Låt mig ta drivan

Hela halva dagen har jag sett stora snöflingor komma förbi fönstret, ibland dalande, mest yrande. Började dagen med ett löppass i snöyran; ett ganska behagligt pass trots att jag blev varnad att det enligt väderprognosen "feels like" -14 grader. Det kunde iofs. bero på att det var medvind.

Hemvägen hade var lite mer intressant. Det hela började med att jag hörde ett förfasligt ylande från Kungsan, så jag bestämde mig för att springa via och kolla vad som var på gång. Fick se Idol-Erik sjunga Higher, och fick lite laddning inför att springa hem. Ordentligt slirigt och mycket snö på vägarna.

Snart hemma efter att ha kollat Idol-Erik och hoppat i drivor

Det slog mig hur alla såg ut att ogilla vädret där de gick, och skulle man möta någon var det ett evigt parerande. Med några centimeter snö, förvandlas ganska stor del till Bambi på hal is. Av någon anledning tyckte jag lite synd om alla dessa som såg så pinade ut av att vara ute (det finns ju undantag också; t.ex. alla barn + föräldrar med pulkor - där ser man lycka över snön). Bestämde mig i alla fall för att försöka göra livet lite lättare för dessa, och tog beslut på att jag alltid skulle hoppa ur vägen när jag mötte någon, så att de fick gå där det var upptrampat.

Det var ganska intressant att se hur folk reagerar när man på 20 meters avstånd hoppar ut i snödrivan och springer som en älg i snön för att de inte ska få snö om byxbenen. Cyklisterna tar jag verkligen av mig hatten för. De uppskattade tydligen att jag tog drivan. Andra tyckte antagligen att det var helt fair att jag som ju var ut av fri vilja hoppade i drivan, vissa noterade det inte, och några såg faktiskt glada och tacksamma ut. I alla fall kostade det inte mig något att ta drivan.

Undrar om det egentligen är något slags samvete som gnager såhär innan jul. Igår hade jag med bullar till mina kolleger (har inte hänt de senaste två åren), och idag tog jag drivan.