Trots boosten från testet i måndags, har de senaste dagarnas löpning känts riktigt tung; främst för att den väg jag transportlöper är riktigt slirig (vilket väl är fallet nästan överallt). Det kräver verkligen riktigt mycket slit att ta sig fram på detta underlag, och det verkar ju inte vara någon måtta med snöfallet.
Ofta när jag startar på morgonen, är jag lite seg i kroppen, men det brukar gå över efter ett par hundra meter. Igår ville jag dock börja gå innan vi kommit 1 km, och vid ca. 4 km i en nedförsbacke var första gången under passet som jag inte tänkte tanken "jag ska aldrig springa igen - varför springer folk".
Som tur är, är denna typ av skitpass inte speciellt frekventa, och när man övervunnit den sega känslan känner man sig lite extra stark och kan tänka på sliret i termer av "detta gör mina benmuskler ur-starka; detta väcker upp alla mitokondrier". Det känns liksom lite trevligare med sliret om man tänker så.
För att för en sekund drömma sig bort till sommarlöpning, bjuder jag på en midsommarbild, och glömmer för en stund snön som piskade i ansiktet på vägen hem och modden som minsann ska få sig en match i morgon igen.
Hur är det med er? Är det inomhuslöpning som gäller, både med tanke på att säkra kvalitén på träningen och för att det inte är uteväder, paus från löpningen eller trotsar ni halkan och sliret och drar nytta av den bonus-styrka man får?
