måndag 24 augusti 2009

Det var benen

Ibland jobbar benen emot en, ibland (oftast) med en, och ibland jobbar de till och med för en. Förra hösten och vintern kändes det ofta som om benen jobbade emot mig, men idag jobbade de verkligen för mig. Jag tar bara åt mig all cred.

Efter en helg som varit ganska intetsägande ur träningssynvinkel, kände jag redan igår kväll en lust att springa långt, springa fort, springa uppför, springa barfota, sluka asfalt, trampa träsk, ja, vad som helst. Lite behärskning fick ändå komma i vägen; har ju trots allt ett jobb också. Plockade i alla fall några av ovanstående komponenter på vägen till jobbet, och det blev ett längre pass än normalt; 11 km istället för "de vanliga" 7.5. Ett annat vägval gav mig backar att springa i, Västerbron att passera, och eftersom jag hade lite begränsning i tiden, fick jag pinna på lite extra. Idag var det verkligen en underbart vacker morgon. Blå himmel, lite höst-kyligt, en lätt vind och en höstsol som gjorde allt för att lysa i ögonen. Bättre start på måndagen kan man knappast ha.

Efter 9 timmar inomhus, sittandes, kände sig sittmusklerna ganska nöjda, så även skallen. Jag lovade rumpan att den skulle få vara sitt-fri ett par timmar, och lovade huvudet siesta, plockade fram benen, och lät dem göra vad de ville. Benen hade tydligen en plan för resten av mig. Joggade iväg och efter en ordentlig uppvärmning var jag framme vid Hammarbybacken.

Det är något som inte stämmer. Backe, intervaller, grus och jag - hur kan fel bli rätt (eller spagetti)?

Stannade och tittade misstänksamt på benen, och började nästan genomskåda vilken plan benen hade för passet. Skakade på benen lite, och undrade vilken uppfart (eller det är ju egentligen nedfart) jag skulle ta. Valde den väg där det verkade springa en del löpare, och började springa uppför. Konstaterade redan här att draget att komplettera eftermiddags-frukten med macka och en latte varit ett smart drag.

Intervallerna i backen körde jag enligt ett "2 steg fram, 1 steg bak" system så att jag sprang en bra bit, joggade lite nerför, ca. halva sträckan av senaste biten uppför, uppför igen, osv. Mitt i backen stannade jag och skakade benen lite, och fortsatte med 2 steg fram, ett bak tills jag var uppe. Benen kändes verkligen som spagetti, och jag stod och beundrade utsikten en stund innan jag joggade ner på baksidan av backen, där jag också tog en sista intervall uppför, men där var det inte mycket till fart. Joggingen hem genomfördes med inte särskillt mycket motstånd i benen.

Nu är skallen påkopplad igen, och den har fått ta del av endorfinerna som Hammarbybacken utsöndrade. Jag tror jag ska se till att benen jobbar för mig lite oftare; ska min tjuriga skalle med attitydproblem vara med finns det nämligen en del spärrar.

16 kommentarer:

  1. Hammarbybacken är grym, den brukar ropa och skrika åt mig när jag springer förbi. Någon dag ska jag ta mig dit och kolla vad den vill. Det lilla monstret!!!

    Härlig tolkning av kroppsspråket!

    SvaraRadera
  2. Härligt! Och vilken grym backe!

    Verkar som att dina och mina ben hade helt olika upplägg för den här dagen. Mina ben parkerade ju mig i en soffa hemma efter en liten kort promenad efter jobbet, och där blev jag sedan sittandes till jag blev hungrig. Då insåg till och med benen att de var tvungna att röra på sig eftersom jag inte handlat mat sedan före förra helgen och knappt hade en vitlöksklyfta hemma...

    SvaraRadera
  3. Snyggt pass!
    Du valde alltså den väg där det verkade springa en del löpare? För mig låter det så exotiskt - att springa ensam, men ändå se andra löpare göra samma sak. Uppför en slalombacke. Stockholm har sin tjusning!

    SvaraRadera
  4. Ojojoj. Jag skall aldrig klaga på de genmanipulerade backarna i Fontin mer. Sicken backe. Godis, ju.

