Jag började först fundera om denna långsammare återhämtning var ett resultat av att jag blivit gammal (hemska tanke), men kom efter ett tag på bättre tankebanor. Att jag känner mig segare i kroppen är nog ett resultat av att jag i lördags utnyttjade större del av min kapacitet än jag gjort på de maratonlopp jag tidigare sprungit. Konditionsmässigt verkar det inte vara några större problem, men benen är inte lika tränade för långa distanser som tidigare, och de tog därmed mera stryk än vanligt. Jag använde helt enkelt större del av min kapacitet än jag gjort tidigare maraton jag kutat (även om jag kommer ihåg att Stockholm maran var den mest slitiga också förra året).
Kom precis tillbaka efter en liten, lätt skogstur med Primal-inslag. Jag iklädd kjol och terrängskor, och mitt sällskap jeans och FiveFingers. Inga konstigheter. Förutom då att benen vill vila mer.
torsdag 10 juni 2010
Kapacitet och återhämtning
Jag tror faktiskt inte att jag löpvilat så mycket som två hela dagar efter mina tidigare maraton, och inte heller efter mina ultra-lopp. Varken i söndags eller igår hade jag ens en tanke på att jag skulle springa. I morse drog jag på mig springkläderna, hade väskan färdigpackad, men ångrade mig och cyklade i stället till jobbet. Det var inte bara det att jag har ont i det ena knäet och i foten, utan det var också det att jag kände mig sliten i benen i övrigt.
