torsdag 28 januari 2010

Frustrationer i snön

Aldrig tidigare har jag kommit till jobbet med ett sådant pulspass bakom mig. Det måste ha snöat ganska stor del av natten, och trots ett väldigt gediget jobb av de som skottar snö, var det ordentligt utmanande att springa i uppskattningsvis 5-10 cm lössnö ovanpå ungefär lika mycket is och modd. Väl i omklädningsrummet på jobbet var jag tvungen att sätta mig ner, käka en macka, och pusta ut innan jag fortsatte mina morgonsysslor. Det som är bra med ett sådant pass är att man verkligen uppskattar att få sätta sig ner och jobba efter det.

Det måste komma något gott ur detta tänkte jag samtidigt som jag tänkte på makens uppmaning om att se modden som en utmaning. Den envisa snön som dalar måste föra något positivt med sig, även för löpar-jaget (annars storgillar jag vintervädret, och det vackra vinterlandskapet och ljuset som snön medför, men just underlaget när man ska springa är lite sådär).

Foto: Privat. Undrar om ägarna till dessa bilar skulle ha lust med transportlöpning imorgon?

Efter överläggande kom jag fram till att jag faktiskt skulle testa intervaller på hemvägen. Detta måste ju vara världens chans för mig att få upp pulsen utan att springa speciellt fort. Ja, jag behöver träna snabba intervaller också så att benen blir mera van vid fart, men att bygga konditionen är ju också bra. Efter uppvärmning drog jag igång med de så kallade intervallerna. Jag tänkte mig 6 stycken a' 4 minuter. Första intervallen gick ganska bra. Underlaget var ok, om än lite slirigt, men det var ju liksom en del av grejen idag. De två följande var riktigt sugande, och när jag avslutade den tredje kände jag att det var nog. Inte för att jag var trött i kroppen, utan mer för att jag hade nog av att tänka på underlaget som något positivt.

Här gjorde jag en helomvändning, drog några rader med svordomar för mig själv, och tog beslutet att ge snön vad den tålde. Fjärde intervallen gick då ganska bra, men sen fungerade mitt trotsålders tänk inte längre. Jag kände mig done och absolut inte sugen. De två sista gick lite sådär. Det kändes mer som att jag ville ha krafter för att bara ta mig sista kilometrarna hem, än att slösa dem på några fjantiga intervaller. Jag luffsade på i lagom tempo sista biten, och kompenserade de halvdåliga intervallerna med att springa i alla uppförsbackar (där jag oftast går annars).

En viss frustration ligger över dagens pass, men också till lika stor det känner jag mig nöjd. Det var faktiskt riktigt sugande att springa idag och det var ju trots allt positivt ur träningssynvinkel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar