd på vitt mjöl, men fortfarande vill komma åt allt pålägg, behöver vi ett brödsubstitut. Efter en del mixtrande har jag kommit fram till ett (om jag får säga det själv) kanonrecept:
Smörkkare *
4 ägg
1 burk (250gr) kesella, valfri fetthalt
1/2 tsk salt
2 msk fiberhusk
2 msk linfrön
4 msk solroskärnor
1 dl kruskakli (kan ersättas med mandelmjöl)
1 tsk bakpulver (kan uteslutas)

Blanda allt och klicka ut på en plåt. Satsen ovan blir ca. 20 st. Jag brukar värma plåtarna så att de är heta när smeten klickas på; enligt experiment hindrar detta att de hinner rinna ut allt för mycket. In i ugnen, 200 grader, ca. 15 minuter.
Här kommer musklerna och midjan in i bilden : Under de 15 minutrarna smörkkarna är i ugnen gör man några serier med core övningar, följt av stretch.
Serveras med t.ex. smör, skinka eller som jag gjorde idag med gravad lax, ost och tomat. Fyllda med en massa bra energikällor, och gör man Smörkkarna ofta kommer man att få en galet snygg midja!

*Har grubblat på namnet på dessa en tid också, men idag kom jag på att smörkkare var det rätta. Smörkkare är Vasa-finlandssvensk slang för smörgås.



Foto: Privat. El naturale
Foto: Privat. Påläggs-smörkkare

tisdag 15 mars 2011

4(30) I min träningsväska

Fortsätter med de 30 punkterna och nu ska väskan inspekteras. Jag går så gott som aldrig omkring med träningsväska; däremot rör jag mig nästan varje dag med löparrygga på, så det får bli en beskrivning av innehållet i den.
Främst finns det rena kläder i väskan när jag springer iväg på morgonen, och på tillbakavägen är det smutstvätt. Mobil, nycklar plånbok också nerpackat. Ibland finns det även någon bunt med papper i väskan om jag precis varit eller är på väg på någon arbetsresa.
Ibland hamnar jag i logistikdilemma. Oftast för att jag har något ärende eller event efter arbetsdagen som gör att jag inte springer hem. Efter en sådan händelse kan jag få lägga flera dagars ryggsäcksutrymme på att få tillbaka ytterkläder, skor osv. tillbaka till jobbet (har en uppsättning med vinterjacka, vinterskor där så att jag har att ta till ifall jag ska gå ut). Tur att man gillar att strukturera.
Ibland undrar jag nästan om väskan har växt fast på min löparrygg. Det känns liksom tomt att springa utan den. På vintern är det dessutom rätt skönt att få dra väskan på ryggen; ett extra lager värme. Det var alltså min träningsväska.
Och förresten: Denhär veckan är det hårdkörning som gäller; både distansmässigt och tempomässigt. Ska man springa snabbare funkar det inte med is; så idag fick hemvägens utmaning vara att hitta isfria vägar. Mitt blåa knä och min mörbultade handsled från igår gillar isfritt. Party on!


Foto: Privat. Eh... man vill ju inte erkänna allt.

måndag 14 mars 2011

Heureka!

Idag kom jag på det. Idag knäckte jag nöten. Nöten hur jag springer mina snorkkarsträckor utan att passera ett trafikljus. Det kostade mig ca. 15 minuter längre än om jag springer rakt och snällt stannar vid eventuella rödljus, blöta fötter eftersom det var en del vattenpölar och skridskobana, samt en småstel handsled efter vurpan där fötterna halkade fram och bak och sidledes på samma gång. Men det var det värt, jag är snuskigt nöjd!


Foto: Privat. Nöjd också över dagens matchande. Halsduk, pannband och detaljer på tightsen. Tights Röhnisch, jacka Craft, pannband Stadium.

Ifall ni tycker att det verkar vara en intressant lek att undvika trafikljus kan jag tipsa om en annan lek. Inte röra skuggan (leken har egentligen ett annat namn med det är inte lämpligt att skriva ut). Man undviker alltså skuggan en solig dag. Testa - kan bli en spännande dag, och skuggan av ett litet träd kan ha oanade följder.

lördag 12 mars 2011

3(30) Ett fint idrottsminne

Dethär var en svår rubrik. Jag har många fina idrottsminnen, en del mindre fina också, men mest fina. Dagens distanspass på 15 km, snittande 5.45, i sol, och mesta dels bar mark var väldigt fint.
Ett minne som sträcker sig ganska långt tillbaka är en vandring längs en bit av Kungsleden. Kargt, lite blåsigt, och motlut. Där skulle jag gärna vandra igen snart!
Ett fint springminne jag har är från en resa till Arizona. Sprang i soluppgång mitt i något slags Grand Canyon liknande landskap; från att det var bäckmörkt och småkyligt, till dess att det var säkert +25 grader (och då var jag inte ute längre än en timme), gassande sol och jag trodde jag skulle törsta ihjäl. Hittade en öppen mack där jag köpte största soft drinken jag kunde hitta och svepte den.


