måndag 7 september 2009

Kausalitet

Inom statistik talar man om kausalitet. What causes what; vad orsakar vad. Jag började fundera över dethär med kausaliteten då det gäller träning/ tävling, och andra saker omkring. Jag konstaterade när jag började jobba igen efter semestern, att hösten skulle innehålla en del resor i jobbets tecken, och möjligheten att lägga träningen på första plats i prioriteringslistan som följer efter punkten "familj" inte riktigt fanns i min värld.

Jag insåg redan första dagarna att min start i Lidingöloppet var i fara, eller egentligen inte själva starten, men uppladdningen. Jag kommer att tillbringa hela veckan innan LL på andra sidan Atlanten och tillsammans med min jet-laggade sömnbrist landa hemma på fredag eftermiddag då LL starten går på lördag förmiddag. Aptiten på att satsa på loppet har inte varit speciellt hög tidigare, och nu känns väl det hela sådär. Ska jag starta över huvudtaget, eller ta det som ett träningspass där jag underpresterar? Vad har då kausaliteten med detta att göra? Jo, jobbet medför att jag inte kan satsa på loppet (jobbet causes dåligt LL resultat) medan jag låter det göra det (Snorkkis causes dåligt LL resultat).

Ett lopp som jag hade vissa funderingar att springa var SUM (Sörmland Ultra Marathon) i oktober. Jag tyckte att ett höstlopp skulle vara inspirerande, och närheten till SUM är stor fördel + att jag gillar de här mindre, mera personliga loppen, som ju ultralopp ofta är. Hux flux har jag bokat in en jobbresa; denna gång dock på rätt sida av Atlanten, men som ändå innebär att jag är borta hemifrån veckan innan, och kommer hem natten mot lördagen. Igen inte bästa uppladdningen. Denna gång försökte jag verkligen planera annorlunda, men att inte genomföra jobbresan enligt utfallet det blev nu skulle ha medfört en ytterligare resa till britterna. Kausaliteten här då: Jobbet causes inget deltagande i SUM (för jag tycker inte att man kan förväntas springa ett ultralopp efter en natt på max 4 timmar). Snorkkis causes att inte springa (det är faktiskt mitt eget val).

Kausaliteten går bara en väg; från jobbet eller från Snorkkis till att inte springa.

Nu har säkert en del av läsarna tröttnat och funderar - Vad har nu Snorkkis fått för filosofiskt flimmer framför ögonfransarna. Måhända kunde man resonera sig fram till samma svar som jag konstaterade ovan på ett filosofiskt sätt, men jag resonerade enbart statistiskt. Resonerar man filosofiskt kan det bli en invecklad ekvation. Det borde det inte bli statistiskt. Jag noterade vilken kausalitet jag har i sammanhanget, och vet att jag har fortfarande ett val. Huruvida jag löser valen statistiskt eller med annat mått återstår att se.

18 kommentarer:

  1. Inte bry dig om tiderna utan köra på ändå som speciella träningspass med en massa andra löpare? Lycka till hur du än gör.

    SvaraRadera
  2. Va fan...? Jobbet före löpningen...? ;-)

    Själv störs jag av att folk ska hålla på och gifta sig och fylla år och sånt skit samtidigt som det är lopp.

    SvaraRadera
  3. Har inga kloka råd att ge tyvärr! Det är bara du själv som kan bestämma. Följ ditt hjärta & gör vad som känns bäst...

    SvaraRadera
  4. En elev hade en t-shirt där det stod "En dag på jobbet är en förstörd jaktdag, alltså en riktig skitdag". Den gillade jag förstås... Kanske det finns en variant av den som passar dig... "En arbetsresa är en förstörd tävling..." eller nåt.

    SvaraRadera
  5. Har inte heller några goda råd men på något vis känns det som om du innerst inne vet och har gjort dina val. Jag tror att det finns en mening med allt även om det kan vara förbenat svårt att se när man är mitt upp i det.
    Det sämsta är nog ändå att gå emot magkänslan och/eller försöka hinna med alltihop.

    SvaraRadera
  6. Om du sällar dig till klubben för oss som missar Lidingö kan vi ju alltid gå och fika istället :) Haha, fast det är klart du ska springa! Jetlag funkar väl som JET-motor. Eller nått...

    SvaraRadera
  7. Jag tycker det är tungt med lopp som mest känns som en belastning mer än som inspirerande och kul... för då har man iaf kommit ifrån min idé med träning (även om all träning inte kan vara kul) men bara ATT genomföra så långa lopp är ju en prestation, om du kan bortse från tid och resultat med hänsynt till uppladdningen.

