Idag var planen att köra bara ett träningspass. Det var meningen att jag skulle sticka ut tillsammans med min nya löpar-kompis efter jobbet, men då hon drabbats av kräk-sjukan (stackaren), fick jag träna på egen hand. Det kändes i benen att de inte hade fått vara ut på grönbete på morgonen, så jag kände mig extra sugen på att springa. Hade dessutom laddat med bra energi och ordentliga mellanmål under dagen.
När jag sen gav mig iväg ut från jobbet var jag yr i hatten #2. Det var ju ljust! Var tvungen att kolla klockan två gånger för att kolla om den faktiskt redan var 17.30, men jo, det var den, det har ju blivit så ljust - det är snart vår!
)
Hörni - det är ju ljust!Passet då. Började i ganska lugnt tempo, drog upp farten lite efter 10 min. och höll ett bättre tempo i 20 min, då pulsen låg omkring 155. Sänkte sen farten något, och promenerade sen sista biten. 67 min och 11 km. Hade ju ställt in mig på att ha sällskap på dagens pass, men efter igår då jag hade trollet som sällskap, och vi chattrade som om vi inte hade setts på år och dagar, och fick höja rösterna för att överrösta den andra, var det egentligen ganska skönt att springa själv. Idag tror jag att det var första gången jag inte kände ngt i mitt baklår, inte ens att det skulle ha känts styvt. Det kändes lovande - eller så var jag yr #3 så att jag inte kände efter ordentligt.
Vilken underbar bild. Är det från ditt jobb??
SvaraRaderaI så fall - grattis!
Andrej - Nej tyvärr har jag inte den utsikten från jobbet; då kan det hända att det skulle bli mindre gjort och mer filosoferande :)
SvaraRaderaDu får det alltid att låta så underbart att löpträna. Skönt att läsa innan man ska ge sig ut då det är lite motigt. Skönt att det inte kändes något i ditt baklår.
SvaraRaderaAnna - vad glad jag blir om du tycker det! Och, ja, väldigt skönt att benet börjar vara min vän igen!
SvaraRadera