Som jag tidigare beklagat mig över, anser jag mig ha ett pannben som borde förstärkas. Många bloggar ger sådan inspiration för detta, men jag har också en alldeles egen, privat support. Nu som då rör ju diskussionerna hemma jobb och träning från olika synvinklar, och med olika grader av inspiration. Igår diskuterade vi varför vi sökt oss till de typer av träning och sport vi gjort, och varför man håller på som man gör. Vi kunde också konstatera att många i vår (jobb) omgivning också håller på med typ marathonlöpning, triathlon osv. Varför - frågade vi oss själva. Varför vill vi hålla på med dessa lite mer extrema grejerna och inte bara motionera lite som vanligt? Vi konstaterade att det har att göra med att man vill göra det man gör extremt. Man måste ha en motvikt till jobbet, som inte kräver särledes mycket av kroppen, men av knoppen. Man måste få ta ut sig, springa långpass på 2-3 timmar varje lördag morgon för att få hjärnan att skippa jobb-tänk. Trollet har ett tuffare pannben än mig, och kan ta ut sig till max om det behövs, och konstaterade:
Jag måste faktiskt få köra på med mina lördags cykel-/spinningpass, och köra till den grad att det enda som cirkulerar i hjärnan är:
1) Mat - hur får jag energi.2) Hur kommer jag mig hem.Allt annat är oväsentligt.Jag vill också vara så, lite i alla fall.
)
Triathleterna som jag här inspekterade lite närmare måste ju ha pannben - jag försöker ta efter.
Träningen idag utfördes i fräsh vårluft, lätt regn på hemvägen, vilket faktiskt var rätt så skönt. Efter gårdagens vila, bara core-träning, var benen ganska pigga, och det flöt på bra både på morgonpasset (7.5 km), och kvällspasset (10 km).
Det är ganska lustigt att du beskriver dig själv som utan pannben - det är inte direkt det intrycket man får av bruden som tuggar 100K+ i veckan... :-)
SvaraRaderaja du! hmm! det handlar väl om att man vill ha en utmaning! en riktigt utmaning!? för att ha en trigger!? för att få en kick när man klarar det!? och antagligen blir ju kicken så mycket större om utmaningen är riktigt tuff och man trots det klarar den?!?! =)
SvaraRaderaFör mig är träningen precis det som du beskriver. En ventil efter en intensiv dag på jobbet när de små grå har jobbat oavbrutet, men resten av kroppen har varit parkerad på ett antal stolar under dagen. Att då få kliva in på gymmet och ge järnet på ett svettigt pass eller snöra på sig löparskorna är nästan nödvändigt! Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig utan...
SvaraRaderaha ha okej då fattar jag! Ja man lär ju vara liite stum i benen.
SvaraRaderaHåller helt med BoelMaria. För mig är träningen A och O för att kunna hålla huvudet skärpt och kroppen medgörlig på jobbet.
SvaraRaderaKanske är det för att jag inte har ett fysiskt arbete som jag behöver den osminkade träningen då kroppen får jobba och huvudet vila.
Kanske är det därför löpning passar så bra. Inga knepiga steg eller övningar, bara steg, andning och puls - perfekt!
Fredrika - tja... jag kanske måste våga släppa fram detdär pannbenet. Kanske det redan finns?
SvaraRaderaEmli - Så rätt!
BoelMaria - kul att du kikar in. Och hur skulle man orka jobba om man inte tränade?
Cicci - :)
Ida - ja det är kanske därför jag också gillar just löpningen... hade faktiskt inte tänkt på det med gruppträning, att man måste tänka lite mer då.
Man ska aldrig underskatta betydelsen av pannben och löpskalle. Det kan man komma oerhört långt på och är mentalt skönt att kunna lulta sig emot när det går tungt i spåret under intervaller eller tävling. Tycker dina två punkter är mycket träffande. Folk brukar fråga mig varför man är ute och sliter vareviga dag med löpning. Varför inte köra innebandy eller fotboll? Efter en hel del fundering så har jag kommit fram till att det som nästan lockar mig mest med löpningen är att jag kan ta ut mig fullständigt. Känslan av att mot slutet av ett intervallpass nästan vara så trött att man är medvetslös är på någe sjukt sätt lockande och behaglig.
SvaraRaderaIallafall efteråt.
Du vet, när endorfinerna bombar kroppen och man bara mår splendid!
Jag har verkligen löpningen som motvikt till jobbet som kräver massor av huvudet och innebär en massa resor, onyttigheter och konstiga tider. Och umgänge som man inte alltid väljer själv.... Då är det skönt att kunna dra iväg, meditera, lyssna på tystnaden, komma långt bort från vardagen för en stund.
SvaraRaderaFör mig är träningen en motvikt till jobbet och allt annat "stressande", säkerligen som för många andra. Hjärnan kopplar från och man tänker enbart på nuet, på nästa kurva, på nästa uppförsbacke eller nästa set.
SvaraRadera..efter vissa spinningpass känner jag mig exakt så som du beskriver.. i) mat och ii) hitta hem? Underbart!
Som svar på din kommentar "hemma hos mig": Ja, Amsterdam är en underbar stad, vi åker dit varje vår.. :)
Vilken härlig fundering som väcker funderingar även på denna fronten... Varför? Nu är jag inte så extrem utan ligger på 20-40k per vecka men springer gärna halv- och helmarathon för att testa gränsen för vad kroppen och psyket klarar av.
SvaraRaderaJag tror inte att det är svårare än så för mig och det är nog det som fått mig att börja snegla åt ultra, triathlon och klassikern nu när en mara redan är avklarad.
Patrik - mycket bra kommentar! Tack!
SvaraRaderaMarre - ja löpningen fungerar som en bra fast punkt tycker jag.
Lotta - önskar också att jag kunde vara lite bättre på att ta ut mig. Får öva på det :)
johan - ja att se vad man klarar av, bevisa för sig själv sin styrka är bra känsla!