torsdag 30 juli 2009

Som kåda

Sedan i lördags har jag haft träningssemester. På fem dagar är allt jag tränat, förutom den dagliga coren, två morgonturer på ca. 5 km vardera; den ena dock som tempo-pass. I övrigt har jag fokuserat på att umgås med nära och kära, vara ute i skärgården, se på när andra tävlar, spendera tid i föräldrarnas kök och samla på mig en massa positiv energi. Dieten som säger att man ska äta var tredje timme har fått en ny sida - äta var tredje timme ja, men två timmar i gången, vilket ger en timmes fritid mellan måltiderna.

Idag var det dock slut på första etappen av semestern, och vi återvände från vår trip i muminlandet. dags också att sparka igång benen, som kändes speciellt stela i morse när jag vaknade, och verkligen påminde mig om att jag inte stretchat på många dagar. Det fick bli favorit mil-rundan tillsammans med Trollet, i lagom fart; omkring 6 min tempo. Benen kändes sega som kåda, och flytet fanns sannerligen inte där. Men något annat hade jag inte förväntat mig heller - jag känner på mig att flytet kommer tillbaka fort som tusan; så brukar det ju vara efter ordentligt med vila. Tankar på Månkarbo har känts avlägsna, och det gör de fortfarande; vi får väl se om det ändrar sig.

Nu ska i alla fall kådan mjukas upp med stretch för att släppa benen fria för spring!

fredag 24 juli 2009

Pose med axelbördor

Igår på mina intervaller testade jag ju pose tekniken, och tyckte att den tekniken verkade vara något som jag borde utveckla. Jag vet att Piratfarsan har jobbat på metoden, och jag har även stött på några äldre inlägg av Fredrika på funbeat när jag surfat runt och läst på. När Trollet dessutom kom hem igår och sa att han hade kommit fram till att han borde öva på tekniken under transportlöpningen, och att han då hade fokuserat på tekniken under hemvägen, kände jag lite extra inspiration för dethär med löpteknik.

Denna ryggsäck...

När jag i morse sprang iväg till jobbet koncentrerade jag mig på att springa enligt de tips jag lärt mig då jag läst om pose. Det känns som om metoden lägger större krav på spänsten i benen, något jag får träna på. Det kändes dock lätt att springa med det löpsteget. Att ha ett bra steg måste ju också vara bra ur skade-synvinkel. Jag känner att detta är en sak som jag kan utveckla, och jag får helt enkelt fortsätta läsa på, och kanske t.o.m. satsa på att få steget analyserat av proffs vid tillfälle.

och dessa pizzarullar...

Eftermiddagspasset/ hemvägen idag var lite mera av en utmaning. Eftersom det var sista dagen på jobb innan semestern, hade jag en fullproppad ryggsäck som tyngd, och att få till det spänstiga löpsteget med 8-10 kg extra på ryggen var inte det lättaste. Låren fick sig minsann lite extra träning, men det tar jag tacksamt emot. Ibland kan det vara bra med bördor på axlarna - om det är fråga om ryggsäck alltså.

ska bygga dessa ben.

torsdag 23 juli 2009

Tusingar - som mästarinnan?

Jag är riktigt usel på att springa intervaller. Snabba intervaller, tröskelintervaller, backintervaller osv. Jag har helt enkelt inte lust. Anna är dock intervallernas mästarinna. Hon springer kvalitetspass flera gånger i veckan, och har en förkärlek till tröskelintervaller. Därför är Anna så snabb. Jag vill också vara snabb, eller i alla fall få känna lite mer snabbhet i benen än jag gör nu.

Intervallpass har egentligen lyst med sin frånvaro ända sedan innan Stockholm marathon i slutet av maj, med undantag för lite fartökningar och fartlek vid ett par tillfällen. Orsaken är väl dock legitim, eftersom jag haft ett runners knee som gnällt, ultraloppet kom emellan med följden att kroppen, eller främst benen behövde få återhämtning. Nu kan jag inte se några hinder för att inte köra intervaller. Och skulle det bli några intervaller innan min lugna vecka, var det idag som det gällde.

Laddade med lite extra energi under eftermiddagen, för att absolut inte ha några undanflykter att inte göra intervallerna. Hade dessutom mina Asics Speedstars, som ju bara inbjuder till intervaller. Planen var att köra tusingar, i 4.40 -4.45 fart, eller främst att testa om den farten kunde passa, och sen justera. Antalet minst 4; något jag ska försöka få ökat på, men jag tyckte ändå att fyra tusingar skulle vara lagom efter så lång intervall torka.

