Evighetsdag

Idag var sista dagen på min semester. Jag skrev igår att jag inte skulle låta dagen gå obemärkt förbi. Man vill ju att sista dagen ska räcka en evighet, och mitt recept för detta var evighetsintervaller, eller intervaller kom vi fram till tidigare att inte är rättvist ord, för det är inte intervaller; kanske evighetsetapper är en lämpligare benämning.

I juli körde jag en dag med flera långa etapper. Hur det gick till då kan ni läsa här, här och här. Det är sånt som man kan ägna sig åt om man har en dag som man kan spendera precis enligt egna önskemål, utan övriga tider att passa, och när man vill unna sig själv detdär lilla extra. Idag kändes som en sån dag.

Etapp 1; Start kl 8
Trollet skulle till jobbet, och jag följde med när han cyklade. Första delen av etappen fick jag då nästan gratis, eftersom jag hade sällskap av bästa slaget. Väl framme, fortsatte jag med riktning hemåt, tog lite extra omvägar, fick springa lite av och an medan jag väntade på bro-öppning, och landade hemma efter 17 km.

Det jag lärde mig från förra gången var att prioritera att få in energi så snabbt som möjligt efter avslutad löpning, så idag såg jag till att äta det första jag gjorde när jag kom hem, för att sedan duscha och låta maten smälta innan nästa etapp.

Etapp 2; Start kl 11.20
Tog min favoritrunda, som är ganska platt, men avslutas med en del backar. Knatade på jämt och bra, gick några steg i uppförsbackarna, och tog en extra sväng för att få rundan till 16 km istället för 15, som den är om man springer "den vanliga vägen".

Hemma hade jag lite lyxigare lunch med kyckling-filé och kantarellstuvning + tillbehör och cola som avnjöts.

Etapp 3; Start kl 16.20
Lunchen behövde lite mera tid på sig för att smälta, och jag hade en del att fixa hemma innan etappen blev av. Jag skulle alltså avverka 9.2 km. Redan första stegen kändes tunga. Psykiskt kändes det jobbigt med just 9+ km. 5 km, 7 km ok, men varför just 9.2? Försökte putsa bort de jobbiga tankarna och bestämde att springa 4.6 km i en riktning, och sen svänga tillbaka och ta samma väg tillbaka. Knatade på, och vid 3 km funderade jag om jag ändå skulle svänga vid 3.5, och nöja mig med 40 km totalt som jag gjorde förra gången jag gjorde intervallerna. Då hade jag på förhand tänkt 40 km, nu hade jag tänkt maraton+ distansen, och minsann skulle jag springa det. Jag spekulerade runt ifall jag skulle få räkna promenaden till butiken på eftermiddagen till distansen, men slog bort dom mes-tankarna. Vid exakt 4.6 km gjorde jag en 180 graders sväng, så skarp och tvär att jag kunde ha orsakat vem som helst skärsår. Inte en extra meter skulle jag springa. Hemvägen gick sen lättare, och jag kunde stanna min Garmin på 9.2 km på lite under en timme, och totalt 42.2 km för dagen.

Dagens skoförbrukning. Ett par per etapp.

Nu, en timme senare känner jag mig nöjd med dagens löpning. De första två etapperna gick smidigt, medan den tredje var lite tuff. Inte det att jag var trött, utan mer att det kändes som att jag inte hade detdär skuttet i stegen och hjärnan var seg. Evighetsetapper blev envishetsetapper, och envisheten vann idag.

42.2 km och 255 minuter. Det tar vi fredag på!