Jag har några sår att slicka. Ett överbelastat knä, symptomen stämmer överens med Patellofemoralt smärtsyndrom (har haft känningar också tidigare; det var orsaken till att jag sprang med knästöd i lördags; gör egentligen inte ont när jag går eller springer, men när jag sitter och har böjda ben är det inte speciellt kul att sträcka på dem). Hälen har också tagit stryk igen.
När jag förra veckan var till naprapat-Stefan lovade han att om han var i stan på lördagen, och jag fick förskräckligt ont någonstans då jag sprang, skulle jag få springa in direkt till hans mottagning nära Odenplan för behandling. Som tur var behövdes det inte då, men jag hade ändå tänkt mig ett besök till honom idag, men besöket blev inställt, så jag hoppas få en ny tid på stubinen.
Om mina egna Dr. Snorkkis teorier stämmer är krämporna resultat av mina nersjunkna fotvalv. Nästa vecka ska jag göra en genomgång av mina fossingar, och då eventuellt beställa fotbäddar.
Så. Vad har jag då lärt mig av detta? 1) Man kan duscha även utan att ha sprungit/ tränat innan. 2) Jag måste skaffa mig fler handväskor. När man rör sig springandes med löparrygga tänker man inte på det, men när man t.ex. cyklar till jobbet behöver man en handväska, och det är roligt att variera. Jag har för få.
Sådär lågt ligger jag alltså.