Ett bra team - mina ben och mina speedstars

Började med lugn jogg/ uppvärmning ut från stan ca. 2 k innan jag började med intervallerna. Första intetrvallen gick i 4.40 fart, och kändes ok, men ganska lång. Jag brukar i allmänhet vara lite dålig på att vila mellan intervallerna, och hade därför bestämt att jag skulle promenera en ordentlig bit mellan intervallerna; så det blev ca. 200 m. lugn promenad mellan, varefter jag började jogga, och joggade 100 m. innan jag körde igång med nästa intervall. Andra intervallen gick ungefär i samma tempo. På tredje intervallen fick jag motvind, och jag fick kämpa ordentligt för att hålla 4.45 tempo. Sista tusingen var egentligen den som kändes lättast, och jag tror att den landade på 4.39 fart. Pulsen låg på omkring 165 på alla intervaller. När jag ändå var igång drog jag också tre backdrag där backar uppenbarade sig.

Det som kändes mindre bra med tusingarna var att jag tyckte att det var svårt att få en avslappnad löpning, det kändes liksom som om steget var lite stelt och ansträngt. Jag försökte testa att ändra steget enligt pose-metoden, och det verkade fungera bra när man springer snabbare. Jag antar att ett mer avslappnat steg kommer då benen blir vana vid fart; eller?

Nöjd var jag med att jag inte kände att någon mjölksyra var nära, och andningen var inte så ansträngd heller. Och det kändes som att passet gick väldigt snabbt; wrooom - och så var 11 k avverkade. Nu, en dusch och en halv liter cola senare känner dock i benen att de jobbat lite mer än vanligt, och kommer att vara tacksamma om de får lite stretch.

tisdag 21 juli 2009

Jag laddar

Jag laddar inte i traditionell bemärkelse. I stället håller jag på och träningsladdar inför en lugn träningsvecka. Mycket skall förhoppningsvis avnjutas innan den veckan är här. Jag tänkte alltså inleda min semester med en mycket lugn vecka vad gäller träningen. Lite ologiskt kanske; det är ju egentligen på semestern man borde ha extra tid att träna. Jo vars, men jag tänker ändå lägga in lite mera vila då, och kanske bara jogga lite lätt, göra core övningar, fin-promenera, cykla lite osv. Vi får väl se hur det går.

Var bara tvungen att fota mina fossingar i morse. Hade enbart med ett par träningsstrumpor ner i omklädningsrummet på jobbet, och tyckte det såg aningen lustigt ut när jag stoppade ner fötterna i jobbskorna. Man ser sock-storleken och allt. Som tur var hade jag vanliga svarta strumpor på mitt rum att byta om till.

Förra veckans träning var ganska lyckad. En lite seg start, med vingskjutet löparsteg, lite boost med cyklingen, och en bra slutspurt med löpningen. Det blev mycket lågintensivt då mitt löparknä klagade lite, och cyklingen är ju lågintensiv träning för mig (kanske annorlunda för en som har fullständig teknik, och faktiskt tränar cykling för cyklingens skull; då får man säkert upp farten och pulsen bättre.) I slutet av veckan hände något i benen och steget - det liksom släppte. Efter att ha kämpat med steget, hållningen, ontet och allt möjligt, kunde jag använda de där snörena som min brors fru sade att man skulle låtsas att man har i höfterna, och som lyfter upp steget. Redan på söndag kunde jag springa med lite fart och gjorde fartlek - lovely.

Äntligen kom jag upp i 10+ mil löpning under veckan + ett antal timmar på cykel. Ordningen återställd.

Början av denhär veckan har varit mycket bra, med transportlöpning i bra fart, och med inga smärtor. I går måndag, fick jag till tre tusingar i 4.40-4.45 fart på hemvägen. Inte det mest sofistikerade upplägget för tusingar, men ett sätt för benen att känna på lite fart - det har dom inte blivit bortskämda med under senare tid.

Mjölksyra är kanske inte något man i allmänhet välkomnar, men för mig har det känts bra då jag kunnat testa att springa tills jag fått mjölksyrekänningar och fått känna att att musklerna är trötta; inte att de gör ont. Att äntligen kunna rulla nerför backarna har också känts positivt. Det där rullet i benen är inte att förglömma. Jag tänker inleda "vilo-veckan" redan på lördagen, och borde väl innan det få ihop omkring 7-8 mil, och förhoppningsvis ett intervallpass.

