Underbart är kort...

Att surra in sig på längre distanser då det gäller löpning är antagligen ingen slump. Då tar ju det underbara inte slut så fort. Annat är det med denna midsommarhelg; underbart är kort. Befinner mig i området kring Finlands soligaste stad ännu i några timmar innan vardagen åter dimper ned. Men det är rätt najs det också. Ljusa kvällar och friska mornar gör att man trots att man sitter inomhus på dagen, har möjlighet att få sin dagliga friskluftsförgiftning i dagsljus.

Kom precis tillbaka efter en ca. 80 minuters löprunda, och förvånas än en gång över hur mycket gott ett pass kan göra. Igår efter två dygns kalasande tog jag mig också en runda, piggnade till på riktigt, för att fortsätta med att njuta och umgås ännu ett dygn. Under dagens tur som gick i den stad som ännu är en slags hemstad fick tankarna flyga omkring; funderade på hur det skulle vara att bo här, vilka vägar som är de bästa för långpass, var man kan springa i backe osv. Inga direkta tankar på att flytta från vackra Stockholm, men om vi skulle ge vika för Vasa tror jag att det skulle bli problem. Att försöka konvertera typerna här till transportlöpare skulle antagligen göra mig ökänd i trakten. Men man kan ju alltid fantisera, och samtidigt vara glad över ultralöpning där underbart inte är kort.