Jag muttrar lite över underlaget. Förfasligt slirigt. Tur ändå att man springer; för att gå måste ju vara ännu värre. "Se det lite positivt - som en utmaning" försökte maken. Jo, tjena! "En utmaning för vägverket" slängde jag tillbaka, otacksamt värre. Men träningsvärken skvallrar om att det nog kan vara något positivt med slirigheten. Klok han är dendär maken!
Foto: Privat. Ännu är jag ganska snäll. Men är det modd som gäller många veckor till kommer jag snart att börja bitas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar