Jag sitter och tar igen mig lite efter ett långpass med GAX-Staffan. Ett riktigt bra pass, ganska lugnt, mycket snackande om det ena och det andra, och 21.5 km på ca. 2.15; alltså något över 6 min. tempo och en medelpuls på 152.
Jag brukar sällan skriva exakta tider, exakta distanser eller ladda upp pulskurvor på bloggen, men nu skrev jag som ni ser distans, tid och puls. En av de saker vi pratade om i slutet av dagens pass var just puls, och hur pulsen, och förstås ansträngningsgraden ändras vid, som idag, slirigt underlag och vid kyla. Staffan gissade att hans puls låg på omkring 10 slag över vad han skulle ha vid snö/modd-fritt underlag, och jag lägger mig också i samma region eller något över. På ett långpass med slir-fritt, något så när platt underlag, ligger min puls vid 6 minuters tempo på omkring 140. Att pulsen är mer än 10 slag högre vid samma tempo är ganska mycket tycker jag. Skulle jag tänka det andra vägen, och tänka att jag springer med en puls på 150 på bra underlag; ja, då borde km-farten kunna justeras rejält neråt.
Foto: Privat. Staffan får en extra pulshöjare i uppförsbacken. Staffan sprang i somras The GAX 100 miles, och har i år siktet inställt på The GAX Trans Scania, 246 km.
Hur tänker ni när ni tränar på underlag som gör det mer ansträngande? Tänker ni tempo, eller puls, eller allmän ansträngning? Justerar ni längden på passen; eller är säg 2 mil på bar mark "lika mycket värt" som 2 mil i modd?
