Måndagsben

Eller långa ben är trötta ben och stegen blir så tunga. Det var inte min egen beskrivning, utan en sång jag tror vi spelade på blockflöjt i skolan för sådär en 20 år sedan.

På måndagar har jag lite svårare än valigt att få benen i ordentlig rullning. Jag tror det beror på att benen får lite extra påfrestning på lördags-långpassen, och hamnar i ett snooze tillstånd på söndagen, och då har lite svårare att få spring i sig på måndag morgon. Idag hade jag dessutom en tyngre ryggsäck än vanligt på ryggen, och det som jag tänker skylla mest på - vädret. Jag har tidigare skrivit, så sent som förra veckan, att det inte finns något dåligt väder, och det är väl inte dåligt nu heller. Men, jag måste bara erkänna en viss besvikelse till den vita snön som nu tänker marken. Den faller mig inte riktigt i smaken. Jag, och mitt kära sällskap, hade sett fram emot en solig morgon springtur till jobben idag, men istället fick vi ta det som erbjöds. Slask, små-halt, grått och lite trist. Men sällskapet som erbjöds var desto mer pålitligt. Inga sura miner där inte.

På hemvägen kändes benen mer villiga att rulla, och det gick ganska lätt. 15,5 km uppdelat på två pass och en bra start på veckan.

I morgon blir det igen att åka iväg på dejt med heltäckningsmattorna i London. Gällande träningen kommer det att bli väldigt lugnt i några dagar, men desto mera jobb.