Söndagssnabbt

Idag hade jag egentligen ingen plan för mitt pass; jag tänkte mig kanske ett lufsarpass för att känna på benen efter gårdagens långpass. Förvånat kände jag att det som kändes mest var träningsvärk i låren från igår, och bara lätt stickning i knäet. Fatta hur bra det känns att känna begränsningen i form av träningsvärk och inte i ont. Något nytt för mig.

Trots att en viss kylskåpskänsla fortfarande finns i löpsteget, det flyter liksom inte riktigt 100, kändes det ändå bra, och trots att jag tyckte att det gick lagom fart, visade Garmin att jag var rätt snabb. Då första km passerades på precis över 5 minuter kände jag att jag blev lite taggad, och bestämde mig för att hoppa över lufset, och springa på. Tre kilometer på 15 minuter +- någon sekund, och de följande två kilometrarna gick också i bra tempo. 5 km på ca. 26 minuter är snabbt för att vara jag, och efter dessa taggade jag ner lite som förnuftig försiktighetsåtgärd, och lufsade ytterligare 5 i lugnare takt.

På nåt sätt var det ett konstigt pass. Löptekniksmässigt kände jag mig alltså rätt klumpig, men jag tyckte att jag inte behövde anstränga mig speciellt mycket, och pulsen stack inte alls högt. Jag känner mig liksom i form men är ändå inte i form, eller tvärtom.

I form eller inte, löparglädje kan man inte ta fel på. Jag kände den idag.