    SvaraRadera
  8. Tråkigt du inte ska springa SUM, jag tror det kommer bli väldigt trevligt och njutbart. Jag tycker jobbresor är rätt trevligt annars men det kanske är för jag inte behöver åka iväg på dem så ofta. Jag är förvånansvärt immun mot jetlag också, har sprungit utan problem flera gånger direkt när jag kommit hem från 10+ timmars flygresor.
    Tråkigt i alla fall!

    SvaraRadera
  9. Klart du skall springa LL!
    Sen är ju frågan vad som räknas som dåligt resultat? Det vet ju bara du.
    Om man bara tittar på dina mara-tider så borde du ligga på knappt 3 timmar enligt Coach Walker's eminenta tabell.

    (skulle man komma på andra tankar under loppet så finns det gott om svamp vid kilometer 26 och 9...)

    SvaraRadera
  10. Oj, vilket filosofiskt och ingenjörsaktigt inlägg! Och vilket dilemma... Jag förstår precis, det är både roligt och jobbigt att resa en massa i jobbet. Det jobbigaste är ju innan man bestämt sig, sen fogar man sig bara i beslutet vad det än blir. Lycka till i processen.... ;-)

    SvaraRadera
  11. Attans, inte lätt att prestera och få kroppen att lyda när skit som jetlag finns med i bilden. Just den kan du nästan inte fight off känns det som?

    SvaraRadera
  12. Filosofi är invecklat, statistik är lite mer rakt upp och ner... Man kan iofs ljuga fram vad man vill med statistik men, men... Trist när jobbet sätter käppar i hjulet för roligt tävlande bara, hur man än resonerar!

    SvaraRadera
  13. Det är nu jag är glad att jag jobbar åt mig själv :) Himla jobb på fasta tider som tar för mycket löptid! Trist värre, men du behöver ju inte bestämma dig ordentligt förrän samma vecka?

    SvaraRadera
  14. Hej
    Glada nyheter. Du har precis vunnit 2par röhnisch-trosor :)

    Maila missagda@gmail.com och tala om din strlk samt färg + postadress så kommer finingarna på posten

    /Milla

    SvaraRadera
  15. Moder jord - ett bra alternativ!

    rosenblom - ja, det är ju så att jag får skämmas! Men börjar jobbet nagga på helgerna lägger jag in strejk.

    Malin - Tack; ska tänka på det.

    Annika - Hehe... nåt liknande kanske jag ska dra på mig på jobbresan :). Undrar om jag ändå uppfyller kraven för representativ?

    Ingmarie - Magkänslan ska man inte förringa; får helt enkelt lyssna på den.

    Anna - Fasen vad bra! Du löste problemet! JET-MOTOR blir det!

    fartfylld - Ja, det ska ju vara roligt!

    Dunceor - Ja, jag gillar också resorna, det är bland det bästa med mitt jobb! Har du några tips för att undvika jet-laggen?

    Niklas N - Nu blev jag ju riktigt sugen på LL! Inte för svampen då utan med tanke på förväntade tiden :)

    Marre - Thanx!

    Mikkan - Nä... får fixa nån bra lösning helt enkelt.

    marathonjohan - Käppar och käppar... nä, det kan jag inte säga; jobbet är skitkul, så jag erkänner inte att det är jobbet som sätter stopp; det är nog i såfall jag själv som gör det.

    mialena - Du har rätt; jag får känna efter hur det känns dagen innan!

    Miss Agda - Wiiiihoooo!

    SvaraRadera
  16. Intressant inlägg, skönt att få använda hjärnan lite :) Hoppas du finner någon lösning som fungerar bra för både jobb och löpning!

    SvaraRadera
  17. Oftast handlar det om att ha tur med flygtiderna när man ska undvika jetlag. Om man åker sent på eftermiddagen deras tid och sedan landar säg kl 10 vår tid så är det som att man bara har haft en lång natt tycker jag. Man är lite mer trött men inget speciellt.

    SvaraRadera
  18. Susanna - Ja, det handlar om att hitta balansen!

    Dunceor - Ofta går ju flygen faktiskt så att man landar på morgonen, men jag kan aldrig sova då jag är där, så med en vecka med taskig sömn kanske sätter sina spår. Sen bör man ju vara lite försiktig med hur man äter, dricker kaffe osv. då man är där och äter på konstiga tider. Men... det blir nog bra :) . Tack för tipsen!

    SvaraRadera