Drog ett marathon

Som jag med ett halvt öga haft med i planerna, sprang jag idag Månkarbo marathon. Det var nu jag skulle ha chansen att göra sub-4 om det skulle ske i år. Något sub-4 blev det inte; den karamellen får jag suga på till nästa år. Däremot blev det en tredje plats i damklassen, vilket jag minsann är nöjd med! En buckla och en medalj + en massa annat fick jag med mig hem, och också tangering av tiden från Stockholm marathon; 4.04 nånting; eventuellt persade jag med en 5 sekunder. Enligt Garmin passerade jag mara-distansen på ganska precis 4 timmar. För att nå sub-4 får jag helt enkelt börja springa mera rakt och sluta vingla (eller då bli lite snabbare).

En "nyss-hemkommen" bild med dagens skörd: Buckla, medalj, filt och t-shirt.

Det som kändes minst lika viktigt idag, var att hålla ihop kroppen. Jag har två semesterveckor kvar, och jag vill kunna springa ett marathon varje dag under resten av semestern om jag känner för det. Det kommer jag naturligtvis inte att göra, men jag vill att kroppen ska vara så pass hel och fräsh att jag skulle kunna göra det. Det målet känns det som att jag uppfyllt - i alla fall känns ben och knän riktigt behagliga just nu.

Och vare sig man klarar sina mål eller inte tycker jag att man är en hjälte om man springer ett marathon - så tänker i alla fall jag känna ikväll när jag sitter med min medalj runt halsen. En mera utförlig marathonberättelse kommer eventuellt imorgon - nu ska jag äta typ en häst.