Ett år!

Idag firar bloggen 1 år. I det skede jag började blogga hade jag en skada i baklåret som uppkommit på grund av överbelastning, och för aggressivt introducerande av intervaller och mängd. Det var rent ut sagt skittråkigt att vara skadad. För att mätta min träningsabstinens läste jag en massa bloggar, och kom på att jag själv också ville skriva. Mitt första inlägg kan ni läsa här, och jag skickar ett TACK till Sara som var den första att kommentera i min blog; det gjorde mig väldigt glad.

Av skadeperioden lärde jag mig väldigt mycket, speciellt hur viktigt det är att lyssna på kroppen, och ha en balans på belastningen. Ännu viktigare var att jag märkte hur otroligt viktig löpningen var, och hur mycket den är jag.

Behind the scen. Från denna vrå har de allra flesta inläggen genererats. Efter en dag på jobbet, två träningspass, med en kopp varm choklad på bordet, och världens bästa Troll som stryker omkring är livet ganska bra.

Detta år av bloggande har gett mig mer än jag kunnat önska. Träningsinspiration, mod att delta i tävlingar (ja, man måste ha lite mod för att ställa sig på startlinjen på ett 12 h natt-ultra). Framförallt har jag fått en massa vänner. Fina bekantskaper som jag vet kommer att hålla länge. Speciellt kommer jag ihåg festen som Linnéa gänget höll efter Stockholm marathon. Bloggar-tätheten var ganska signifikant med tanke på att detta ju inte var ett specifikt blogg-event.

För att fira ettårsdagen festade jag idag till det med förutom den vanliga transportlöpningen, ett styrkepass innan lunchen. Att käka med kniv och gaffel efteråt var lite väl ansträngande, så idag åt jag lunch "the American way", alltså med bara gaffeln.
Jag fortsätter blogga, fortsätter springa, läsa andra bloggar och hoppas att ni (både andra bloggare, och icke bloggare) har lust att fortsätta läsa hos Snorkkis.