Foto: Privat. Enligt kartan kallades denna väg Blue Sky Road. Begränsad framkomlighet; men till fots funkade det fint.
Foto: Privat. Här hade jag nog svept soft drinken och var glad igen.

En sväng till våren

Har varit iväg och smakat på våren. Eller mer nosat, för under de två dagarna jag var i London var jag utomhus totalt 20 minuter + 15 minuter som jag stod ute i en taxikö, men det var under tak så det räknas inte. +12 betyder ändå vår. Man behöver inte ens ha vantar. Inga spring (där fick jag till det va?) kläder med, och inga springtankar heller, förutom det lilla suget som kom när jag såg två killar i hotellobbyn som var på väg ut på morgonpass. De hade säkert en alldeles fantastisk löpartur i Hyde Park. Säkert med vårlust och formtoppande intervaller. Eller så var de ute på sitt millånga chronic cardio pass.
Perfekt är det i alla fall att inleda helgen med springsug i benen. Är man påpasslig kommer man säkert att få njuta av, om inte vårväder, så i alla fall vårvinterväder på långpasset. Samla fräknar- och kilometer-dag!


Foto: Privat. Snart. Snart.

onsdag 9 mars 2011

2 (30) I mina öron när jag tränar

Väldigt många springer med musik i öronen. Många verkar mer eller mindre vara beroende av att ha musik i öronen under löppasset. Det skulle vara roligt att se statistik på hur stor del av dem som springer regelbundet som har musik, podcasts eller ljudbok som sällskap.

Själv har jag ytterst sällan lurar i öronen. Jag gillar att lyssna på vad som händer omkring mig; vare sig det är trafik, vägarbete, mina egna steg eller annat ljud. Att märka hur kalt och ekande det kan bli när träden på hösten tappar löven, att höra hur tyst naturen blir när det kommer ett tjockt snötäcke som isolerar. Nu ser jag mycket fram emot lite fågelkvitter som väl inte ska ligga så långt bort. Därefter ska jag lyssna på susande löv.

Springer ungefär hälften av passen tillsammans med någon annan. Gillar att umgås på det sättet; snacka, uppdatera, lyssna. Det gillar jag att ha i mina öron när jag springer. Passen som jag springer med maken gillar öronen också. Att prata om/ lyssna på hur dagen varit, planera, fundera, vara tyst, argumentera.

Funderade extra mycket på ljudet idag under mitt ensamma hemsnorkkarpass eftersom jag då började klura på detta inlägg. Mina steg på stenig asfalt, vinden som brusade, ljudet från bildäck som sög sig fast i den blöta vägen, klafsande i snöslask, ljudet av en påminnelse på mobilen som jag inte stängt av och först inte kom på att det var min, och det egna flåsandet. Ja, och så hörde jag några ensamma, kraxande fåglar också.


Foto: Privat. Väldigt sällan blir det faktiskt denna manick. Men visst kan det vara peppande med musik ibland. Vem kan liksom springa långsamt till Lady Gaga?

tisdag 8 mars 2011

1 (30) Min träningsbakgrund

Har skrivit om detta tidigare i bloggen och de som följt med ett tag får detta som upprepning. Here it comes:
Jag tävlade i längdåkning och orientering fram till 17-18 års ålder; tränade rätt hårt, ville mycket, men hade svårt att få ut min potential. Sen kom studier och annat emellan och jag kände mig nöjd med att sätta punkt för mitt tävlingsidrottande. Jag hade ju fått syssla med mitt stora intresse, men var klar med det nu. Efter några år på sofflocket, med mycket begränsad träning började jag igen springa lite och styrketräna. Såhär i efterhand inser jag att jag verkligen fick starta från noll då.
2006 anmälde jag mig till ett 55 km lopp på längdskidor och tränade upp konditionen genom löpning, stavgång och längdåkning och många gympass per vecka gav bra styrka (och snygga armar :) ). Jag tyckte att det var häftigt att jag på så pass kort tid kunde träna upp mig så att jag tom. var i bättre form än jag varit under tiden jag faktiskt satsat på tävlandet. Blev ytterligare ett långlopp, men sedan kom igen annat emellan. 
Utlandsflytt och andra prioriteringar, men jag upprätthöll ändå träningen med styrketräning och några halvtimmes löprundor i veckan.
Sommaren 2008 efter att i ett halvår jobbat på dagarna och skriva klart en doktorsavhandling om nätterna, fick jag för plötsligt fritid! Började träna mer, transportlöpa, deltog i några kortare lopp och höjdpunkten Stockholm halvmarathon på hösten 2008; mitt första halvmarathon. Senare under hösten åkte jag på en del skador, som antagligen berodde på att jag ökat träningsmängden ganska kraftigt, men kurerade mig från dessa, och kunde igen satsa på min nya träningskärlek: Att tugga mängd.
Då det gäller marathonlöpning är jag nog relativt färsk; i bloggvärlden känner jag mig ändå nästan som marathonveteran. I mars 2009 sprang jag mitt första marathon och gick med i löparklubb för att få träffa likasinnade och känna gemenskap. Jag konstaterade att dethär med att springa långt var min grej, och förutom två ytterligare marathon under sommaren/ hösten, deltog jag i mitt första ultra lopp; en typ av lopp jag ett år tidigare inte ens visste existerade. Förutom min premiär-ultra som var ett 12 timmars nattlopp, blev det ytterligare ett ultra lopp 2009. 2010 två marathon till.

