Jag laddar

Jag laddar inte i traditionell bemärkelse. I stället håller jag på och träningsladdar inför en lugn träningsvecka. Mycket skall förhoppningsvis avnjutas innan den veckan är här. Jag tänkte alltså inleda min semester med en mycket lugn vecka vad gäller träningen. Lite ologiskt kanske; det är ju egentligen på semestern man borde ha extra tid att träna. Jo vars, men jag tänker ändå lägga in lite mera vila då, och kanske bara jogga lite lätt, göra core övningar, fin-promenera, cykla lite osv. Vi får väl se hur det går.

Var bara tvungen att fota mina fossingar i morse. Hade enbart med ett par träningsstrumpor ner i omklädningsrummet på jobbet, och tyckte det såg aningen lustigt ut när jag stoppade ner fötterna i jobbskorna. Man ser sock-storleken och allt. Som tur var hade jag vanliga svarta strumpor på mitt rum att byta om till.

Förra veckans träning var ganska lyckad. En lite seg start, med vingskjutet löparsteg, lite boost med cyklingen, och en bra slutspurt med löpningen. Det blev mycket lågintensivt då mitt löparknä klagade lite, och cyklingen är ju lågintensiv träning för mig (kanske annorlunda för en som har fullständig teknik, och faktiskt tränar cykling för cyklingens skull; då får man säkert upp farten och pulsen bättre.) I slutet av veckan hände något i benen och steget - det liksom släppte. Efter att ha kämpat med steget, hållningen, ontet och allt möjligt, kunde jag använda de där snörena som min brors fru sade att man skulle låtsas att man har i höfterna, och som lyfter upp steget. Redan på söndag kunde jag springa med lite fart och gjorde fartlek - lovely.

Äntligen kom jag upp i 10+ mil löpning under veckan + ett antal timmar på cykel. Ordningen återställd.

Början av denhär veckan har varit mycket bra, med transportlöpning i bra fart, och med inga smärtor. I går måndag, fick jag till tre tusingar i 4.40-4.45 fart på hemvägen. Inte det mest sofistikerade upplägget för tusingar, men ett sätt för benen att känna på lite fart - det har dom inte blivit bortskämda med under senare tid.

Mjölksyra är kanske inte något man i allmänhet välkomnar, men för mig har det känts bra då jag kunnat testa att springa tills jag fått mjölksyrekänningar och fått känna att att musklerna är trötta; inte att de gör ont. Att äntligen kunna rulla nerför backarna har också känts positivt. Det där rullet i benen är inte att förglömma. Jag tänker inleda "vilo-veckan" redan på lördagen, och borde väl innan det få ihop omkring 7-8 mil, och förhoppningsvis ett intervallpass.

Det är alltså full laddning på gång - I like!