Varken igår, idag eller i morgon blir det inte någon löpning för mig, men jag tycker ändå att uttrycket är klockrent. Varje dag är en bra dag för löpning. Jag började måndagen med en tortyr-session hos naprapat-Stefan. Mitt knä som verkar ha fått utstå lite felbelastning fick sig en genomgång; så också hälen där plantar senan igen verkar inflammerad. Till skillnad från förra gången jag var på shock wave behandling trodde jag idag på allvar att jag skulle dö. 5000 smällar på knä och mot slutet av tortyren på hälen och under foten flög tankarna om att "nu dör jag" förbi. Just nu känns hälen ungefär som att den blivit bultad på 5000+ gånger med en hammare. Sweet. Men jag står fortfarande fast vid det att jag kan genomlida shock wave terapi på hela mig själv, bara jag blir hel och kan springa smärtfritt igen. För Tänään on loistomoinen päivä lenkille. Kuten eilenkin. Ja huomenna.
I helgen har jag läst om bl.a. Orka mera-Anna och Mialena som sprungit PBn med vinden i ryggen. Man får tydligen medvind från Danmark. Jag vill också ha vind i ryggen, så jag packade en väska och åkte iväg till Köpenhamn. Jag misstänker starkt att det hjälper.
