Tisdagsträning

Idag har jag årets första semesterdag. Den riktiga semestern får jag vänta på några veckor till, men idag var ett litet smakprov. Av någon anledning infaller denna lediga dag med en av de första dagarna som jag kan springa smärtfritt. Ett ganska bra sammanträffande. Ska dela med mig av semestersmakprovet eller tisdagsträningen:

Hade några ärenden att uträtta, och bestämde mig för att ta dem till fots. Snorkkade iväg och första tre timmarna gick inte speciellt bra. Då kom jag mig en mil. Enligt ultra-reglerna stannade jag för lunch med bästa sällskapet. Dagen till ära finaste Craft-tröjan med fjärilar på och löparkjol såklart.

Lunchen intogs på en brygga vid Strandvägen, och jag käkade som om det inte fanns någon morgondag, och som om det inte fanns något som heter håll heller (vilket det inte visade sig finnas som tur var).

Efter lunchen sprang jag ut på Djurgården; är inte annars så ofta i den delen av stan, så jag passade på då jag var i krokarna. Joggade runt, via Djurgårdsbrunn, njöt, konstaterade att alla Stockholmare kan skatta sig lyckliga som har tillgång till denna oas, och höll på att dö av törst.

Foto: Privat. Smultronsmaken var ganska god, men vad hände med Skogshallon-smaken? Finns den inte kvar?

Fortsatte hemåt, och började känna en känsla som jag inte haft på länge (med undantag för maratonet). Jag kände mig trött av att ha sprungit. Tyckte sista kilometrarna var jobbiga - inte för att jag hade ont, vilket brukar vara fallet, utan för att jag var trött. En bra trötthet efter närmare 5 timmar ute, varav 2.20 löpning.

Rätt okej att det är vanlig vardag i morgon, för skulle jag ha fler semesterdagar nu skulle jag inte behärska mig, utan springa allt för mycket. Men att få ett smakprov på en semesterdag var inte helt fel.