söndag 3 maj 2009

Träningspannben - jakten på en kotlett

Jag har inte ett speciellt hårt pannben då det gäller träningen, och att ge allt på träning. Mitt rostbiffs-pannben klarar utan problem att springa 25 km i 6 min. mystempo. Det är liksom inga problem, och ingen större ansträngning krävs (alltså, visst är det ansträngande att springa, men det är ändå ingen större grej). När det gäller att speeda upp farten ligger jag dock risigare till, jag har svårt att gå utanför feel-good zonen. Eftersom mitt fokus i maj skulle vara att få lite fart i benen, krävs också att det pannbenet går från rostbiff mot kotlett.

Ja, men ni ser ju själva - pannbenet måste stärkas!

Dagens långpass hade jag egentligen tänkt köra just i detta behaglighets-tempo, och en 2.5 milare. När jag gav mig iväg vid åtta-tiden reviderade jag planerna. Jag skulle korta av passet lite, och dra upp farten. Benen och kroppen kändes med på det hela så varför inte? Bra musik i öronen, perfekt temperatur, lite känningar i vaden efter gårdagens cyklande, men annars bra. Första 30 min låg jag nästan konstant över 160 i puls (ett vanligt långpass brukar medelpulsen vara ca. 145). Tempot kändes bra, och var sådant som jag borde kunna hålla på halv-marathon, så jag körde vidare på ungefär samma nivå.

Efter 1h 15 min började jag känna mig ordentligt trött, och bestämde att försöka hålla tempot ännu en bit. Efter 1,5 timme passade det bra att slinka in och köpa en flaska Ramlösa (vet inte varför jag inte tog vätskebältet på idag - det brukar jag ju alltid ha på långpassen; men min nöd-100kr sedel fick komma till användning). Joggade sedan i lugnare takt sista biten. Blev alltså ett pass på ca. 20 km och 1h 50 min. De första 90 minuterna med en medelpuls på 158, och de sista 20 minutrarna 140.

Kanske jag genom att köra utanför feel-good tempot idag i alla fall samlade ihop ett fiskben till kotletten? Många bäckar små...

11 kommentarer:

  1. Det är därför det kallas "träning" :) På't igen bara!

    SvaraRadera
  2. Härligt jobbat! Det är när man vågar utmana sig själv som man gör de största framstegen. Bara att kämpa på. Jag är övertygad om att du kan bli snabbare! ;)

    SvaraRadera
  3. Klart bra initiativ! det där passet kapar minuter till marastarten! Förresten, det var nog tur att du sprang för dig själv, jag är inte riktigt den vanliga sofy just nu och löpningen går. Hm. Skit. Inte kul sällskap då! men sen, snart, så ska vi absolut få till det!!! Intervaller på stadion kanske, ha, ha!

    SvaraRadera
  4. Jag hittade mitt pannben idag - eller rättare sagt skenben. Jösses. Tänk lowkicks så kanske det sprider sig uppåt kroppen.

    SvaraRadera
  5. Hejdu! Ja jag måste nog oxå erkänna mej fast i olgaintervallerna. Även om dom bara genomförs när de finns 100% pepp. Annars är dom körd.. :) Bra jobbat att ligga över trivseltempo!!!

    SvaraRadera
  6. Ah tempoträning! Det är ju det roligaste :)
    Rekommenderar tusingar, 10x1000meter är jättebra löpning för snabbhet på längre distanser.
    (Även om just tusingar kanske inte är den roligaste tempoträningen)

    SvaraRadera
  7. Håller med några av de tidigare talarna här, intervaller är väl det bästa för att få upp tempot. Körde det förra hösten och förbättrade mig på milen med ca 5 minuter inför midnattsloppet (47 min nånting).

    SvaraRadera
  8. hej
    jag har lite samma som du, jag ligger gärna kvar i mitt komforttempo och mys-springer.. det gäller att kämpa sig ur det om man ska bli snabbare.
    Nu ger vi järnet med fartträning i maj!

    SvaraRadera
  9. Verkar som att man får ett starkt stöd för intervaller av olika slag! Jag får helt enkelt lära mig att tycka om dem. Lite i alla fall!

    SvaraRadera
  10. Är likadan löpare som du. Att lunka i 6min tempo i timmar är inga problem, men ska man springa 5km fort så är det tungt. Intervaller är bästa träning för att snabba upp tempot något. Funkar iaf bäst för mig.
    Sv: Nej, har inte bott i NY, men det är min favostad och har varit där flera ggr. Gud vad jag längtar dit just nu. Jag o sambon pratar om NY o USA nästan varje dag...

    SvaraRadera
  11. å jag är precis som du - en mysspringare. Långt inga problem, men fort... det är jobbigt. Har kört lite intervaller och snabbdistans nu i vår för att piska upp tempot. Återstår att se om det har funkat. Eller om min SKITFÖRKYLNING fördärvat alltihop. Morr...

    SvaraRadera