Nothing exciting

Det beskriver dagens långpass tillräckligt. Ganska odramatiskt, ganska ospännande. Standard pass, låg på en km fart på omkring 6 minuter, en fart som jag säkert skulle ha kunnat hålla en ordentlig sträcka till. Idag blev det dock "bara" 18 km på 1 h. 45 min. Med 17 km i benen från igår (uppdelat på två pass) tyckte jag att ett kortare långpass kunde sitta bra.

Det ointressanta passet gav mig ändå utrymme för en del tankar. För det mesta rör sig tankarna kring jobb, andra saker som skall fixas när jag kommer hem, tankar på själva löpningen och jag kör något slags kvalite-pass. Idag tänkte jag varken på jobb, "måsten", saker jag vill göra, eller på intervaller. Lite nuddade tankegångarna träningen, inte träningen i sig utan det som funnits omkring träningen under senaste veckan.

För det mesta tränar jag ju ensam. Jag gillar att slita för mig själv. Men det är också kul med sällskap. Börjar med måndagen: Då hade jag sällskap av trollet på kvällspasset. Vi träffades mitt emellan våra jobb, och sprang tillsammans hem. Ett fenomen som dykt upp senaste tiden när vi tränat tillsammans är utmanings-effekten. Vi testar varann genom att dra upp tempot, för att se om den andra hänger med, och njuter lite av att få pina den andra. Och ingen av oss vill visa sig vara i sämre form än den andra. Det blir alltså ganska bra tempo när vi springer tillsammans. Måndagens pass höll alltså ganska bra tempo, och ingen lust hade jag att ge med mig. Det samma gällde för tisdagens morgon pass. Då joggade vi tillsammans till jobbet. När vi kom till det ställe där vi tar olika vägar till respektive jobb, var jag ganska utpumpad. Jag fick jogga/ gå sista biten (som jag alltså var ensam), och jag misstänker att tempot för älsklingen också trappades ner signifikant. Men, är det inte dethär som kallas kärlek - eller äktenskap :) . I alla fall känner jag att dessa två pass med trollet satte en ordentlig guldkant på veckans träning.

En annan spännande sak hände igår. Hade stämt träff med en tjej jag aldrig träffat tidigare för ett löp-pass tillsammans. Vi tog en runda på ca. 9 km, också i ganska bra tempo, och konstant tjattrande med varandra - det var ju första gången vi träffades. Vi verkar vara på ganska samma nivå när det gäller kortare pass, så det skall absolut bli fler pass ihop. Detta möte satte också en massa färg på veckans träning.

Jag är också nöjd att jag under veckan kunnat köra en del kvalité, men det känns ändå som om dessa "vänner" har gett färg till min träning denna vecka!