Senaste två veckor har jag varit ensam hemma. Maken har varit på andra sidan Atlanten på jobb, men nu är ordningen återställd och jag avslutar mitt liv som gräsänka för denna gång. Timingen för hans tjänsteresa (jag trodde ju att han egentligen åkte dit för att shoppa springskor, men det var tydligen jobb) kunde inte ha varit bättre. Jag har nämligen kunnat frottera mig fullständigt i OS sändningarna kvällstid. Och det har jag minsann gjort. Jag har inte ens behövt gömma fjärrisen.
Dessutom har jag kunnat dra slutsats om vem i hushållet som försnillar smöret. En förpackning i veckan lyckas jag tydligen förtära; och då är det bara middag och kvällsmat jag äter hemma. Vilket kanske inte var av så stort intresse för er läsare.
Nu har jag dock tillbaka min träningskompis; den viktigaste av mina viktiga män. Det är konstigt med dessa män; hur man inte kan leva utan dem. Jag har några som jag umgås med ganska ofta; och med den sista behöver jag er hjälp:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar