onsdag 30 september 2009

Skördefest

Att det är höst har väl inte undgått någon. Detta betyder även skördetid och efter sista skörden är det skördefest. Efter all träning under året kan man se september som den månad när man ska få lön för mödan i form av goda tävlingsresultat. Jag kan inte säga att jag ser det på det sättet, för tävlingarna är den minst viktiga delen. Det är träningen som är det väsentliga. Efter Uppsala Monster Tour i mitten av månaden, tyckte jag att det kändes synd att tävlingssäsången började vara över. Nu känner jag att det är väldigt skönt att inte behöva tänka på mer tävlingar. Jag har länge gått med tankar på att springa Sörmland Ultra Marathon 10 oktober, men det lägger jag åt till förmån för jobb och fokus på träning.

När man tävlar går man (enligt min mening) automatiskt back i träning. Man måste hålla igen på träningen innan tävlingen, och vila efteråt, något som jag egentligen inte gillar, men som jag ändå vet att är värt mödan med tanke på att tävlingar faktiskt också ger inspiration. September har träningsmässigt inte alls varit lika spännande som augusti, då jag levde ut svängarna, hade semester och kunde tok-träna, och inte behövde vila inför lopp. September innebar löpning som i km ligger långt under medeltalsmånaden för mig. Men, som sagt. Det har varit skördefest. Jag har plockat russinen ur kakan.

Nu är russinen plockad ur säsongens kaka. Nu vill jag ha en ny kaka, och jag vill både äta den och ha den kvar. Nu är det träning som gäller. Jag vill inte hålla igen för att ladda inför lopp, och jag vill inte vara tvungen att vila efter lopp. Jag vill träna!

Oktober blir en utmaning. När jag kollar i kalendern, ser jag ganska många resdagar. Dessa dagar är ganska kompakta, och det kan bli knepigt att få in träning på alla, men med mycket god planering ska det nog att få in något någon av dagarna, och de övriga dagarna får jag helt enkelt se som vilodagar, och se till att jag har träning dagarna omkring dessa dagar som gör att det passar med vilodagar. Jag sitter också och funderar lite över att faktiskt planera träningen lite bättre för att få in variation och även lite alternativ träning. Jag har kommit en bit, och får lov att återkomma med min plan när den blivit mer konkret och inte bara är ludd i mitt huvud.

Och så en liten reflektion angående att springa marathon i London. Är det vänstertrafik som gäller när man springer? Ska man alltså springa om på höger sida, och ligga i vänster fil om man håller långsammare takt? I alla fall har jag kollat in elektrolyterna som jag förstått att man borde ha koll på som ultralöpare. En hel hylla på Harrods minsann.

9 kommentarer:

  1. Jag kan hålla med, det är knökigt när det är mycket tävlande. Just nu har jag inga tävlingar inplanerade förrän i april. Känns väldigt bra, nu är det full fokus på bra träning utan avbrott. Nice!!!

    SvaraRadera
  2. Jo faktiskt är det så - i hela UK liksom Down Under (och andra bakåtstridande länder) är det vänstertrafik som gäller! Omkörning på höger sida och skulle du träna och få möte så håller du till vänster (annars blir det krock. Talar av egen erfarenhet:)) Inte att rekommendera. Mycket egendomligt. Detta ser man även i rulltrappan, och i alla andra rusningssituationer.

    Jag säger bara Go snorkkis - eat the raisins! Och behåll dem samtidigt!

    SvaraRadera
  3. Håller med dig där om att träningen blir lidande. Men för mig är det inte hela sanningen till att jag tävlar så lite som jag gör.
    Det är snarare så att jag är lite rädd för att misslyckas. (Tjejer och höga krav du vet!) :(
    Ett sämre träningspass är inte hela världen. Då kan man bara rycka på axlarna! Men når jag inte ett mål på tävling då är det inte lika lätt att skaka av sig... Så fungerar jag tyvärr! :(

    Jag tycker nog att det är engelsmännen som ska anpassa sig efter övriga världen! Det är ju trots allt fler som kör med högertrafik! Men jag vet inte hur det fungerar.. :)

    SvaraRadera
  4. Jag tävlar så lite, kanske 3-4 ggr per år, så det blir inte så lidande av det.. sen springer ju du så tuffa tävlingar i jämförelse med många andra, tävlar man som jag gjort 7-14 km lopp så behövs det ju inte så mkt vila efteråt. men som sagt, tävlingar är en kul morot! :) men jag gillar din inställning att det är träningen som gör mödan värd, som faktiskt är det viktigaste.

    SvaraRadera
  5. Klockrent skrivet - jag sitter bara och nickar igenkännande då du skriver om hur träningen blir lidande av tävlandet. Så har jag kännt många ggr under sommaren, men samtidigt - det är ju sån kick att tävla! :)

    SvaraRadera
  6. Det som är positivt med tävlingarna tykcer jag är den målmedvetenhet de föder. En sån som jag, som behover en coach och gruppträning för att pushas får lättare att träna sjläv med ett sådant mål märker jag. Du å andra sidan verkar inte riktigt ha problem med motivationen till ensamträning. ;)

    SvaraRadera
  7. Carina - Att få fokusera bara på att träna ska bli väldigt skönt! Och jag är också sugen på den där vissa tävlingen på våren.

    Petra - Tack för svaret - då vet man det :) . Kommer detta månne att hålla under OS 2012 också? Fastän jag är ganska ofta i UK blir jag aldrig klok på vilket håll jag ska kolla när jag ska gå över en väg... får nog fortsätta det knepet att ta rygg på sturvuxna män och flyta med i trafiken.

    Malin - Krav på sig själv är väl bra till en viss gräns, men blir det för mycket är det ju inte så bra. Kanske om du deltog i fler lopp skulle det hela avdramatiseras? Ang. vänstertrafiken tycker jag nog att vi får anpassa oss... åker vi till London för att springa, får vi nog acceptera deras vänstertrafik... men det är ju bara min åsikt.

    fartfylld - Visst är det bra att ha en morot i form av tävlingar, men faktiskt bra att det är säsånger, så är det uppehåll ibland.

    Träningslyckan - Precis. En kick som man kan leva bra på mellan tävlingarna.

    Mikkan - Helt rätt. De föder naturligtvis målmedvetenhet, och motivation. Och kul att du gillar att träna i grupp och får inspiration av det. Jag är ju tvärtemot och tappar ofta motivation i grupp; knasigt jag vet.

    SvaraRadera
  8. Jotack, britterna är roliga med sin vänstertrafik. Jag vet faktiskt inte vilken sida man springer om på. Trodde ett tag att man springer om just till höger men sen på nästa lopp var det tvärtom, så jag vet inte. Tycker nog att det oftast verkar som om långsamma håller sig i mitten faktiskt, men även det tycker jag har varierat från lopp till lopp.

    Fast i rulltrapporna står man ju till höger och går (om) till vänster! Nåde den - turist? - som råkar stå stilla till vänster, har sett flera knuffas undan rätt så brutalt av bråttompendlare!

    SvaraRadera
  9. mialena - Antar att det är lite blandat i ett lopp som London Marathon, är ju ganska många utländska löpare då. Hihi - långsammaste i mitten; festen upplagd för kaos :)

    SvaraRadera