fredag 14 augusti 2009

Evighetsdag

Idag var sista dagen på min semester. Jag skrev igår att jag inte skulle låta dagen gå obemärkt förbi. Man vill ju att sista dagen ska räcka en evighet, och mitt recept för detta var evighetsintervaller, eller intervaller kom vi fram till tidigare att inte är rättvist ord, för det är inte intervaller; kanske evighetsetapper är en lämpligare benämning.

I juli körde jag en dag med flera långa etapper. Hur det gick till då kan ni läsa här, här och här. Det är sånt som man kan ägna sig åt om man har en dag som man kan spendera precis enligt egna önskemål, utan övriga tider att passa, och när man vill unna sig själv detdär lilla extra. Idag kändes som en sån dag.

Etapp 1; Start kl 8

Trollet skulle till jobbet, och jag följde med när han cyklade. Första delen av etappen fick jag då nästan gratis, eftersom jag hade sällskap av bästa slaget. Väl framme, fortsatte jag med riktning hemåt, tog lite extra omvägar, fick springa lite av och an medan jag väntade på bro-öppning, och landade hemma efter 17 km.

Det jag lärde mig från förra gången var att prioritera att få in energi så snabbt som möjligt efter avslutad löpning, så idag såg jag till att äta det första jag gjorde när jag kom hem, för att sedan duscha och låta maten smälta innan nästa etapp.

Etapp 2; Start kl 11.20
Tog min favoritrunda, som är ganska platt, men avslutas med en del backar. Knatade på jämt och bra, gick några steg i uppförsbackarna, och tog en extra sväng för att få rundan till 16 km istället för 15, som den är om man springer "den vanliga vägen".

Hemma hade jag lite lyxigare lunch med kyckling-filé och kantarellstuvning + tillbehör och cola som avnjöts.

Etapp 3; Start kl 16.20
Lunchen behövde lite mera tid på sig för att smälta, och jag hade en del att fixa hemma innan etappen blev av. Jag skulle alltså avverka 9.2 km. Redan första stegen kändes tunga. Psykiskt kändes det jobbigt med just 9+ km. 5 km, 7 km ok, men varför just 9.2? Försökte putsa bort de jobbiga tankarna och bestämde att springa 4.6 km i en riktning, och sen svänga tillbaka och ta samma väg tillbaka. Knatade på, och vid 3 km funderade jag om jag ändå skulle svänga vid 3.5, och nöja mig med 40 km totalt som jag gjorde förra gången jag gjorde intervallerna. Då hade jag på förhand tänkt 40 km, nu hade jag tänkt maraton+ distansen, och minsann skulle jag springa det. Jag spekulerade runt ifall jag skulle få räkna promenaden till butiken på eftermiddagen till distansen, men slog bort dom mes-tankarna. Vid exakt 4.6 km gjorde jag en 180 graders sväng, så skarp och tvär att jag kunde ha orsakat vem som helst skärsår. Inte en extra meter skulle jag springa. Hemvägen gick sen lättare, och jag kunde stanna min Garmin på 9.2 km på lite under en timme, och totalt 42.2 km för dagen.

Dagens skoförbrukning. Ett par per etapp.

Nu, en timme senare känner jag mig nöjd med dagens löpning. De första två etapperna gick smidigt, medan den tredje var lite tuff. Inte det att jag var trött, utan mer att det kändes som att jag inte hade detdär skuttet i stegen och hjärnan var seg. Evighetsetapper blev envishetsetapper, och envisheten vann idag.

42.2 km och 255 minuter. Det tar vi fredag på!

25 kommentarer:

  1. Helt knasigt. Och underbart. Önskar jag skulle få för mig något sånt. Men jag skulle förmodligen vara rätt nöjd efter två etapper. Äsch... Förmodligen redan efter första...

    SvaraRadera
  2. Jag är DJUPT imponerad...hur orkar du??? Du måste ju ha sprungit ett varv runt jorden sista månaden??? :)

    SvaraRadera
  3. Jäklar vad du springer kvinna! ;)
    Nästa år har jag inte en chans på maran, om du ska fortsätta i den här takten! :D

    SvaraRadera
  4. Underbart! Vilken förebild du är!

    SvaraRadera
  5. Jag pustar och beundrar. Makalösa kvinna.

    SvaraRadera
  6. Men my god vad du springer! :) Imponerande är det iaf!

    SvaraRadera
  7. SÅ grymt coolt! Vilken superbra idé!! Att utnyttja dagen till max....hmmm....om man ska ta och springa lite nån dag =)

    SvaraRadera
  8. rosenblom - Bara att testa; och ge sig f-n på att klara det!

