Inte min kakbit, men en del träning

Det här med cyklingen. Ja, det är inte riktigt min grej - inte min bit kaka. Eller, det blir roligare och roligare då jag kommit igång, och faktiskt kan se det som träning. Men, jag är faktiskt inte bra på att cykla, i alla fall inte snabbt.

Jag blir omcyklad av damer i högklackat, folk som snackar i mobilen, människor av diverse storlekar; kortare, längre, mindre, större, ännu större, yngre, äldre, kostym-nissar, turister på Stockholms-cyklar med gummidäck, hippien på mormors gamla cykel, super cyklister med sina racers och road-bikes, tanter med matlådan tryggt placerad i cykelkorgen på sina Sjösala cyklar, gubbar med fjädrade sadlar och reflexband runt byxbenen. Ja, jag är en enkel match för dessa.

Utrustningen kan jag inte heller klaga på; eller vad sägs om min halvår gamla Trek-hybrid som kostade mig 8000 spänn (på rea), slimmad jacka, triathlon-glasögon så att flugor inte ska landa i ögonen.

Men är man dålig på något är det väl bara att inse det, och träna ifall man vill bli bättre. Man blir bra på det man tränar heter det väl. Att jag kommer att stänga in mig själv i någon spinningsal under vintern tvivlar jag starkt på, det är liksom inget för mig, fastän jag vet att det skulle vara bra. Att jag ska bli riktigt bra på att cykla ser jag inte heller, men bättre måste jag väl kunna bli.

Då är det väl bara att träna då:

Åh, är det inte vackert?

Eftersom jag idag var uppe extra tidigt testade jag ett löppass hemifrån och hem igen, ca. 9.5 km på knappa timmen, ganska snigelaktig fart alltså, men känslan var ändå relativt bra. Mellanlandade hemma, käkade frukost nr. 1, drack kaffe och kollade tidiga morgon nyheter. Drog sen på mig cykelkläder, packade ner lite grejer för jobbet, och cyklade en stor omväg till jobbet, där dusch, ombyte och frukost nr. 2 väntade. Kl 08.10, och en timmes löpning och 40 minuters cykling avverkade. Najs.

Morgonstund har guld i mund :)

I takt med att längtande blickar kastades ut genom fönstret, växte också lusten för att träna ytterligare. T.o.m. göra dagen till en riktig träningsdag. Bestämde mig för ett längre cykelpass på hemvägen, och det blev 90 minuters trampande med några kilometer långa intervaller i solskenet. Jag cyklade i lägre växel och höll en ganska hög kandens, då jag förstått att det gör att löpsteget sabbas minst om man cyklar så. Med en medelpuls på 120 vet jag inte hur mycket träning jag fortfarande tycker att dethär är, men i alla fall var vädret för bra för att låta bli att cykla. Efter cyklingen lite skaka-loss löpning i 15 min. som gjorde benen gott. Och samtidigt kunde jag bevisa för mig själv att man inte måste ha semester för att kunna ha en träningsdag. Inga andra intressen eller måsten och nästan inget annat umgänge fungerar också lika bra (träningsumgänge, frukost-, lunch, middags-umgänge funkar ännu).

Nu återstår den obligatoriska coren, och lite belönande stretching - men först måste middagen få sjunka.