Idag efter jobbet hade jag planer på ett distanspass i något högre tempo än det jag har på mina transportsträckor. Syftet var att ta mig utanför det komfort-tempo som jag så ofta håller mig inom, och där jag trivs allt för bra. Senaste veckorna har det dock varit ganska lämpligt att hålla detta mys-tempo, då det varit så kyligt (springer alltid utomhus), så att man inte utsätter luftrören för onödig irritation.
Jag bestämde att -9 var tillräckligt humant. Som alltid när jag ska träna utanför vad som känns bekvämt, var jag något reserverad. Hellre hålla högre tempo, än slipa distans intalade jag mig själv, drog på mig skorna med broddar och drog iväg. Efter ca 10 minuters uppvärmning sa jag till mig själv "time to rock", och ökade tempot. Så mycket rockande blev det kanske inte; det blev nog mera någon slags jazz-dans på det sliriga underlaget. Pulsen steg ordentligt, och jag fick upp ett bra tempo och flås. Efter den första tempoökningen på tre km joggade jag lugnare en bit, för att igen köra en jazz omgång på ytterligare tre km, och igen lugn jogg på det.
Vips visade gps:en dryga 10 km. Att vara ute och jazza utanför komfort-zonen var inte så farligt heller. Den sista biten jag promenerade hem kunde jag inte låta bli att tänka -Hey, jag rockade på jazzen idag!
Har man en gång blivit ultra, är det svårt att låta bli. Löpning ger mig en massa energi, frisk luft och en livskvalite som i kombination med livets övriga komponenter bara måste bli bra.
onsdag 13 januari 2010
Jazzat utanför komforten
Mer än halvvägs in i den första riktiga arbetsveckan efter julledighet, och diverse påföljande helgdagar. Jag tycker om att vara in i den vanliga vardagen igen, och jag gillar strukturen som jag har för träningen under dessa vanligheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar