En ny dimension

Jag vill påstå att jag ganska effektivt integrerar min träning i mitt övriga, vardagliga liv. Ni som följer min blogg, vet att jag för det mesta springer till/ från jobbet, med extra krumelurer ibland, för att få lämplig distans, lämplig terräng etc. Eftersom min kära hälft också hänger med ca. 50% av transportträningen, får man ut också ett socialt värde av träningen, något som jag verkligen uppskattar (ska återkomma till detta i ett eget inlägg snart), och försöker dra nytta av fullt ut. Jag trodde att jag inte kunde bli mer effektiv än detta. Jag hade fel.

Fyra fötter roligare än två - och mer effektivt?

En dag nu i veckan då vi var på väg hem tillsammans, ringde hans telefon. Visst brukar jag också ibland ta ett kort samtal, men då kanske gå lugnt för att inte låta allt för andfådd i luren. Att sakta ner farten tyckte han var onödigt, och den personen som ringde fick en mycket utförlig konsultation på det han bad om, kanske lite extra flås, och ljud av att vi faktiskt sprang bland folk i rusningstrafik. Inte heller fick personen en förkortad version, utan säkert det professionella bemötande han förväntade sig.

Jag måste komma på något sätt att slå detta. Kanske en vattentät telefon, så att jag kunde ta telefonkonferenser i duschen (OBS! Utan kamera), att springa på löpband, samtidigt som jag knappar på datorn blir för svårt, och dessutom tycker jag att löpband är tråkiga. Iofs, tycker jag att jag har lagom tid att tillbringa hemma efter att jobb och träning är utförd, så jag behöver nog inte inkludera träningen i något annat jag gör. Det är bara lite roligt att klura på vad man kan göra för att förstärka kombinationen nytta och nöje. Någon som har förslag?

Dagens löppass (7.5 + 8 km) var i återhämtnings- transport- och testa-nya-skorsyfte. Gårdagens Olgor kändes i benen, men låren känns nu passligt uppmjukade, och är redo för helg!