Många behöver säkert mål för att vara driven nog att träna, och kanske skulle ett visst mål för mig också innebära att jag tränade mer fokuserat, körde intervaller om det var det som fanns planerat, vila när det var vila planerat, och jag skulle säkert prestera bättre då. Ändå blir jag lite avtrubbad av sådana tankar. Att ett års träning skulle utvärderas på basen av en prestation, ett lopp, att efteråt ställa sig frågan "Var det värt det?".
"Klart att alla har ett mål, det måste man ha" har jag fått höra ibland. Skitsnack har jag tänkt, men kanske svarat något flummigt mål-liknande för att inte verka oseriös. Veckan efter Stockholm marathon frågade Anneli vad mitt nästa mål var. Hastigt scannade jag hjärnan och kom fram till att Anneli nog skulle förstå mitt icke-tävlingsinriktade svar, som ju inte är ett typiskt svar gällande mål. "Jag vill bli helt hel, och kunna träna utan att ha ont. Sen får vi se vad som händer till hösten; det kanske blir något lopp då". "Det tycker jag låter som ett bra mål" fick jag som svar, och jag kände på något sätt en lättnad. Det ÄR okej att träna utan mer högflygande mål, utan att man behöver känna sig dålig eller oproffsig.
I och med denna formulering skapade jag också ett mål, bortom traditionella funderingar. Resten av sommaren kommer jag att fokusera på att hålla mig hel, så att jag kan springa mina transport-pass, springa intervaller när jag vill, springa långpass när jag vill och få njuta av löpningen. Kommer det något lopp jag har lust med, kan det bli något sådant sådär med vänster hand, men det känns inte speciellt troligt. I stället vill jag vara med på något gemensamt pass med andra, någon klubbträning, och sen får jag alltså se till hösten.
Så här fungerar jag, men visst önskar jag att jag var lite mer slavdrivande med mig själv ibland. Hur ser era mål ut? Har ni mål, och tänker ni på de upplagda målen i er träning?
Har man en gång blivit ultra, är det svårt att låta bli. Löpning ger mig en massa energi, frisk luft och en livskvalite som i kombination med livets övriga komponenter bara måste bli bra.
tisdag 29 juni 2010
Sommarmål
Det pratas rätt mycket om satsningar mot mål, målformuleringar osv. bland löpare. Detta målfokus har gett mig en viss grad av ångest. Jag har känt mig "dålig" för att jag inte satsar mot något specifikt mål; att jag inte utnyttjar min potential och att jag inte är seriös. Visst hade jag inför denna sommar vissa tankar kring mål, att jag ville komma under 4 timmar på maran som exempel, men det såg jag egentligen inte som ett mål, utan mer att "jag gärna skulle komma under 4", och skulle det inte lyckas, skulle det inte vara hela världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar