God morgon långpass

Detta är vad jag kallar semester

Lördagar fungerar i allmänhet mycket bra som långpassdagar, men på semestern kan man ju långpassa vilken dag som helst. Idag hade Trollet planerat ett pass på 30 km med en kompis till oss, och jag var inte sen att haka på den idén. Kl 7 träffades vi och började vårt pass. Jag kände mig riktigt pigg i benen trots många km i benen från de senaste dagarna (gårdagens förmiddags-intervaller efterföljdes av ett joggingpass in till Hötorget och tillbaka, ca. 14 km, för att hälsa på blogg-gänget som skulle spinna där, men som jag tyvärr inte kunde delta i denna gång - roligt att heja på er alla som jag fick några ord med!).

Vid 7-tiden var det ännu ganska behagligt ute, men snabbt blev det ordentligt varmt (och skönt). Vår kompis hade distansrekord på en halv-mara, och var ödmjuk inför de stundande 3 milen. Vi hade en planerad runda på ca. 14 km som vi tänkte dra två varv + en förlängning på lämpligt ställe för att få ihop ytterligare 2 km. Rundan (som är en kombo av mina två favoritrundor) är ganska platt, med ca. halva asfalt, och halva grus, och slutet på rundan innehåller ganska saftigt med backar - lagom av allt liksom.

Vi höll redan från starten omkring 6 min tempo, och det höll vi i princip hela passet, och med två korta stop blev km tiden ett par sekunder långsammare. Sista kilometrarna började vi alla känna oss aningen möra, jag och mina ben kunde konstatera att 30 är signifikant längre än 20, Trollet var nöjd över distansen och det jämna tempot, och vår kompis pinnade på utan att kommunicera desto mera, förutom några "hur långt är det kvar". Nöjda över prestationen kunde vi pusta ut lite innan vi skilde oss åt, Trollet och jag tog ett svalkande dopp; så skönt, innan vi promenerade hem för dusch och energi- och vätskepåfyllning. Kompisen gjorde distansrekord med 9 km; imponerande!

Med jogg/promenad till och från träffpunkten, samt passet, blev dagens långpass 33 km. Kan man ha mer semester än så?