Livet för solkatter har varit rätt behagligt senaste dagar. Det trots att man tryckt inomhus hela dagarna och bara varit ute tidig morgon och på kvällen. Jag tycker att man genast märker att energinivån stiger nu när det är ljusare på kvällarna, och att få springa hem i dagsljus, och en strimma av sol är väldigt skönt.
Men man kan ju inte bara lufsa runt och njuta av solen. Det vore nästan kriminellt att inte träningsmässigt dra nytta av den extra kick ljuset ger.
Men man kan ju inte bara lufsa runt och njuta av solen. Det vore nästan kriminellt att inte träningsmässigt dra nytta av den extra kick ljuset ger.
Tre stycken tusenmeters trösklar + två femhundringar. Joggvila emellan. Tusingarna gick rätt bra, hade ett bra tryck i benen, förutom en bit under andra tröskeln då jag fick sendrag bakom knä, men det försvann lika snabbt. Andningen satt som den skulle, inte allt för ansträngande. Efter dessa tog jag en liten gåpaus och det var då jag kände syran komma. Benen lite spagettiaktiga.
De två femhundringarna sprang jag mest med bävan för hur jag efter dem skulle orka ta mig sista biten hem. En ganska gemytlig känsla ändå att det inte är precis i ögonblicket man springer som det är värst, utan när man saktar ner. Hem kom jag i alla fall. Som syrad solkatt.
En sådan torsdag borde alla ha - inklusive sendraget!
En sådan torsdag borde alla ha - inklusive sendraget!
Foto: Privat. Ben att syra. Blir det +17 grader i helgen lovar jag att springa i kjol!