Det var det. Hur ser din träningsbakgrund ut?

måndag 7 mars 2011

30-dagars och kvalitet

Nej det är faktiskt inte ett ultralopp jag talar om. Milla lade fram en utmaning med 30 punkter att skriva om i bloggen. Jag hoppar på. Vissa punkter kan beskrivas med en mening, övriga kräver längre utläggning. Jag kommer att plocka en punkt nu som då. Ibland dagligen, ibland mera sällan. Ni läsare får gärna skriva er lilla historia i kommentatorsfältet eller om ni bloggar - häng gärna med på de 30 punkterna.
1. Min idrottsbakgrund
2. I mina öron när jag tränar
3. Ett fint idrottsminne
4. I min träningsväska
5. Favoritmuskel
6. Mål med träningen
7. Favoritövning
8. Favoritmat
9. Mina inspirationskällor
10. Då mår jag som bäst
11. Favoritkonditionsträning
12. Favoritidrott
13. Mitt bästa kosttips
14. Favoritmellis
15. Då tränar jag allra helst
16. Favoritlivsmedel
17. Mitt måtto
18. En fredagskväll unnar jag mig gärna..
19. Hälsa för mig
20. Det här åt jag idag
21. Därför tränar jag
22. Min favoritfrukost
23. Detta skulle jag vilja utöva
24. Favoritidrottare
26. Så sover jag
27. Detta klara jag mig inte utan
28. Där tränar jag helst
29. Detta tränar jag allra helst i
30. Glöm inte att…

#25 saknas visst på listan, så där hittar jag på en egen rubrik.

Och yes - igår blir det vila. Idag blev det 2 * transportpass med omväg. Kvällspasset urartade och blev crazy bananas. En tröskel på 20 minuter. Bra tempo i ytterligare 10. Tänka-på-tekniken-och-speeda-på-som-ett-tok ca. 15 minuter, spurter blandat med gång sista 15. Att ha bråttom och en tid att passa är bra sätt att få tempo under skorna. Och spagetti i benen.

söndag 6 mars 2011

Skoputs?

På ett hotell som jag bodde för tid en sedan fanns det korgar man kunde lägga skorna i och få dem putsade. Den tjänsten hade min granne utnyttjat. Bra idé tyckte jag!



Antar att det gäller alla typer av skor:
Nästa gång jag bor på det hotellet tänker jag ta med hela min park av löparskor. Fatta hur snyggt putsade de kommer att bli!
Igår var det långpass med oputsade skor. Men det var sagolikt fint väder; några + grader, sol, och över två timmars löpning. Totalt 45 km fredag och lördag gör att jag ännu är osäker på om jag ska kuta eller vila idag. Får se. Skorna kan ju bli smutsiga - och när det är ett problem är det rätt najs.

fredag 4 mars 2011

Springa ner tempot

Låter kontraproduktivt men så är det inte alls. Har kört senaste veckan i 180. Manglad på längden och tvären lade jag till igår morse tidig väckning för att hinna ut och jogga en bit. Lite snopet vore det ju att ha varit i Berlin och inte hälsat på Brandenburger Tor. Hade tidigare tänkt mig intervaller när jag faktiskt hade tillgång till bar mark, men hade inte ens tanke på att dra upp tempot. Istället lättmjölkspass, vilket väl fick vara ett passande namn eftersom jag offrade frukosten för löpturen. Klart värt det.
Upp i höga varvtal igår igen vid hemkomst efter läggdags och fortfarande manglad. Med start hemifrån i morse var förutsättningarna för att sänka tempot på topp. Transportlöpningspass i bästa sällskapet.
Om jag igår med hjälp av morgonrundan sänkte tempot i livet från 180 till 170, har dagens multipla pass gett en sänkning till kanske 100. Ser fram emot en helg då jag förhoppningsvis ska klättra ännu längre ner på tempostegen. 
Må alltså låta kontraproduktivt. Jobbar kanske för hårt och tränar för lätt, men löpningen sänker verkligen tempot och höjer energinivån. Gotta love it!


tisdag 1 mars 2011

Kein Berliner

Alltså ingen Berliner trots att jag är i Berlin. Dock har jag egenskapen likt en kameleont att ändra skepnad. Snorkfröken skiftar färg enligt sin sinnesstämning. Jag skiftar nationalitet enligt framgång. I slutet av förra veckan var jag svensk. Hellner o co. var hjältar. Denhär veckan är jag mitt ursprungliga finska jag igen. I måndags en bronsmedalj och fyra finska tjejer bland de åtta främsta. Idag guld och tre finländare bland de åtta främsta. Gillar min skiftarförmåga. Man är liksom oftare vinnare då.
För den som tror att jag vilar nu, fungerar mitt mörkande btw väl. Sauerkraut på er!