Låren - den svaga länken ska trimmas. Springvila och cykelfokus som återhämtning?Surfade runt igår och läste på gällande återhämtning efter Ultra-lopp och marathon etc. Det verkar som om kroppen behöver några veckor på sig efter en maxning. Det är framför allt benen som inte vill återhämta sig för mig, resten av kroppen är fine, men benen klagar ännu. Efter att ha läst på lite känns det dock som om det är så det ska vara. Det får helt enkelt ta en tid.
Dethär gör att jag börjar fundera på om det verkligen är värt att tävla och maxa, och på det sättet försaka träningen. Det är ju faktiskt träningen som jag njuter mest av, och det är inte roligt alls när man känner att man måste vila. Cykelmygg skrev ett tänkvärt inlägg om att man ska njuta på vägen. Men vill jag ta steget från vägen? Jag vill ju sudda omkring som jag är van vid. Å andra sidan har ju loppen som jag varit med på gett så otroligt mycket glädje. Hur många gånger senaste två veckorna har jag inte kommit på mig själv med att fnissa åt saker som sades, saker som hände, känslor man kände innan, under och efter ultra-loppet. Och hur mycket har jag inte njutit av Stockholm marathon loppet, festen, och allt omkring. Inget man vill vara utan. Men hur äter man kakan och ändå har den kvar? En ganska svår ekvation att lösa.
Det Är en lurig kombination det där. Mitt tips är att välja ut en tävling per säsong som betyder extra mycket och verkligen satsa på den med allt vad det innebär med toppning och efterföljande vila. Låt resten vara "träningstävling". Det innebär dock att du kanske inte ska springa så många ultralopp som "träningstävling"...
SvaraRaderaLycka till och låt vägen vara lite krokig, det är då man finner guldkornen!!
Vilken runda blev det? *nyfiken* Gillar dina solglasögon!!
SvaraRaderaDet jobbiga tycker jag är att jag blir så taggad av maxningar och vill bara mer. Men då just måste kroppen plötsligt vila. Det är inte helt lätt. Jag har lite svårt att skilja på när jag är lat och bekväm och när kroppen faktist måste vila.
SvaraRaderaSå sant så sant. Ett lopp är en himla massa vila. Först vila sig i form veckan innan sen återhämta sig och i värsta fall drar man på sing något skit så man måste återhämta sig hur länge som helst.... Men så är det så förbaskat kul när man kör loppet att det är värt alltihop. Fast när jag fortfarande idag känner av mitt knä är det ju så man börjar sura...
SvaraRaderaMan kan inte göra allt men man kan göra en del. Springer man i 12h tar det nog tid att återhämta sig. Du får helt enkelt hitta de tävlingar som du tror är roligast och satsa på dom för ska du springa många ultralopp eller marathon på ett år kommer kroppen säga ifrån. Sen går det säkert att träna upp kroppen till att springa längre och längre oftare men låt det ta tid. Du behöver ju inte ha bråttom. En annan klok sak Cukelmygga skrivit är att "man ska ju springa hela livet" och då gör det ingen om man skyndar långsamt. Hoppas dina ben snart ska må bätte. Skönt att det funkar med cykling under tiden. Kram Anna
SvaraRaderaMålet är ingenting, vägen är allt!
SvaraRaderaNjut i fulla drag av all träning innan tävlingen. Njut av tävlingen. Njut av den vila kroppen behöver efteråt. För det är en del i uppladdningen för nästa tävling.
Håller med, det är en lurig kombination att kunna njuta av det som varit samtidigt som man njuter av att träna och så... Svårt att sitta still är det ju också. Men samtidigt kan det vara en väg in i lite "alternativ" träning som cykling eller simning.
SvaraRaderaHar du hittat nästa ultra-utmaning än då?
Man får helt enkelt träna annat under återhämtningen - för det är ju som du skrev rätt kul med allt runtomkring loppen. Core kanske? :)
SvaraRaderaCykelmygga - Igen klocka ord av dig. Tack! Det är bara så lätt att frestas att maxa, och jag har haft den inställningen att inte lägga alla kort på ett lopp - tänk om det misslyckas? Då blir ju besvikelsen större? Har i stället valt att avdramatisera och inte fokusera stentufft på något specifikt.
SvaraRaderaLotta - tack; är ett par triathlon glasögon; man måste ju nästan ha brillor nu för att inte få flygande grejer i ögonen.
Kaaja - ja, det är lätt att frestas!
Anna (orka mera) - typiskt; att man inte kan vara oövervinnlig och odödlig!
Anna - säger det igen: tänk om man vore odödlig. Men, eftersom man inte är det, är dina råd faktiskt väldigt vettiga. Tack!
Andrej - Ja visst är det vägen som är den mest njutbara! (och när får man tårta?)
marathonjohan - Nya utmaningar; tja, det finns väl allt för många som snurrar :) . Men så kommer förnuftet in :)
mialena - gosh så snygga magar och midjor vi kommer att få!
Satsa på ett par riktiga vadderade cykelbyxor. Mycket skönare att cykla i och man får inte lika ont i baken heller.
SvaraRaderaÅåhh, jag håller med dig. Det jobbiga med tävlingar är att man inte får springa så mycket som man vill - först ska man trappa ner, sedan skall man återhämta sig. Suck. Enda sättet är väl att endast ha typ en eller två tävlingar per säsong som man verkligen prioriterar, och resten tar man som träning. Utan att trappa ner innan, och köra så hårt på själva tävlingen att någon längre återhämtning är nödvändig.
SvaraRaderaAnna - ja det borde jag verkligen skaffa mig!
SvaraRaderaFredrika - Att planera och förstå vad kroppen klarar av är väl något man lär sig med mer rutin också. Det är ju så lätt att man blir för ivrig när man känner att man har flyt, och tävlingarna ger allt för mycket mersmak! Mera is i hatten behövs alltså!