Det är alltså full laddning på gång - I like!

söndag 19 juli 2009

Glöm inte coren - vecka 1

Nu har ungefär en vecka gått på vår anti-ostbågs utmaning. Vissa började tidigare, andra har hoppat på någon dag senare, och en tredje kanske står i startgroparna. Jag tänkte därför puffa för utmaningen, så att vi inte glömmer den. De som officiellt meddelat att de är på utmaningen tänker jag spamma med en kommentar, bara som en liten blänkare.

Själv har jag kört lite core varje dag, enligt plan. Ibland har det blivit mer organiserat och mer utförligt, medan det andra dagar blivit lite mer sporadiskt. Men det är ju tillåtet. Oftast har jag kört några set med pilatesövningar + lite övriga traditionella core övningar. Pilatesövningarna gillar jag då de mjukar upp ryggen väldigt bra, och gör så att man verkligen sträcker på sig, och stretchar ut rygg och mage. Gym/ pilates-bollen har också fått komma fram vid ett par tillfällen.

För att motivera mig ytterligare med coren, har jag bestämt att de dagar jag gör övningar 10 min, eller längre, får jag registrera det som träning på funbeat där jag annars registrerar min träning.

Har ni några knep för att motivera sig för coren, eller några tips på bra övningar - skriv en kommentar. Nu kör vi vidare mot en bättre hållning!

lördag 18 juli 2009

Tredje nere

Intervaller - något för mig?

Jag har hela veckan dräglat över Lindas och Marys intervaller för ultrisar, och kunde helt enkelt inte hålla mig längre. Jag gjorde dock min egen variant av intervallerna (även kallade halden-intervaller?). I stället för fem, som Linda och Maria gjorde, bestämde jag mig för en light version, och körde tre; de två första lite längre, och den tredje enligt schemat.

Första intervallen tidig morgon.

Benen kändes väldigt bra, och jag skulle inte ha några större problem att köra en fjärde, men planen var tre, och tre är gjorda. Första intervallen var lite jobbig, andra gick på rosor, med skön sommar-remix i öronen, och tredje softade jag runt, njöt av vädret och kollade på människor.

Får man köra sådana här intervaller kan jag också tänka mig att tycka om intervaller. Faktiskt.

Vissa saker forts.

Kapade 8, höjde pulsen med 9. Ett löpsteg som fungerade av sig själv.

Two down, one to go.

Vissa saker...

Verkar bara för roliga för att låta bli. Och livet är en fest, eller hur?

One down.

fredag 17 juli 2009

Freerider

Det är ganska praktiskt att vara en free-rider. Idag är jag en sån. Jag fick veta en sak idag som gjorde mig väldigt stolt; stolt över en annans prestation. Började då fundera över andra som jag är stolt över, eller som jag är stolt att jag känner.

Tänkte på träningskompisen Karin som blivit utnämnd till Vardagshjälte i tidningen Amelia, för sin satsning mot sin andra Ironman - Grattis! Tänkte också på Mia och Staffan, som varit modiga och anmält sig till GAX 100. Det kommer de att klara, och jag är stolt att jag känner dem.

Tänkte på mamma och pappa som om två veckor skall delta i ett cykellopp på över 100 km. Det blir tredje året som de cyklar loppet, och i år tror jag att de är bättre förberedda än någonsin. Mamma har fixat energy-bars enligt mitt recept, cykelskorna är intrampade, cyklarna pimpade med diverse atiraljer. Jag är stolt att de ger sig på denna utmaning.

Och så tänkte jag igen på mitt eget Troll. Förra veckoslutet körde han sitt första fulla utomhus triathlon. Gissa vem som var stolt när han dök upp bland de främsta från sim-momentet, och när han sprang i mål, trött men nöjd över att ha genomfört loppet. Jo, frun.

Att glädjas över andras prestationer är minst lika bra som att njuta över de egna. Och ganska behagligt att få vara en free-rider.

torsdag 16 juli 2009

(Bär)Kräm i lederna?

Röda vinbär - ett av mina favoritbär. Får bli frysta bär på joghurten i morgon bitti!

Sitter aningen endorfinhög och myser. Jag är nämligen nyss hemkommen från ett lite längre löppass som faktiskt kändes bra! Jag vågar ännu inte ropa hej, men jag tänker surfa på "hoppas" vågen resten av kvällen. Igår stretchade jag benen ordentligt, och i morse chansade jag på att jogga till jobbet. Det passet gick lite småsegt, bäst funkade löpningen sista biten.