    SvaraRadera
  5. Dom där benen lever sitt eget liv ibland ;-)
    Vilket roligt pass du fick till, ska nog testa springa sådär någon gång.
    "2 steg fram, 1 steg bak", det ska jag lägga på minnet.

    SvaraRadera
  6. Ge benen vad de tål bara!!! På dem! Och attack på backen!

    SvaraRadera
  7. Bra jobbat i backen!!! 2 steg fram och 1 bak är kul. Brukar jag plåga mina deltagare på utomhusträningen med. Fast de får inte småjogga ner utan hoppa grodhopp :)

    SvaraRadera
  8. Susanna - Ja, inte konstigt att man faktiskt ser backen från halva stan!

    Carina - Det tvivlar jag inte på! Vi kanske kan attackera den tillsammans nån gång!

    Therese - Aha... så det var du som snodde de ben jag hade i helgen? Jag vill inte ha dem tillbaka :). Ibland behöver man ju faktiskt vila också!

    bureborn - Som nybörjare i backen ville jag ju inte göra bort mig :)

    Andrej - Det var faktiskt lite mastigare än jag kom ihåg; men det blir nog fler besök där.

    Daniel - Tyckte upplägget fungerade bra faktiskt!

    marathonjohan - Yep; fast idag var det benen som gav sig själva vad de tålde!

    Anna (orka mera) - Oj, jag som tyckte att jag var tuff, men tydligen är jag ett antal grodhopp short ännu idag.

    SvaraRadera
  9. Härligt jobbat! :)
    Kul det du skriver om att pinna på lite extra när man har tidsbrist...är det inte märligt att man orkar springa lite snabbare när man har ont om tid..!?
    Gillar ditt backpass också, måste bli lite bättre på intervaller, är verkligen KASS på det. Vet inte hur jag ska hinna klämma in allt bara... :)

    SvaraRadera
  10. Ah, effektiva du! Ikvall blir det backar for min del och jag tror inte jag kommer att vara ens i narheten av din energi och fiffiga satt att ge dig pa backar! Men jag ska minsann lara mig, jag ocksa:)

    SvaraRadera
  11. Härligt!!
    Ja man orkar alltid mer än vad man tror! Tror inte det blir nåt Lidingö, satsar på 2010 itället och fortsätter träna på! Vill bli snabbare!

    SvaraRadera
  12. Sofie: Exakt där sprang går tävlingen "Rogers Backe" som 2-3 st av dina klubb kompisar körde i år. Om jag inte mins fel ska det vara ny tävling i höst på samma. Man springer upp för den vänstra delen ända upp och sen ner på baksidan längs gruset och förbi kolonilotterna 5 ggr. Kan lova att det ger en skön täningsverk :=)

    /Staffan

    SvaraRadera
  13. Det var en rejäl backe som du tog dig uppför igår. Inte illa. Vilka fantastiska ben du har, de vet precis vad du behöver och skön brud du är som inte är sen att haka på.

    SvaraRadera
  14. Härlig backe, har faktiskt funderat på att testa den någon dag när jag är i närheten :-) Har ju lite förkärlek för backintervall så hammarbybacken måste ju vara en av de bättre i närheten.

    SvaraRadera
  15. Helena - Ja visst är det konstigt! Betyder antagligen att det är spärrarna i skallen som är hinder för farten; fast ibland är det ju meningen att man ska springa lugnare också.

    Petra - Lycka till i backarna!

    Cicci - Ja vem vill inte bli snabbare - eller orka längre?

    Staffan - Ja. jag misstänkte lite att det var där. Om jag inte minns fel så körde väl Johan den tävlingen? Verkar grym; skulle nog gå åt mycket sisu där :)

    Anna - Backintervaller har ju inte varit på mitt program så ofta, så jag var nöjd att jag fick testa; och fler gånger kommer det att bli!

    Piratfarsan - Du kanske borde satsa på tävlingen som Staffan skrev om! Ska hojta till ifall jag ser nån info om den. Tror den var lite såhär inofficiell, och bara att åka dit och springa benen till spagetti liksom :)

    SvaraRadera