Kausalitet

Inom statistik talar man om kausalitet. What causes what; vad orsakar vad. Jag började fundera över dethär med kausaliteten då det gäller träning/ tävling, och andra saker omkring. Jag konstaterade när jag började jobba igen efter semestern, att hösten skulle innehålla en del resor i jobbets tecken, och möjligheten att lägga träningen på första plats i prioriteringslistan som följer efter punkten "familj" inte riktigt fanns i min värld.

Jag insåg redan första dagarna att min start i Lidingöloppet var i fara, eller egentligen inte själva starten, men uppladdningen. Jag kommer att tillbringa hela veckan innan LL på andra sidan Atlanten och tillsammans med min jet-laggade sömnbrist landa hemma på fredag eftermiddag då LL starten går på lördag förmiddag. Aptiten på att satsa på loppet har inte varit speciellt hög tidigare, och nu känns väl det hela sådär. Ska jag starta över huvudtaget, eller ta det som ett träningspass där jag underpresterar? Vad har då kausaliteten med detta att göra? Jo, jobbet medför att jag inte kan satsa på loppet (jobbet causes dåligt LL resultat) medan jag låter det göra det (Snorkkis causes dåligt LL resultat).

Ett lopp som jag hade vissa funderingar att springa var SUM (Sörmland Ultra Marathon) i oktober. Jag tyckte att ett höstlopp skulle vara inspirerande, och närheten till SUM är stor fördel + att jag gillar de här mindre, mera personliga loppen, som ju ultralopp ofta är. Hux flux har jag bokat in en jobbresa; denna gång dock på rätt sida av Atlanten, men som ändå innebär att jag är borta hemifrån veckan innan, och kommer hem natten mot lördagen. Igen inte bästa uppladdningen. Denna gång försökte jag verkligen planera annorlunda, men att inte genomföra jobbresan enligt utfallet det blev nu skulle ha medfört en ytterligare resa till britterna. Kausaliteten här då: Jobbet causes inget deltagande i SUM (för jag tycker inte att man kan förväntas springa ett ultralopp efter en natt på max 4 timmar). Snorkkis causes att inte springa (det är faktiskt mitt eget val).

Kausaliteten går bara en väg; från jobbet eller från Snorkkis till att inte springa.

Nu har säkert en del av läsarna tröttnat och funderar - Vad har nu Snorkkis fått för filosofiskt flimmer framför ögonfransarna. Måhända kunde man resonera sig fram till samma svar som jag konstaterade ovan på ett filosofiskt sätt, men jag resonerade enbart statistiskt. Resonerar man filosofiskt kan det bli en invecklad ekvation. Det borde det inte bli statistiskt. Jag noterade vilken kausalitet jag har i sammanhanget, och vet att jag har fortfarande ett val. Huruvida jag löser valen statistiskt eller med annat mått återstår att se.