Jag var lite skeptisk till hur transporten hem skulle ske, men tänkte att jag i alla fall skulle jogga lite, kanske blanda med promenad. Stretchade ordentligt innan jag gav mig iväg, och joggade mycket lugnt första kilometrarna, såg till att hålla löpsteget högt, och inte sjunka ihop, vilket lätt händer när tekniken inte fungerar. Första 4-5 km gick ganska segt, men sedan hände det nåt. Jag började känna ett rull i benen! Det har jag inte känt på länge. jag kunde dra upp tempot lite utan att det gjorde ont i löparknät, och drog ner knästödet då det blivit väl varmt under det. Jag tog det ändå ganska lugnt och var försiktig med stötar. På något sätt kändes det som om jag fått en massa smörjmedel i alla leder. Det verkar som om benen gillar mycket stretching och ordentlig uppvärmning. Det ska dom minsann få ifall de lovar att uppföra sig då.

Dagens träning i komprimerat format: Morgon: ca. 8 km lugn jogg (50 min), eftermiddag ca. 15 km (95 min; avslutade med att promenera) + stretch + core.

Efter löppasset passade jag också på att plocka ett gäng med körsbär och vinbär. Sommaren när den är som bäst!

Lite jobbigare att mumsa på dessa inomhus märkte jag. Stenarna är ganska stora i förhållande till bären.

onsdag 15 juli 2009

Inte min kakbit, men en del träning

Det här med cyklingen. Ja, det är inte riktigt min grej - inte min bit kaka. Eller, det blir roligare och roligare då jag kommit igång, och faktiskt kan se det som träning. Men, jag är faktiskt inte bra på att cykla, i alla fall inte snabbt.

Jag blir omcyklad av damer i högklackat, folk som snackar i mobilen, människor av diverse storlekar; kortare, längre, mindre, större, ännu större, yngre, äldre, kostym-nissar, turister på Stockholms-cyklar med gummidäck, hippien på mormors gamla cykel, super cyklister med sina racers och road-bikes, tanter med matlådan tryggt placerad i cykelkorgen på sina Sjösala cyklar, gubbar med fjädrade sadlar och reflexband runt byxbenen. Ja, jag är en enkel match för dessa.

Utrustningen kan jag inte heller klaga på; eller vad sägs om min halvår gamla Trek-hybrid som kostade mig 8000 spänn (på rea), slimmad jacka, triathlon-glasögon så att flugor inte ska landa i ögonen.

Men är man dålig på något är det väl bara att inse det, och träna ifall man vill bli bättre. Man blir bra på det man tränar heter det väl. Att jag kommer att stänga in mig själv i någon spinningsal under vintern tvivlar jag starkt på, det är liksom inget för mig, fastän jag vet att det skulle vara bra. Att jag ska bli riktigt bra på att cykla ser jag inte heller, men bättre måste jag väl kunna bli.

Då är det väl bara att träna då:

Åh, är det inte vackert?

Eftersom jag idag var uppe extra tidigt testade jag ett löppass hemifrån och hem igen, ca. 9.5 km på knappa timmen, ganska snigelaktig fart alltså, men känslan var ändå relativt bra. Mellanlandade hemma, käkade frukost nr. 1, drack kaffe och kollade tidiga morgon nyheter. Drog sen på mig cykelkläder, packade ner lite grejer för jobbet, och cyklade en stor omväg till jobbet, där dusch, ombyte och frukost nr. 2 väntade. Kl 08.10, och en timmes löpning och 40 minuters cykling avverkade. Najs.

Morgonstund har guld i mund :)

I takt med att längtande blickar kastades ut genom fönstret, växte också lusten för att träna ytterligare. T.o.m. göra dagen till en riktig träningsdag. Bestämde mig för ett längre cykelpass på hemvägen, och det blev 90 minuters trampande med några kilometer långa intervaller i solskenet. Jag cyklade i lägre växel och höll en ganska hög kandens, då jag förstått att det gör att löpsteget sabbas minst om man cyklar så. Med en medelpuls på 120 vet jag inte hur mycket träning jag fortfarande tycker att dethär är, men i alla fall var vädret för bra för att låta bli att cykla. Efter cyklingen lite skaka-loss löpning i 15 min. som gjorde benen gott. Och samtidigt kunde jag bevisa för mig själv att man inte måste ha semester för att kunna ha en träningsdag. Inga andra intressen eller måsten och nästan inget annat umgänge fungerar också lika bra (träningsumgänge, frukost-, lunch, middags-umgänge funkar ännu).

