En märklig dag

Det var med en viss oro i kroppen som jag gick och la mig igår kväll. Ensam, allt för sent, allt för mycket tid framför skärmen bakom mig, och allt för mycket sockrig, varm choklad i magen. Jag visste redan då att fredagen inte skulle vara sig lik. Min varm-choklad-magkänsla visade sig vara rätt.

Främsta orsaken till oron var att jag inte skulle springa till jobbet. Skulle jag komma ihåg att så var fallet, eller skulle jag i misstag stiga upp, klä på mig, och springa iväg? Ett knasigt strategi beslut vid klockan 05.15 när jag vaknade innebar att jag redan då gick i duschen, för att försäkra mig om att inte dra på mig springkläder av bara farten. Efter duschen försökte jag somna om. Fat chance! Jag har aldrig klarat av att sova på beställning; varför skulle jag sova nu när jag ändå var klar vaken? Drack lite kaffe, käkade frukost, både mackor och joghurt - något som var lite knäppt drag, eftersom vi alltid har frukostmöte på jobbet på fredagar, med jätte goda mackor. Men jag kunde ju inte vara utan käk så länge. Några nyhetssänningar senare, information om hur dålig sportdryck är (bättre att ligga i soffan tydligen - man får väl bättre kondition och blir både uthållig och snabb av det också), var det dags att pallra sig iväg till jobbet. Men hur gör man när alla ens jobbkläder finns på jobbet? Märkligt. Bestämde mig för att ha en casual Friday, och ta på mig nåt från min vanliga garderob. Var t.o.m. så rebellisk att jag körde med vita Lacoste skor.

Det börjar bli stökigt vid ytterdörren. Det blir så när jag är ensam hemma :)

Cyklade iväg till jobbet och gick via omklädningsrummet för att hämta grejerna jag lämnat där igår då jag sprang hem. Där mötte jag en märklig man som kom gående med en minimal handduk kring midjan.

Frukostmötet var ganska normalt - förutom att jag tog en mozzarella-tomat macka i stället för en ost-skink macka. Jag brukar alltid ta den senare varianten. Dagen fortsatte bra, förutom att jag kände mig lite märklig, var inte hungrig då det var lunchtid, inte så konstigt med de två stora frukostar jag käkat, och inte sprungit. Jag åt ändå en väldigt ordentlig och stor lunch. Fortsatte jobba som en gnu i mina vita Lacoste skor tills det började verka tomt i rummen och korridoren omkring. Kanske dags att tumla hemåt? Inga speciella fredagsplaner, inte ens en joggingtur. Lite trist, men ändå lite upprymd - märklig känsla.

Efter lite mat-shopping (ja, vad shoppar man om det inte är mat eller träningskläder?), kom jag hem. Fortfarande inga planer, förutom att dejta några damm-tussar och fixa middag, kolla tv, surfa, blogga. Men vad bloggar man om när man inte tränar? Märkligt inlägg.

Det är såhär det känns att vila, bara sådär på en vardag. Det är såhär det känns att ladda. Jag gillar inte att ladda, tycker det stör min träning. Gillar inte att anpassa min aktivitet för att spara krafter. Men idag har jag offrat mig. Jag har levt en märklig dag. I morgon är det halv-marathon som gäller. Det är bara att gilla läget. Nu har jag i alla fall laddat med lite extra energi och vila från träning. Det var nummerlappen som gömde sig i Runners Store påsen.