Hjärnan skulle gärna springa ett marathon idag, men kroppen har en del krigsskador som inte riktigt är i mara-form. En del sviter som är småsköna: träningsvärk i både fram- och baklår, och sådana som är mindre välkomna: en viss överansträngning i ett knä, och lite ont i ena foten.
Dagens medicin har bestått av cyklande i turist-tempo, och ett snabbt pass på gymmet, där jag körde några övningar för överkroppen, och sen stretchade en lång stund. Antagligen blir det vila från löpningen i morgon också, men sen, sen måste jag börja springa igen - om inte annat så för att jag har en ultra-anpassad löparkjol som kommer att börja springa utan mig om jag inte hakar på.
Har man en gång blivit ultra, är det svårt att låta bli. Löpning ger mig en massa energi, frisk luft och en livskvalite som i kombination med livets övriga komponenter bara måste bli bra.