Nu återstår den obligatoriska coren, och lite belönande stretching - men först måste middagen få sjunka.

tisdag 14 juli 2009

Bara för att man vilar...

...behöver man väl inte vila. För er som trodde att jag vilade alltså. Tji på det.

Jo, jag tar det lugnt med löpningen; det gjorde jag förra veckan, och denna vecka såhär långt har det blivit ett kortare känna på pass på 5 km per dag. Men tränar, jo, det gör jag. Funbeat säger att jag förra veckan tränade 10.5 h, och denna vecka 4.5 h såhär långt. Jag har alltså trampat en del.

Idag blev det också en liten löpar-lunchutflykt med temat "The best of the best". Eftersom jag på kvällen hade bokat in en tele-konferens, passade det bra med en lite längre lunchpaus. Upplägget något annorlunda än igår. Började med 25 minuters löpning i ganska bra fart (har inte haft min nya Garmin på dessa korta rundor; lite svårt att hitta satelliter mitt inne i city, och har inte haft tid att stanna och söka). Efter 25 min mötte jag upp Trollet för lunch på uteservering; tacksamt med uteservering då man kommer i träningskläder! Det började regna kraftigt, vilket inte gjorde nåt under själva lunchen, eftersom vi satt under tak, men efter att lunchen var uppäten, fick jag spurta tillbaka till jobbet i ösregn, hoppa in i duschen, och tillbaka på kontoret. Lunchen bjöd alltså på bästa sysselsättningen med löpning och mat, och med bästa sällskapet.

Dagens lunch; halväten ursäkta - men jag var antagligen för glupsk.

Jag är dock inte övertygad om effektiviteten i att träna på lunchen. Före/ efter jobbet är mycket effektivare för mig. Lunchträningen gör ju så att det kommer till ett extra klädbyte, och extra dusch + att själva träningen tar tid. Tränar jag på väg till/ från jobbet får jag ju morgonduschen som efter-tränings dusch och själva commuting-tiden inbakad (nu har commuting-tiden dock använts till cykelpass, så inget slöseri där). Och nej, jag är inte rädd att tvätta mig, men att duscha tre gånger om dagen nöter även på mitt skinn (2 räcker :) .

Och vi anti-ostbågare blir bara fler! Har lagt till ännu ett gäng på listan. Och ni bloggare som är med - glöm inte att länka hit i era bloggar!

måndag 13 juli 2009

Ni som alltid undrat...

vad som döljer sig i de stora handväskorna. Här är ett potentiellt svar:

Jag kan dock inte påstå att jag skulle vara en prototyp för vad den genomsnittliga damen har i sin handväska; eller? (I alla fall kan ju inte alla ha just Kayanos gömda...)

Innehållet i väskan var i alla fall på väg ut på lunchlöpning. Jag tränar så gott som aldrig på lunchen, eftersom jag tycker att det blir lite för stressigt att hinna äta då, och prioriterar en ordentlig lunch; och med tanke på att jag oftast också springer till/ från jobbet, är det ju inte precis som om jag behöver klämma in ett lunch-pass.

Idag tyckte jag dock att det skulle vara för mycket att springa till/ från jobbet, då jag verkligen satsar på att benen skall få sin återhämtning. I stället fick det bli cykling, där jag tycker att jag börjar få in en ordentlig teknik och tryck i benen, och faktiskt får upp flåset när jag trampar. Lunchlöpningen på 30 minuter tjänade sitt syfte i att testa benen, och var riktigt behaglig, lite duggregn gjorde mig sällskap, steget får jag fortsätta jobba fram igen, sakta men säkert.

Vad roligt att så många hakat på anti-ostbågs-utmaningen! Snorkkis blir ju alldeles till sig! Jag uppdaterar listan i inlägget nedan med nya hugade "mot-en-snygg-löparhållning" bloggare.

söndag 12 juli 2009

Glöm inte coren!

Det verkar som om det inte bara är jag som känner att core-styrka lätt glöms bort, och som tycker att en skärpning är på plats. Vad roligt att så många hakade på utmaningen anti-ostbågs-hållning! Måhända är det redan lite för sent att undkomma "bada i vassen 2009", så vi kan väl satsa på en snyggare löpar-hållning från och med nu och framåt.

