På restaurang - tack kroppen

Vi var på restaurang i början av veckan, kroppen och jag. Inte vilken restaurang som helst, utan en finare, lyxigare ala carte restaurang, med en meny som inte gick av för hackor. Med stor spänning öppnade jag menyn, visade den för kroppen. Det fanns ett dignande utbud av Olga-intervaller, tröskelpass, långpass, distanspass, back-intervaller, löpskolning, och på efterrättssidan söta återhämtningspass och mys-jogg med avec.

Själv komponerade jag hastigt ihop en meny med förrätt, huvudrätt och efterrätt, och kände mig hungrig. Jag kollade med kroppen vad den hade bestämt sig för, men den sa att den inte var speciellt hungrig. Jag försökte lirka med i alla fall en liten efterrätt, men kroppen förstod bättre än så - varför ge sig en socker shock om inte ens förrätten är intagen? Som god vårdnadshavare till kroppen, lyssnade jag på den, tackade kyparen för att vi fick se på menyn, och meddelade att vi antagligen är tillbaka nästa vecka.

Kroppen är ganska bra på att säga till vad den vill ha, och när den säger till är det bara att lyssna. Det har alltså blivit en lugn start på veckan för mig, med total vila från löpningen, och istället lite cyklande och gymmande. Jag borde komma igång med att träna cykling och även se cyklingen som fullvärdig träning, vilket jag har lite svårt för ännu. Jag märker ändå att låren tränas mycket bra med cyklingen, och det är just uthålligheten i lårmusklerna som varit en svag punkt på de långlopp jag sprungit.

Jag väntar med spänning (och med mycket spring i benen) att få dra fram menyn igen. Kroppen börjar bli hungrig, magen börjar snart kurra. Give it to me - when ready!