One for All 20 20 20

Lördag morgon och långpass. En av de bättre sakerna som man kan göra, även om termometern visar -17, och man får rimfrost i mustaschen bara av att tänka på det och trots att man saknar mustasch.

Jag klädde i alla fall på mig lager på lager igen, och drog iväg ut. Tänkte först att jag skulle känna efter hur kylan kändes, om det var någon vind osv. Ganska snabbt fick jag in en bra känsla, och bestämde mig för att ändå försöka mig på ett långpass.

Tilltuffsad med glad efter ett pass ner till -20

Det är nästan omöjligt att inte tänka på hur mycket kläder man har på sig när det är såhär kallt. Tidigare i veckan funderade jag över hur mycket kläderna vägde; idag började jag i stället fundera över hur många klädesplagg jag egentligen hade på mig. En snabb överläggning i huvudet kom fram till att jag idag hade något i stilen "ett plagg för varje minusgrader". Resonerade vidare, och bestämde mig för att jag nog också skulle springa lika många km som det var minusgrader. Inte ett riktigt självklart resonemang, men ändå.

Jag tog fasta på minusgraderna, och för varje avverkad km drog jag - en grader startandes från 0. Mitt i passet kom jag på att det kanske skulle ha varit smartare mentalt att tänka att det blev varmare, men jag hade ju redan börjat köra andra vägen, med -20 som dröm-gräns.

20 klädesplagg: 2 jackor, 2 underställströjor, 1 par överdragsbyxor, 2 underställskallingar, 1 sport-bh, 1 underbyxor, 4 strumpor (2 par), 4 handskar, 2 buffar (en runt halsen och över munnen och en runt huvudet), 1 halsduk.

Det visade sig att de 20 klädesplaggen jag hade på mig var ganska optimalt, hade riktigt passlig temperatur hela passet. Vid ca. -13 grader började jag känna mig lite stel i kinderna, och började fundera skräckslaget på de gånger man haft vita prickar på kinderna som indikerat på förfrysning. Lyckades med en del grimaserande mjuka upp ansiktet, och med några solstrålar i ansiktet kändes det bättre. Ögonen klibbade också fast lite av rimfrosten, och andra halvan var synfältet något begränsat dels av att ögonen blivit mindre, men också för att jag hade snöbollar i ögonfransarna. Vid ca. -17 fick jag något kalla fingrar, men botade detta med att veva en arm i taget allt vad jag orkade (ett bra tips till er som ofta fryser om fingrarna - veva så att ni tror att armarna ska lossna). Det blev inte riktigt så kyligt som -20 i verkligheten, men jag hade i alla fall lite marginal med mina 20 klädesplagg och 20 kilometrar.

Jag sprang den vanliga rundan på 15 km + en extra runda som jag lärde mig förra lördagen när vi var på långpass. Nu har jag en perfekt runda på 20 km som är relativt bilfri, så gott som hela tiden längs vattnet och väldigt trevlig.

Några puttrande kastruller på spisen och Vinterstudion på tv. Med det önskar jag trevlig lördag!