Jag har sett att följande bloggare redan hakat på min utmaning om core träning:

Cicci
Magdalena
vidujag
MarathonJohan
Coyntha
mialena
Anna (orka mera)
Cykelmygg (efter sitt tuffa TransAlp äventyr)

By default är Trollet med.

Edit: Ytterligare som hakat på:

Mikaela
River
Bureborn
Linda
Janne
Helena
Kaaja
Christoffer
Therese
funrun
Daniel
Miss Agda
Carina
Åsa
emma
Lina
Dunceor
Pain is...
Sermin
Marre
Anna

Ifall det är någon ytterligare som vill vara med, hojta till, och är det någon som lämnat kommentar, och som jag inte fattat att ni vill vara med - klaga på mig är ni snälla!

Hurudant upplägg ni önskar ha bestämmer ni själva. Jag kör core övningar dagligen, om än det kan vara bara 10 crunch på pilatesbollen. Effektmässigt tror jag att det kunde vara bättre att köra t.ex. tre gånger i veckan, men jag vet att jag börjar slarva om jag inte har det som daglig vana. Ibland 10-15 minuters program, och ibland som sagt 10 sit-ups eller en 15 sekunders planka. Men, ni bestämmer själva vad och hur ofta ni kör - bara ni kör!

Ibland mer avancerat, ibland mera casual. Här fick det bli lite core-övningar utan träningskläder - men det räknas också!

Någon mer som hakar på?

lördag 11 juli 2009

Otraditionellt

Idag blev det inget favorit-traditionellt-lördag-morgon-långpass. Istället en träningsrunda på cykel, på ca. 70 min. på morgonen, och antagligen en lugnare motionstur mot kvällen. Benen gillar cyklingen betydligt bättre än löpning just nu, och lårmusklerna har inget emot den träningen; tvärtom; det är precis vad dom behöver. Med lite ytterligare härdning av baken, ska även tiden kunna förlängas. Blir nog bra dethär.

Låren - den svaga länken ska trimmas. Springvila och cykelfokus som återhämtning?

Surfade runt igår och läste på gällande återhämtning efter Ultra-lopp och marathon etc. Det verkar som om kroppen behöver några veckor på sig efter en maxning. Det är framför allt benen som inte vill återhämta sig för mig, resten av kroppen är fine, men benen klagar ännu. Efter att ha läst på lite känns det dock som om det är så det ska vara. Det får helt enkelt ta en tid.

Dethär gör att jag börjar fundera på om det verkligen är värt att tävla och maxa, och på det sättet försaka träningen. Det är ju faktiskt träningen som jag njuter mest av, och det är inte roligt alls när man känner att man måste vila. Cykelmygg skrev ett tänkvärt inlägg om att man ska njuta på vägen. Men vill jag ta steget från vägen? Jag vill ju sudda omkring som jag är van vid. Å andra sidan har ju loppen som jag varit med på gett så otroligt mycket glädje. Hur många gånger senaste två veckorna har jag inte kommit på mig själv med att fnissa åt saker som sades, saker som hände, känslor man kände innan, under och efter ultra-loppet. Och hur mycket har jag inte njutit av Stockholm marathon loppet, festen, och allt omkring. Inget man vill vara utan. Men hur äter man kakan och ändå har den kvar? En ganska svår ekvation att lösa.

fredag 10 juli 2009

När man inte springer

kan man ju alltid roa sig med spring-relaterade prylar.

Eftersom jag i måndags gav mig själv löpförbud fram till helgen, blev jag tvungen att få utlopp för min spring-lust på annat sätt. Som en slags belöning till mig själv för att jag hållit uppehållet, fick jag slå till på en GPS klocka. Nu är jag några tusen fattigare, och lite små-kär i min nya Garmin.

Sorry mamma och pappa och resten av mumin-klanen. Det var meningen att ni skulle få storslagna presenter när jag dyker upp på semestern, och sorry Trollet - det var meningen att jag skulle bjuda dig på finmiddag, bubbel och hela köret. Nu blir det enbart bubblet. Jag hoppas ni har förståelse då min semesterkassa nu gick till något helt annat - men nu vet ni orsaken.

torsdag 9 juli 2009

På restaurang - tack kroppen

Vi var på restaurang i början av veckan, kroppen och jag. Inte vilken restaurang som helst, utan en finare, lyxigare ala carte restaurang, med en meny som inte gick av för hackor. Med stor spänning öppnade jag menyn, visade den för kroppen. Det fanns ett dignande utbud av Olga-intervaller, tröskelpass, långpass, distanspass, back-intervaller, löpskolning, och på efterrättssidan söta återhämtningspass och mys-jogg med avec.

