Kommunismlöpning

Jag snackade om löpardemokrati. Jomentjena! För första gången följde jag slaviskt Diktator Szalkai's program. Ironiskt - och jag njöt varje steg, såg fram emot tempohöjningen och kände hur kroppen gillade att sträcka på sig, dra upp farten. Kan man konservera denhär känslan måntro?

Det var alltså meningen att jag "bara" skulle ge mig ut, skutta omkring lite, förhoppningsvis ha lite piggare ben än jag hade på fredagen, då både kroppen och knoppen var lite trött. Gick ändå in för att kolla på marathon.se, att det enligt Szalkai var ok att köra långpass ännu denhär veckan. Veckans långpass såg ut som följer:

"Aktivitet: Långpass med fartökning, 135-150 min, 26km Stretching 5 min Sista långpasset innan Stockholm Marathon kör du mestadels i lugn fart, men om allt känns bra lägger du in en ganska distinkt fartökning efter ca 90 minuter. Kör klart snabbare än din tänkta marathonfart, och håll farten i ca 15 minuter, därefter "fyller du på" med lugn långpassfart igen. Passa på att testa dryck, och var noga efter passet och fylla på med energi och ta på dig torra kläder. (inte läge att bli sjuk nu!!). Lätt Stretch."

Jag gjorde precis så, behöver egentligen inte förklara mer, planen ger hela beskrivningen. Jag tänker ändå sätta lite färg på passet.

Bra musik i öronen, bra ladd med mängder pannkakor med socker och glass igår kväll, ordentligt med sömn och frukost, och inställningen att bara njuta av ett långpass. Benen kändes bra redan från början, Kayanosen kändes sköna, pulsen låg omkring 150, något högre än vanliga långpass, men farten var också bättre än vanligt. Tanken började snurra att jag kanske ändå skulle testa en tempoökning efter 90 min, och det gjorde på något sätt att passet kändes uppdelat, och jag såg fram emot omväxlingen som jag hade framför mig. Jag njöt till fullo av rundan jag sprang. Så otroligt vackert i naturen, luften frisk, vajande "Stockholm Marathon" flaggor, jag fullkomligt älskar att springa i Stockholm!

Malde på med omkring 150 i puls, och skön fart och bra känsla tills klockan visade 1.30 sharp. Då drog jag upp tempot, och låg med en puls på ca. 165, benen kändes bra, flåset kändes bra, livet kändes bra. Höll tempot (ca. 5 min tempo) 20 min, och joggade till den "korvgubbe" jag visste skulle finnas på ett visst ställe. Diktatorn skrev ju att det var läge att testa energiintag under passet också. Jag köpte en ljummen cola, som jag promenerade och drack. Trots att jag inte tyckte att jag hade behov av energi, utan mer av vätska, märkte jag hur sockret kickade in, och gav energi. Joggade på en halv timme till, och promenerade sista 10 min hem. Totalt 26.5 km och ca. 2 h 30 min.

Szalkai skrev att man skulle stretcha på det. Jag stretchade.

Stretching i gräset, mysigt värre!

Man ska också se till att inte dra på sig någon förkylning. Jag plockade nässlor och ska fixa något med dem för att få en extra vitaminboost.


Kan man följa upplägget mer exemplariskt? Demokrati - vem fasen behöver demokrati när vi har Szalkai?