    Helena - Augusti har faktiskt varit en bra springmånad såhär långt! Och då man har möjlighet att vila ordentligt emellan är det enklare; svårare att få in mängden när man jobbar.

    Malin - Det har du visst! Min förhoppning är att jag ska klara marathon+ distanserna bättre också.

    Andrej - Tack :) . Om någon sen vill ha en sån tok-hatt som förebild.

    Anna - Tack. Och lycka till i morgon!

    Andréa - Försökte dra nytta av sista semesterdagen till max, och känner mig nöjd med resultatet!

    Anna (Orka mera) - Nyttan med det hela vet jag inte, men idén känns sådär lite för knäpp för att inte genomföra.

    Karin - Vi kanske borde ta en marathon-helg; typ ett marathon på lördag och ett på söndag :)

    SvaraRadera
  9. Ok, det är bara att konstatera. Man är småknäpp. För ett bättre sätt att avsluta semestern kan jag knappast tänka mig! :-)

    SvaraRadera
  10. Otroligt bra pass (alltså alla tre!).
    Hatten av.
    Ere fredag och sista dagen på semestern så ere!

    SvaraRadera
  11. Du är ju härligt knäpp!

    Jag önskar att jag hade haft lite mer sånt i mig. Kan du smitta över lite sånt till mig?

    SvaraRadera
  12. Du ä ju helgalen ju, men härligt helgalen :-)

    SvaraRadera
  13. Fantastiskt bra gjort och mycket inspirerande, som alla redan sagt, jag kan bara falla in i kören! Well done. Jag var nöjd bara med en timme styrketräning och ett litet snabbdistans på löpband som veckoavslutning. :)

    SvaraRadera
  14. Och här gick jag runt och var nöjd med att jag pallrade iväg mig på fem kilometer slöjogg igår morse... :P Är ännu mer sugen på de där galna intervallerna nu än förra gången du skrev om dem!

    SvaraRadera
  15. Åh! Helt underbart! Du inspirerar verkligen! Sitter och funderar när jag ska kunna tänkas få ihop en sån dag. Just nu våndas jag mest över långpasset som jag ska göra imorgon och väderprognosen som lovar hällregn, även det imorgon....

    SvaraRadera
  16. Du är ju hur mäktig som helst! Våra hjärnor är dock experter på det där med att fnula fram halvmesyrer, eller försöker få oss att lägga av när det blir jobbigt. Det där är ju en ständig kamp mot oss själva...

    SvaraRadera
  17. Fan jag är ju rädd du kommer slå mig i Sthlm nästa år, jag måste börja träna mer! =)

    Grymma pass och välkommen tillbaka till slitet som vi andra redan har varit inne i några veckor =)

    SvaraRadera
  18. bureborn - knäpp är väl bara förnamnet antar jag. Men i så fall gillar jag att va knäpp.

    Patrik - Yep, ska tänka på sista semesterdagen när jag sitter på mitt office igen.

    Snabba Fötter - Om "sånt" är knäpphet, borde det redan finnas tillräckligt i ert hushåll; och då menar jag hos er båda!

    Piratifarsan - Verkar som om det blir knäpp till förnamn och helgalen till efternamn. (Månne jag får komma tillbaka till jobbet på måndag).

    fartfylld - din avslutning lär inte heller helt fel.

    Therese - Som jag gav till förslag förra gången; varför inte testa med 5 km:s etapper, och kör några sådana under en ledig dag!

    pyret - Planera inte; bara kör!

    Mikaela - Ja ibland får hjärnan en större utmaning än andra gånger. Igår försökte hjärnan verkligen busa med mig!

    Dunceor - Vi ska båda sub 4 nästa år va? :) Och så får vi fortsätta träna på och satsa på något ultra; du verkar sugen på det med!?

    SvaraRadera
  19. Men vilken rolig grej! Det skulle jag vilja testa!

    SvaraRadera
  20. Härligt galet och härligt roligt! :) Undras hur jag lyckades missa detta äventyret?

    SvaraRadera
  21. VIlken fräck grej! DET måste jag testa nån gång när jag är gräsänkling och har Lillkillen bortlämnad... Så det blir väl omkring 2014 eller så :)

    SvaraRadera
  22. Marre - Vad hindrar?

    Lotta - Jag skrev det t.o.m. i ett mail till dig :)

    marathonjohan - Ser fram emot rapporten i din blog 2014!

    SvaraRadera
  23. *skrattar* Senilitet börjar redan vid 25, jag har haft ett antal år på mig att bli glömsk med andra ord! Sorry!!

    SvaraRadera
  24. Väldigt inspirerande! Mycket bra jobbat!

    SvaraRadera