Själv komponerade jag hastigt ihop en meny med förrätt, huvudrätt och efterrätt, och kände mig hungrig. Jag kollade med kroppen vad den hade bestämt sig för, men den sa att den inte var speciellt hungrig. Jag försökte lirka med i alla fall en liten efterrätt, men kroppen förstod bättre än så - varför ge sig en socker shock om inte ens förrätten är intagen? Som god vårdnadshavare till kroppen, lyssnade jag på den, tackade kyparen för att vi fick se på menyn, och meddelade att vi antagligen är tillbaka nästa vecka.

Kroppen är ganska bra på att säga till vad den vill ha, och när den säger till är det bara att lyssna. Det har alltså blivit en lugn start på veckan för mig, med total vila från löpningen, och istället lite cyklande och gymmande. Jag borde komma igång med att träna cykling och även se cyklingen som fullvärdig träning, vilket jag har lite svårt för ännu. Jag märker ändå att låren tränas mycket bra med cyklingen, och det är just uthålligheten i lårmusklerna som varit en svag punkt på de långlopp jag sprungit.

Jag väntar med spänning (och med mycket spring i benen) att få dra fram menyn igen. Kroppen börjar bli hungrig, magen börjar snart kurra. Give it to me - when ready!

tisdag 7 juli 2009

Testkanin, juni och paus

Jag har under senaste veckan varit med i ett test eller forskningsprojekt på GIH. Undersökningen gäller aktivitetsnivå; verklig, och upplevd. Jag har alltså gått med en mätare, som liknar en stegmätare, hela veckan. Det hela började med introduktionstester förra veckan, lite frågeformulär osv. Ett max-puls test ingår också i testet, vilket jag tyckte var lite extra spännande eftersom jag inte gjort maxtest tidigare. Idag var det alltså dags för andra omgången med frågeformulär, tillbakalämnande av aktivitetesmätaren. Max-puls testet och ett ytterligare cykeltest kommer jag att göra i augusti.

Min följeslagare senaste vecka - en mer avancerad stegräknare för testkaninen

Sammanfattning av juni

Jag har inte tidigare gjort någon sammanfattning av juni månads träning. Juni var den lugnaste månaden på länge, med färre km än senaste 3-4 månaderna. Detta beror på att jag först hade en lugnare vecka efter Stockholm marathon, och drog på mig en förkylning, och sedan tog det ganska lugnt innan det var dags för Trollhättan 12h. En del tempo fick jag in mellan förkylningen och uppladdningen, och det blev också några pass på cykel under juni.

Totalt blev det drygt 43 h träning och 307 km löpning (varav 82 från Trollhättan).

Eftersom jag förra veckan kände mig väldigt bra återhämtad blev det en del löpning då, närmare 8 mil, vilket var ganska mycket med tanke på 12h helgen innan. Planen var att införa intervaller denna vecka, men eftersom jag slagits av någon slags rekyl, och nu känner mig lite mer sliten, lägger jag in extra vila denna vecka, då jag känner att benen behöver vila; t.o.m. vila från mysjoggandet. Jag har alltså gett mig själv springförbud fram till helgen. Springabstinensen vet jag att kommer att komma, men i vilken form den kommer ska bli spännande att se. Under tiden får jag nöja mig med cykling och core-träning. Snusförnuftiga jag. Jo, jag tackar.

måndag 6 juli 2009

Ostbågsstatus - en sommarflirt

Jag är för tillfället helt och hållet försoffad då det gäller core-träning. Vinterns utmaning med dagliga core-övningar fungerade mycket bra i ungefär en månad, och jag märkte tydligt resultat att jag kände att hållningen blev bättre, rörligheten i ryggen blev bättre, och jag kände mig rak och utdragen. Nu har försoffningen pågått allt för länge. Gör jag inget åt detta kommer jag att få hållning som liknas vid en ostbåge, och jag kan bara drömma om ett käckt löpsteg med huvudet högt.

Att slänga sig ner på träningsmattan är faktiskt inte så stor ansträngning. Och jag vill inte se ut som en ostbåga.

