onsdag 28 januari 2009

Snorkkis i dvala

Denhär dagen kan beskrivas med ett ord - dvala. När wake-up lighten hade "gått upp", fåglarna kvittrat färdigt, larmet på mobilen tystats ner, var jag fortfarande i dvala. Trollet likaså. Jag brukar vara pigg på mornarna i 99 fall av 100 faktiskt, men denhär dagen var ett undantag. Seg och trött, och med största önskan om att få stanna kvar i sängen en låång stund.

Planerna såg dock annorlunda ut. Kläderna var strategiskt framplacerade, bara att dra på sig och cykla till jobbet. Trollet gav förslaget att jag skulle ta t-banan i stället, men eftersom jag konstaterade att alla mina kostymer befinner sig på jobbet, eller i alla fall en del av varje kostym, var det lika bra att starta dagen med träningskläder på och sen ta dusch och ombyte framme på jobbet. Dessutom hade jag ett frukostmöte bokat ute på stan vid 8.15, ingen sovmorgon som alternativ alltså.

Väl ute i friska luften brukar man ju vakna till och pigga på sig. Nix, inte idag. Cyklade halv-sovande halvtimmen till jobbet, gick zombie aktigt i duschen. Kollade klockan, och fick ett hastigt ryck att faktiskt snabba på för att inte bli försenad. Tro det eller ej, men det fungerade. Efter frukost och ett antal koppar starkt kaffe var mötet inga problem, men dvalan gjorde sig påmind relativt snabbt igen. Efter lunchen träffades jag av någon form av lunch-koma, inte för att jag åt något speciellt (typ torsdags pannkakor) som orsakade det, utan annars bara. Segade mig igenom diverse arbetsuppgifter - gick långsammare än vanligt. I detta skede började ljuset gå upp gällande orsaken till dvalan. Det gäller inställningen. Jag vaknade med inställningen att jag skulle ha en "aktiv vilodag". Alltså, ingen träning i form av löpning, eller längre cykelpass, utan enbart kortare "aktiv vila" i form av cykling, och naprapat besök (som i och för sig var ganska tuff träning idag). Kan man verkligen påverkas så mentalt av att träna ytterst lugnt en dag? Vet inte, men jag skyller på det. Behöver i alla fall vila för kroppen, efter veckoslutets längdåkning, och jogging/ löpning både måndag och tisdag.

Snorkkis fortsätter sin dag i dvala, och hoppas på en piggare dag i morgon (då det antagligen blir ett lite längre cykelpass).

2 kommentarer:

  1. Jag brukar känna mig så där dvalig när jag har grym träningsvärk eller väldigt mycket mjölksyra i kroppen. Det är nog kroppens/hjärnans sätt att vila. Tror jag.

    SvaraRadera
  2. Tror faktiskt du har rätt. Vila behöver man ibland!

    SvaraRadera