Att införa ett program som säger typ "core tre gånger i veckan" fungerar inte. Det vet jag. Det är "No mercy" som gäller. Här skall det coras varje dag. Några bestämda set med övningar har jag inte, men några set per dag är det som gäller. Trollet - Are you in? Någon annan som hakar på? Jag har redan dejtat träningsmattan idag, och lokaliserat pilatesbollen bakom soffan - Den blir min sommarflirt.

söndag 5 juli 2009

Värsta relaxen - definition av vila

Det är ganska konstigt hur man flyttar gränser för vad som är mycket/ lite träning, vad som är återhämtande pass/ vad som är tuffa pass, vad som är långpass osv.

Värre kunde man ha det :)

Denna helg har haft karaktären av värsta relaxen, med trevligt umgänge, god mat, tidiga kvällar, sol och bad på klipporna. En ordentlig energiboost efter förra helgens urladdning, veckans "tvungen-att-vara-ute-och-njuta-av-vädret-kvällar", och dagarnas "dethär-bör-vi-få-undan-innan-alla-går-på-semester" på jobbet. Lördagsmorgonens korta långpass som inkluderade glass-paus, och söndagens transportlöpning till och från ett triathlon event, klassas även det som värsta relaxen.

Najs

Resultaten från Trollhättan verkar vara klara nu också. 75 varv har jag alltså snurrat runt Knorren-banan, vilket då ger 82.3 km. Nu är det med spänning jag väntar på om våra prestationer även skall göra så att vi kommer in på ultradistans.se :s toplista på "De tjugo främsta svenska löparna genom tiderna" i kategorin damer 12h.

lördag 4 juli 2009

Vill också...

Känns som om ALLA andra springer Hornstull-Järna, ordnat av allas vår Ultradrottning idag. Jag vill också, det verkar bli hur trevligt som helst. Jag har dock lagt prioritet på annat idag, och får väl nöja mig med att läsa berättelser om passet senare. Lycka till alla!

fredag 3 juli 2009

En bedrift i sig

I morse klagade jag lite över att jag hade skavsår på min ena häl. Trollet undrade vad jag gjort och jag förklarade att jag igår på lunchen tryckt ner mina varma fossingar i högklackade skor, utan att ha strumpor på. Resultatet var att jag på de totalt 10 minutrarna jag promenerade till och från lunchstället fick ett ordentligt skavsår.


Det måste ju vara en bedrift i sig att lyckas "springa" i 12 timmar utan så mycket som en blåsa på fötterna, men på 10 minuter få skaffat sig skavsår. Jag tror att mina fötter trivs ganska bra i springskorna, medan de inte gillar att vara barfota i läder klackskor. Konstigt?

torsdag 2 juli 2009

Back to basics

Har tidigare propagerat för att den träning som jag gillar bäst är mys-transport-löpning, utan måsten att prestera, utan måsten att vila inför lopp, utan måsten att vila efter lopp. Nu känner jag att jag får gå till denna status. Visst, det ligger tankar på intervaller och gnager, men dom får komma fram först nästa vecka när musklerna och kroppen förhoppningsvis fullständigt har återhämtat sig från senaste helgs påfrestning. Nu känner jag alltså ingen orsak till att göra något annat än att tok-njuta av vädret, sällskapet (som jag har ibland), av staden och låta benen få återhämtade träning i form av mys-löpning i lagom tempo. Jag njuter, samlar krafter och energi, och låter tankar på spy-intervaller gro till nästa vecka.

Lovely...

För att få cirkulation i kroppen och en snabbare återhämtning, cyklade jag lite på måndag och tisdag, i mycket lugnt tempo. Kroppen kändes förvånansvärt bra, men benen riktigt trötta, men friska. Igår onsdag fick det bli en återställare med en transport-jogg på 7.5 km, och idag känner jag att ordningen är återställd när jag fick in både morgonlöpning på 7.5 km + eftermiddagspass + att jag var och socialiserade lite med Linnéa gänget, hejade lite då de körde tuff träning, medan jag småjoggade, stannade och stretchade, doftade på blommor och njöt av vädret. Back to basics alltså - precis som jag vill ha det.

onsdag 1 juli 2009

SL - Spring Långt

Upptäckte idag i min fullspäckade pappersalmanacka att det skulle ha varit dags att köpa nytt SL kort, om jag alltså inte skulle transportera mig till fots till jobbet osv. Passande nog får detta allokeras till senaste helgs resa till Trollhättan, eller närmare bestämt anmälningsavgiften till cocktailpartyt som ägde rum natten mellan lördag och söndag.


SL får bara fler och fler betydelser. Shoppa Löparkläder, Spring Lidingöloppet, Spring Långt. Vad blir nästa?